För oss som försökt bli gravida i fem månader eller längre

Helloj. tänkte hoppa in här jag med. jag är nyss fyllda 30 och karln 47 har jag för mig loool (sitter uppe och jobbat hela natten). vi har gott om hinder som gör att man nojjar. han är väldigt överviktig, jag har nåra överkilon, det sexuella funkar inte alltid som det ska och på de har han haft en influensa som ställt till det men vi har försökt aktivt sen i oktober... tror de e 6 försök men som sagt funkar inte hjärnkontoret just nu.

är just nu i den underbara tiden mellan äl och bim... tror de e bim-8 typ. går redan och nojjar gärnet... tror att jag är tröttare än vanligt, känner mig illamående och letar skumma känslor i magen... ja ni vet hur de e.

jag har varit i dessa banor tidigare... ca 9 år sen försökte jag med mitt ex men försöken, utredningen och all press tog helt död på vår relation. jag sitter nu och vet iofs att att jag inte ska ha nåra större defekter men man blir ju rädd ändå. kvar ligger också en del ångest från den tiden som går ut över min stackars sambo... han e en ängel dock som kämpar på med min stress.

ett gammal ex berättade nyss att hon ska bli pappa... är en salig blandning mellan arg, ledsen och irriterad... och lite glad för deras skull även om han nog inte verkade helt glad över de själv.

det va sorgligt lompan. vi har alla varit där. skäll på gubben hemma eller gå och träna för att försöka dra ner på frustrationen... de e ändå inget du kan göra.

själv springer jag runt och driver mig själv till vansinne... jag är nog drottning på att ge mig själv symptom... den här gången med ett ruggigt illamående.

hur många dagar till bim?

ja 3 dagar till bim då e jag iaf som galnast hehee. jobbat natt igen och hela natten har jag varit illamående... ugh vad man kan plåga sig själv.

hoppas och håller tummarna jag med. om ni e som jag så känner ni er mer än lovligt galna dessa dagar innan bim... men men de e ju inte för alltid. håll ut alla systrar i den hårda bebiverkstan.

nåra timmar till bim-4

förstår precis vad du menar. man känner sig allmänt hjälplös i typ ödets händer dessa dagar mellan äl och bim. lycka till och försök hålla modet uppe.

lompan: hmm nja det borde väl visat om det va de vid det här laget kan man tycka. usch känner med dig *kramar*. själv har jag som regel att inte testa förr ens de e bim+7... tror de sitter kvar sen jag försökte för 9 år sen... de va lite så de va då vad jag kommer ihåg men man drivs ju till vansinne innan dess.

bim-4 med trötthet, illamående då och då, en jävla mensvärk typ som inte e vanligt för mig... känns i svanken me O.o men jag förblir pessimistisk och tänker att jag skapat dom symptomen genom att va jävligt otålig och ivrig... har även varit emotionell men vem e inte de i dessa vändor.

oj Idilia :( de va ju inte alls kul att höra. men har ni haft mys och så ifall om du bara har märklig temp?... jag vet att de inte e riiiiktigt så de funkar men ja har man myst så finns iaf lite hopp.

bim-3 och har samma som innan men brösten har väl börjat komma så smått ikapp. tror att FL har börjat påverka mig lite för jag har till och med börjat kolla på gravtest men denna tant håller sig till sina principer... här ska icke testas innan bim+7... så de e 10 plågsamma dagar framför oss ifall det faktiskt är något.

alla är vi såklart olika. jag har en rätt trogen mens som brukar komma på dagen min app säger att den ska komma... ja man kan nästan känna som att de e appen som styr det hela... tills jag började försöka bli med barn... då blir det var och varannan gång 1-3 dagar försening -.- tur att jag aldrig testar förr ens bim+7... om det inte hade varit ett plus då så hade jag nog uppsökt gyn... jag vet att de kanske e lite löjligt men nått måste ju va fel då kan man tycka.

visst är den! men jäkla frustrerande...

som alla som inte har barn som kämpar för sitt plus så tänker man ju att det ska kännas lättare när man försöker göra nr 2 men kanske har fel... men sanningen är att jag personligen tänker "det kommer inte hända för mig... kan lika gärna ge upp och hoppa framför ett tåg" och de skulle jag ju inte göra om jag redan hade ett.

dont get me wrong! jag förstår att det är jätte jobbigt även om man har ett barn men tanken att man är infertil är ju inget som man tänker om man gjort de en gång. kan också tänka mig att när man tänkt sig mer än ett barn så e de tufft att det inte går och på de så tittar man nog på sitt barn och tänker att man gör de barnet besviket när de inte får sitt syskon... bara gissar.