För oss som försökt bli gravida i fem månader eller längre

Hej hej,

hakar på här. Jag och min sambo har försökt bli gravida sen i augusti 2014. Fick ett plus alldeles innan jul och var överlycklig. Började dock blöda på julafton och ställde in mig på missfall. 3 veckor senare blödde jag fortfarande, men testade ändå positivt på grav test. Fick göra VUL, där det visade sig att den satt i äggledaren. Fick operera bort embryot och äggledaren.

Nu har dock mensen kommit igång igen och denna månad blir det ett nytt försök. Är väl kanske inte så realistiskt att det ska fungera på första försöket men hoppas kan man ju alltid :)

Tycker också det där med kostråd innan graviditet är sjukt svårt. Jag har inte druckit alkohol sen i somras då vi började försöka bli gravida vilket är lite klurigt när vi varit ute på puben med vänner. Vi har inte velat berätta att vi försöker bli gravida för dem ännu, så det slutar med konstiga bortförklaringar om varför jag inte dricker. I början när vi försökte vågade jag knappt träna som vanligt för jag tänkte att det kanske inte fäster som det ska då. Jag har helt enkelt blivit lite knäpp sen allt det här började och det känns som om det är dags för i alla fall mig att slappna av lite och försöka leva lite mitt i all väntan.

Fy vad jobbigt. Hoppas du får något svar av läkaren. Alltid jobbigt när man inte vet vad som händer med ens kropp.

Hur går det för er? Här är det äl+5 och börjar redan inbilla mig massa symptom, blir lätt lite knäpp av all väntan :)

Molvärk och uppblåst/gasig, men det sitter nog mest i huvudet. Försöker att inte känna efter och bara ta det lugnt, går sådär :) känns ologiskt att känna något så tidigt, är det liksom ens fysiskt möjligt? Spännande att vi är på samma dag dock :)

Ja, det här med att gå runt och vänta på att bli gravid, så jobbigt. Det är som att hela livet kretsar kring detta, för mig är det så i alla fall. Svårt att planera semestrar, träningsplaner, jobbplaner, ja allt blir helt enkelt svårare. Det är ju rätt stor skillnad på att inte vara gravid alls och att vara höggravid om 8 månader, eller för den delen att vara mamma om 1 år eller inte vara det. Jag hoppas vi alla blir gravida väldigt snart så vi slipper gå runt och vänta mer!

Välkomna! Ja visst känns det tufft att gå runt och verkligen hoppas och gå på helspänn i de där ca 2 veckorna mellan äl och mens, när sen mensen dyker upp helt som vanligt igen. Man blir lite tokig efter ett tag. Men jag tänker att det kommer att gå en vacker dag, antar att hoppet är det sista som lämnar en :)

Snuffsan, jag har också BIM nästa vecka, antagligen på tisdag. Håller tummarna för oss båda!

Martina, har dina äl-stickor gett positivt? För de flesta har ca 14 dagar mellan äl och mens. Lycka till!

Åh, hoppas, hoppas! Jag tycker också det känns annorlunda denna månad, men å andra sidan tyckte jag också att jag kände av ägglossningen mer än jag brukar så kanske är min kropp som blivit känsligare. Bara att vänta och se, jag tänkte nog försöka hålla mig till onsdag morgon med att testa om inte mensen dykt upp då.

Nej va tråkigt :( jag känner igen den där hopplösheten, det är så fruktansvärt att man gör allt vad man kan så går det ändå inte. Men jag tänker att tillslut kommer det gå, tillslut är det vår tur. Vet att det inte är mkt till tröst men håller verkligen tummarna att det går nästa gång. Massa kramar

Känner så väl igen mig i det du skriver. Jag tänkte testa på onsdag (bim tisdag). Men svårt att hålla mig, men tänker att jag kommer vara lika gravid eller ogravid oavsett om jag testar eller inte.