För oss som försökt bli gravida i fem månader eller längre

Jag hoppar också in här. Vi slutade med preventivmedel i augusti och ännu har inget hänt. Även om jag förstår allas saknad efter ett plus så känns det ändå skönt att läsa att det inte lyckas på första försöket för alla. Visst känner man en viss avundsjuka mot alla som blir gravida "i misstag" eller på första försöket. Julen var värst för mig, av någon orsak var julen/nyåret ett viktig milstolpe, vi hade förväntat oss att vi senast nu skulle ha en nyhet att berätta eller ens ett plus. Att fira omgivna av familjen som väntar på när det ska vara vår tur och alla syskonbarn gjorde inte saken lättare. 

Vårt största problem är ärligt talat tid. Jag har regelbunden mens så jag visste från början i stora drag när jag hade ägglossning. Men det känns som nåt ofta kommer emellan. Resor och jobb främst, jag jobbade 48 timmars skift en tid. Dessutom tränar vi båda rätt mycket och det verkar som träningen tar ner på sexlusten för min man iaf. Han är sällan på humör efter att han tränat och förstås inte när han har match ;) I början tänkte vi att det sker när det sker men nu har jag börjat bli lite otålig och har köpt ägglossningsstickor för att få veta om vi bara prickar in fel dagar eller om det är nåt annat problem. Min man förstod nu också på julen att jag börjar bli otålig så nu ska vi försöka aktivare några månader :D 

Inget plus här ännu. Skrattretande däremot hur tankarna snurrar i huvudet just nu. Datumen för ägglossning och mens snurrar på väntar man inte på ägglossning så väntar man på att få svar om det tagit sig med två veckors mellanrum. Dessutom två veckor innan mensen när jag analyserar allt som händer i kroppen känns det som. Usch man känner sig lite galen. Borde lära sig att slappna av mera och låta kroppen sköta sitt. 
Igår hade jag ägglossning så nu blir det att vänta två veckor igen. Däremot ligger nog förhoppningarna alltför högt. Träffade mannen i helgen, hotellnatt och massor med sex. Men sex på söndag och ägglossning på torsdag är lite för långt emellan men en liten chans finns det ju. Alltid kan man ju hoppas. Från och med februari bor vi under samma tak igen så då blir det lite lättare. Längtar.

Äschdå. Men som sagt om två veckor är det dags igen :) nu är det tid att pausa, tänka på nåt annat emellan (heh, ska jag säga, jag vet ju hur svårt det är) gå ut på dejt och prata om nåt helt annat är ägglossning och barn :D. 

Här är det BIM om en vecka. Tror nog att mensen kommer den här gången också även om jag analyserar allt jag känner. "Är månne flytningarna rikligare nu än annars", "den där smärtan kommer nog säkert from livmodern och inte från tarmarna" och "varför mår jag illa nu"?!? Googlar, analyserar och läser. Hoppas på att det lättar nästa månad när jag får bo hemma igen och har mera att göra och annat att sätta tankarna på. Nå trots att jag inte vågar tro nåt om det här försöket hoppas jag ju, en vecka kvar... 

Jo, men visst är det så att det oftast är värre att inte veta :) Ifall det är något kan man ju ofta också göra något åt det. 

Väntan efter ägglossningen är alltid värst. Jag har nästan en vecka kvar fastän det känns som en evighet sen ägglossningen.

Iih BIM på onsdag. Oj vad tiden känns lång. I det här skedet skulle man ju göra vad som helst för att få ett plus men det är ju frustrerande att inte kunna göra nåt åt saken. Numera litar jag inte ens på de signaler kroppen sänder, hellre väntar jag mig att mensen kommer och blir positivt överraskad än väntar ett plus och blir besviken..

Jo, så hade jag tänkt ifall mensen inte kommer innan. Usch vad jobbigt man önskar ju att det skulle ha tagit sig den här gången..

Grattis! härligt att se att det lyckas :)

Här kom mensen två dagar tidigt.. nå, hade ju inte alltför stora förhoppningar den här gången. Nästa ägglossning bor vi äntligen under samma tak igen och dessutom borde jag ha ägglossning på en måndag vilken är helt toppen för under helgerna brukar det bli massor med sex hos oss ;)

hur gick det för dig lilltess?
här är det ägglossning på måndag så massor med sex nu i helgen ;)

Här har det varit tyst en tid. Måste bara få skriva av mig. Blev så ledsen igår när vi pratade om barn med en vän. Jag visste ju att de haft problem att få barn också så jag blev lite överraskad när hon sa till mig "det är ju bara att hoppa i säng så händer det". Sa åt henne att det tyvärr inte verkar vara just så enkelt för oss och visst så berättade hon att de också försökt länge. När vi pratade kom de klassiksa kommentarerna "du måste bara slappna av" vilket jag förstås tolker som "det är mitt fel att det inte lyckas". Kommentaren "det är kanske inte meningen att ni ska få barn" gör ännu mera ont. Jag vet att min man och jag skulle bli toppen föräldrar och att det "inte skulle vara meningen att vi ska få barn" får mig att undra varför det är meningen att barnmisshandlare ska få barn men inte vi. Vad har vi gjort för att förtjäna det? :( 

Är på BIM -5 nu. Känner inte av något alls den här månaden förutom att mina flytningar jag brukar ha efter ägglossningen fram till mensen inte syns till och så har mina slemhinnor blivit riktigt känsliga och torra. Har blött näsblod flera dagar. har aldrig blött näsblod i hela mitt liv tidigare. Så nej, tror inte det tagit sig den här gången heller. Men man kan ju hoppas, tills mensden kommer iaf. 

Ja, kommentarerna var ju förstås välmenade men ja, det kan ju bli så fel...