För oss som försökt bli gravida i fem månader eller längre

ja, tiden mellan äl och bim går verkligen långsamt. Denna gång ska jag försöka att inte bygga upp förhoppningarna lika mycket som förra gången. Får väl först och främst se om jag hinner hem innan äl (är bortrest).

Tror vi kommer vara så nöjda över just det barn vi får när vi får det att man kommer skita i alla planer som gick fel, jag brukar iaf tänka så för att det ska bli lättare att klara besvikelsen varje månad.

Jag har i princip slutat att dricka alkohol, men verkar inte hjälpa. Det bästa är nog att tillåta sig att leva under tiden, men det är klart, man bör väl inte dricka sig stupfull.

Håller tummarna för dig!

Trevlig helg tjejer! Och lycka till alla ni som kämpar. Det blir en liten paus från familjeliv för mig nu, iaf till nästa bim. Jag hoppas få se en massa plus nästa gång jag läser i tråden, håller tummarna för oss!

Så tråkigt när den förbannade mensen dyker upp :( här kom den igår och med den tvivlet och tankarna om att något är fel. Känns dock inte lika hemskt som det brukar göra, kanske beror det på att jag ska ha semester snart, kanske att jag lyckades ta det lugnt mellan äl och bim. Kämpa på tjejer!

Mens här igen. Mycket tankar om att nåt är fel men försöker hålla modet uppe. Ska försöka få till utredning nu efter semestern så får jag förhoppningsvis svar på om nåt är fel.

Förstår dina blandade känslor, jag hade ingen aning att det skulle vara så känslomässigt redan innan jag ens blivit gravid, men det kanske beror på att det är svårare än jag nog trodde från början.

Jag har också äl snart och går i lite samma funderingar som du eftersom jag också får spottings. Vet du nåt mer om krämen, vill ju inte att den ska ge motsatt effekt.

Så många som kämpar här inne, all styrka till er. Själv går jag in på ett år av aktiva försök nu så ska skicka in remiss för utredning. Känns skönt att kunna göra något konkret men tufft att det inte gått "av sig självt". Har också några kompisar som blivit gravida så känner igen det ni skriver. Vi har inte berättat för dem om våra problem men det kanske får bli så nu så vi slipper höra kommentarer som "vi vann, vi blev gravida först".

Jo jag hade nog velat berätta men jag vet inte riktigt hur. Det är ju inte så vanligt att tala högt om barnlöshet men tycker väl det är dags att bryta den tabun. Det är konstigt att jag på något sätt nästan skäms över något som jag inte ens kan kontollera.

Usch, jobbigt med folk som slänger ur sig saker utan att tänka på andra än sig själva. Hoppas du får några svar från blodproven och att de kan hjälpa er. Har haft några dagar med rätt positiva känslor men imorse kom nästan tårarna igen. Är så fruktansvärt less på att behöva orka ta nya tag varje månad, behöva känna avundsjuka för andras små härliga guldklimpar när jag egentligen vill vara glad för deras skull. Är så less på att inte veta om det någonsin kommer bli jag som står där en dag med min egen guldklimp. Jaja, tur att inte alla dagar känns så hopplösa som denna iaf.

Hej! Håller tummarna för att det går för dig denna månad, vet hur det känns att försöka om månad efter månad. Tror jag är inne på 11e eller 12e försöket med ett x där emellan. Skönt att ni fått tid till IVF iaf, hoppas du hunnit bli gravid innan dess :)

Woho, till och med jag som inte brukar se streck ser :) Grattis!

Blev nästan så för mig och min syster också. Och även fast jag ibland kan känna mig avundsjuk så är jag mest stolt och glad för hennes skull, ser fram emot att få träffa hennes barn nu som precis kommit. Men visst gör det ont också, speciellt när jag tänker på att mitt barn skulle födas om nån vecka och hur kul det hade fått vara att få dela den upplevelsen med min syster.

Håller tummarna att det gått för dig denna månad :)

Jag hoppas så mycket att det är allas vår tur nu :) själv har jag lite längre kvar till bim, runt den 26 aug, så har ägglossning vilken dag som helst nu antagligen. Håller tummarna för oss!

Det jag skulle tycka var jobbigt är nog att min längtan efter ett eget barn hade om möjligt blivit ännu större när jag sett hur mycket min partner älskar sin systerson. Hade liksom varit omöjligt att inte drömma om hur mycket både han och jag skulle älska vårt eget barn och sen kommer de där jobbiga tankarna "varför lyckas alla andra men inte vi?".

Har du pratat med honom om hur du känner? Om han och hans syster har bra kontakt med varandra kanske du kan be honom att förklara för henne hur er situation ser ut och hur det får er att må. Förhoppningsvis är hon inte okänslig med vilje. Jag borde kanske inte ge tips när jag inte vet hur din situation ser ut så hoppas jag inte skrivit något dumt, skrev mest vad jag själv försökt gjort. Hoppas det löser sig iaf och att ni snart har en egen liten att ta hand om.

Desamma! Nångång ska det väl gå tänker jag, förhoppningsvis denna gång :)

Fy, låter som en riktigt jobbig situation. Jag hoppas att du iaf får stöd av din man, att behöva gå igenom det här är jobbigt, att behöva gå igenom det ensam är nästan outhärdligt. Kramar till dig!

Blev mens igen här, men har påbörjat barnlöshetsutredning så får se vad som händer nu i höst. Känner mig rätt lugn och väljer att tro på att detta kommer att gå på nåt sätt tillslut.

Själv?

Jaha, mitt svar som jag precis skrev försvann, det jag ville säga var iaf att jag är ledsen att höra att mensen kom men att jag hoppas att dina provsvar ser bra ut. Om de gör det så kanske det är större sannolikhet att du lyckas den här gången (kan inte så mycket om sköldkörtelvärden och hur det påverkar), men jag förstår om du inte kan eller orkar hoppas vid bim. Håller tummarna för dig iaf!

Också passerat året av försök nu och för mig tog det ett år innan jag accepterade att det kommer ta lite längre tid för oss än vad det gör för andra att få barn. Det är fortfarande skitjobbigt men känns också skönt att jag har lugnat ner mig lite, förut var stressen att måsta lyckas just nu mycket högre varje månad. Nu väntar jag på utredning och förhoppningsvis hjälp.