sweetcandy skrev 2015-03-01 00:04:25 följande:
Underbart med en sån vän! Håll hårt i honom!! :)
När jag berätta för min vän så mena hon bara på att jag måste slappna av, och så skulle jag vara glad över sonen.. Som om jag inte är glad över honom -.- betyder ju inte att jag inte vill ha fler barn! Och det tog typ 2 år att få till honom, nu är har vi passerat ett år igen med syskon.
Sen kläcker hon ur sig några timmar senare att "ja det var ju tur att hon blev gravid så snabbt (1:a försöket) för hon var ju lite orolig att det skulle ta tid"
Alltså... -.- jag vart mållös
Rådet att "slappna av" har man ju hört av SÅ många! Och då känner iaf jag att det förstås är mitt fel att det inte blivit något ännu. Men så är det ju faktiskt inte, inga undersökningar har visat att det är nån skillnad om du slappnar av eller inte. Så finnd det ju de som dessutom vågar ta alla barn som blivit till av misstag som argument för det här. Jag tror det ändå är ännu vanligare att barn INTE blir till just de gångerna.
Jag har nog nångång kläckt ur mig åt nån med barn som har svårt att få syskon att de ska vara glada över det/de barn de har. Men visst är det sant att ett syskon är minst lika önskat som det första.
Tycker det är jobbigt det här, dels att prata med folk om saken och dels att inte göra det. I början hade vi ju tänkt att inte berätta åt nån att vi försöker för att få överraska alla sen. Men sen i något skede visste jag inte längre vad man skulle svara när barn kom på tal, det känns ju fel att säga att vi inte vill ha barn ännu. Sen när jag berättat för några har man fått de här dumma kommentarerna om att slappna av och "kanske det inte är meningen att ni ska få barn".
