Gott nytt år! Hoppas det blir bebisarnas år för oss allihop 
Jag spenderade nyårsafton med äl-värk i magen, vilket blir andra äl sen missfallet i november. Har haft äl på dag 20-21 båda månaderna sen dess men är glad och tacksam att kroppen ändå funkar, var rätt orolig att det skulle ta tid för cykeln att sparka igång igen...
Jag går och väntar. Jag hade ÄL på julafton och igår sju dagar senare fick jag två små bruna fläckar på pappret när jag hade kissat.
Vill tro att det är nidblödning. Men man vet aldrig. Är ju några dagar till BIM....6 eller 7 januari.....
Har aldrig haft det innan, jag har bara haft blödningar innan äl....
Jag vill gärna hoppa in här, närmar mig bim men testen visar negativt och det kommer då bli ett 7e försök..jag e verkligen helt knäckt speciellt då styvsyrran skall ha i maj o vi har kört oskyddat i 2,5år samt kört aktivt i 6månader med äl stickor och allt vad som finns men inget :( skall kontakta kvinnokliniken imorgon.
Jag hoppar också in här. Vi slutade med preventivmedel i augusti och ännu har inget hänt. Även om jag förstår allas saknad efter ett plus så känns det ändå skönt att läsa att det inte lyckas på första försöket för alla. Visst känner man en viss avundsjuka mot alla som blir gravida "i misstag" eller på första försöket. Julen var värst för mig, av någon orsak var julen/nyåret ett viktig milstolpe, vi hade förväntat oss att vi senast nu skulle ha en nyhet att berätta eller ens ett plus. Att fira omgivna av familjen som väntar på när det ska vara vår tur och alla syskonbarn gjorde inte saken lättare.
Vårt största problem är ärligt talat tid. Jag har regelbunden mens så jag visste från början i stora drag när jag hade ägglossning. Men det känns som nåt ofta kommer emellan. Resor och jobb främst, jag jobbade 48 timmars skift en tid. Dessutom tränar vi båda rätt mycket och det verkar som träningen tar ner på sexlusten för min man iaf. Han är sällan på humör efter att han tränat och förstås inte när han har match ;) I början tänkte vi att det sker när det sker men nu har jag börjat bli lite otålig och har köpt ägglossningsstickor för att få veta om vi bara prickar in fel dagar eller om det är nåt annat problem. Min man förstod nu också på julen att jag börjar bli otålig så nu ska vi försöka aktivare några månader :D
Hej på er! Igår plussade jag och var världens lyckligaste. Äntligen! Räknade med att vara 5+1 idag. Så för några timmar sen började jag känna som mensvärk och att det kom nåt i trosan. Och visst var det blod :( nu är jag världens lessnaste, ganska säker på att detta är ett missfall. Nån som har erfarenhet? Borde man kolla upp detta eller är det ingen ide då det är så tidigt?
Den första månaden jag tempade enligt alla konstens regler , kollade livmoderhals och sekret bar frukt. Jag såg tydligt när ÄL var på gång och hade äntligen möjlighet att verkligen träffa rätt dagar så att säga. På grund av oregelbunden cykel var det svårt att veta när ÄL kunde tänkas vara.. Nu gravid, troligen i femte veckan. LYCKA TILL önskar jag nu er alla!
Vi har alla egna uppfattningar om när i livet det passar bäst för oss att få barn och om hur många år vi helst vill ha mellan barnen. I mitt fall tog det ett år att bli gravid med nummer ett, alltså börjar man gärna försöka med syskon tidigt för att undvika att få 4-5 år mellan syskonen, vilket jag personligen helst vill undvika.
Det där om tre år emellan är dessutom bara en av alla åsikter som florerar. En del vill ha mindre än två år emellan för att barnen ska kunna leka tillsammans tidigt och komma förbi blöjåren fort. En del vill ha mer än tre år emellan.
Vi kan väl försöka att låta varandra ha kvar sina egna uppfattningar om vad de tycker är bäst utifrån deras levnadssituation. Att säga att tre års mellanrum är "bäst" kan också ge ångest för de där de börjar närma sig den åldersskillnaden till syskon men inte kunnat bli gravid än.
Svaaagt syns verkligen IRL :) hoppas de håller sig