För oss som försökt bli gravida i fem månader eller längre
Vul idag, skit nervös!!
Vul idag, skit nervös!!
Håller tummarna för oss alla! Själv är jag bara på äl+6 och försöka att ta det lugnt, går sådär :) jag och sambon har iaf gjort vad vi kunnat denna månad så nu är det väl bara att acceptera att det inte går att kontrollera denna process, jobbigt för ett kontroll-freak som jag :)
Hur går det för er tjejer?
Jag försöker att hålla mig lugn, men det är ju så svårt. Ena stunden är jag övertygad att jag är gravid, nästa stund tänker jag att jag bara är dum som intalar mig själv sånt. Det känns så osannolikt att jag bara skulle kunna vara gravid utan att egentligen anstränga mig för att vara det - så konstig är min hjärna för tillfället :) Om mensen håller sig borta blir det ett test på tisdag.
oohh bim+2 *håller tummarna hårt*
Testade negativt imorse på bim så nu är det bara att vänta på mensen och hitta nya krafter. Känns såklart tungt men på något sätt tar man sig ju upp efter varje mens. Håller tummarna för er istället :)
usch tjejer :( ja de e bara att låta känslorna komma, komma över de och hoppa på de igen till nästa månad. *skickar styrkekramar*
här sitter jag lite lagom livrädd på bim+3... har kommit hit en gång tidigare i vår jakt på plus men inte mer än så utan att mensen kommit så för oss är det lite speciellt.
fick just tanken "tänk om jag går nu och väntar och så blir de ändå ett minus" asså jag vet inte hur jag tar de! O.O man går och räknar dagar och blir mer och mer säker... hur fasiken vågar ni testa alls? kommer vara livrädd... de va så länge sen jag gjorde mitt förra test och jag trodde ju inte att JAG kunde få nått annat än ett barn om jag blev med barn då... nu finns lixom bara negativa tankar... "bra att lura sig själv nu för inte kan väl du bli preggo inte!" "hehee symtom HAH! dom enda symtom du kan ha e väl inbillning" "även om de blir plus så ska du inte tro att du har ett barn nåra månade senare" sorry för att jag blir lite mörk men är det bara jag som har såna tankar?
Du är en fin människa *kramar* tack.
de e svårt att vända när man gått så länge och varit rädd och ledsen över att man aldrig kommer få chansen att ens försöka... sen kommer prinsen på skinande rustning och säger "men de e klart vi ska" och då sitter lixom rädslan och tanken som man burit med sig så länge kvar... vet inte hur många gånger jag gråtit och sagt till mig själv att det kommer inte hända för mig så jag kan lika väl vänja mig.
Här kom mensen igårkväll så jag hann aldrig göra något mer test...
Har också bim runt den 7 juni, blir 4e försöket efter utomkveds. Fick det pluset efter 4e försöket så förhoppningsvis plussar jag, och på rätt ställe denna gång :) Önskar att jag vågade tro på det mer, hade kanske känts lättare då och inte lika hopplöst.
Jini, hur går det för dig?