Få pengar av mannen under barnledighet

Japp! Tydligen var det inte några problem att förlänga vikariens kontrakt ett halvår och sen ta mig tillbaka, även om inte lagen kräver det. Faktum är att min arbetsgivare tyckte det var bättre i och med att det tar ett tag för vikarien att komma in i arbetet och hinna genomföra och slutföra sina egna projekt. 

Min man är verkligen inte hemsk med mening som det låter på några, det verkade rättvist för oss att var och en bekostade sin ledighet när den var lika lång. Nu har vi inte riktigt hunnit prata om de förändrade omständigheterna då han är iväg med jobbet en vecka. 

Anledningen till att vi inte delar procentuellt är för att det hade varit ett skämt i princip. I alla fall om han räknat med utdelning. Jag är säker på att han kommer vilja ersätta mig men jag vet inte riktigt hur vi ska lägga upp det. 

Kanske en bra idé att han skulle sätta in det jag fått i föräldrapenning i Sverige plus till pensionssparande. Det är ju en riktlinje att gå på!

Aldrig i livet gemensam ekonomi med någon som endast är ute efter att nalla på ens intjänade pengar. Tvärtom i dessa lägen strikt åtskild ekonomi, hälften av alla utgifter betalas av var och en, delas in i minsta krona.

Jag förstår inte varför just pengar ska vara en så stor sak.

Är det inte ett större åtagande att skaffa barn tillsammans än att alla pengar i förhållandet tillhör alla i förhållandet?

Är inte barn viktigare än jobb?

Får man lov att tycka så?

Får man prioritera tid med barnen då de är små, istället för att välja karriären?

Det verkar vara nära på förbjudet med liknande tankar och känslor nuförtiden.

Jag och min man har helt uppdelad ekonomi, dvs. var och en lever på sina pengar men vi lägger båda in pengar till en gemensam kassa som  täcker utgifter för mat,  saker till hemmet, semestersparande och liknande samt nu även för barnet. Vi har även startat ett sparkonto åt barnet. Han tjänar betydligt mer än mig, men vi kan båda leva gott.

Nu ska vi få barn och tanken var att vi skulle vara hemma ett halvår var och att vi därmed skulle ta lika stor "skada" ekonomiskt. Av olika anledningar kommer inte min man nu kunna ta någon föräldraledighet pga. förändrade omständigheter på hans jobb. Vi bor utomlands så det finns inte samma rättigheter som i Sverige och den ekonomiska ersättningen vid barnledighet är mycket låg och begränsad till en kort tid. Jag har lagt undan pengar som jag skulle leva på under sju månader och täcka allt, men nu blir det tretton månader och det har jag inte sparpengar till.

Hur hade ni gjort med ekonomin? Hur mycket är det rimligt att jag ber min man om? Ska han ge mig "månadspeng" som blir mina eller är det bättre att jag får ta från det gemensamma kontot i större utsträckning? Jag tycker det känns jättekonstigt, har inte levt på någon annan sen jag bodde hemma och det känns märkligt att ta pengar som min man jobbat ihop. Samtidigt är det ju vårt gemensamma barn och ingen av oss vill att barnet börjar dagis innan ett år. Jag går ju även miste om karriärutveckling under ett år. 

Hur hade ni gjort? Vad tycker ni män? Snyltar jag på min man?

Om det kommer in en kvinna i mina barns liv som ska bo ihop med dem så ser jag gärna att hon är delaktig. Eller var går gränsen? Om det är små barn och de klättrar i bokhyllan ska hon inte bry dig då? Eller stora barn som tjuvröker ska hon strunta i det då? Sen kan ju det vara att hon har jätteknäppa regler och då får man ju diskutera det. Men att hon bara skulle strunta i dem är nog inget jag önskar.

Vad gäller habegär så är jag rädd att mina barn också skulle ha det och inte bara försaka för de andras skull. Det skulle ju inte heller vara rättvist. Men det betyder inte att jag tycker att det vore rätt att mina barn kom tex i märkeskläder och hans hade gammal lump. Nej det hade nog fått vara så lika som möjligt om jag skulle vara nöjd.

Men nu är ju det här helt teoretiskt och så jag skulle önska att det var om jag skilde mig.

Om du inte hade några barn själv, utan det bara gällde att bidra och inte få något alls igen, mer än en tom plånbok. Hade det varit lika intressant då?

Vem skulle betala för mina hobbys, i fall jag lagt pengar på hans ungar.

Eller du hade tänkt att jag skulle avstå det jag tyckte var kul bara för att jag skulle betala för något jag inte ens ville ha?

Tillhör du de snåla pengakåta föräldrarnas skara, där alla andra ska stå för vad du och ditt ex dragit på er?

Jag kunde kanske skaffat en häst till och tvingat honom betala. Tyvärr kan inte dina ungar komma mer eftersom det inte finns råd, nu när jag har xx antal hästar som måste ha mat och skor osv.

Så många himla duktiga människor det finns, vissa har aldrig ens levt på det viset, men kan ändå allt......................Helt fantastiskt!

Nope, styv/bonusförälder är en roll man tar om man gillar barnen och alla tycker det känns rätt. Huruvida man är gift eller inte spelar ingen roll.

Jag ser det som ordet "alkoholist". Man är inte alkoholist bara för att man smakar en droppe eller dricker ett glas vin, men vart går sen gränsen för när man är sk "alkoholist".

Precis som att man inte är styvmamma för att partnern har ungar som kommer ibland.

Oj vad många svar som hunnit komma in under helgen! Många tankar om hur vi gör med vår ekonomi tydligen. 

Jag tänkte berätta lite vad vi kommit fram till. Och till att börja med, vi bor alltså inte i Sverige. Här har pappor inte rätt till föräldraledighet och min mans arbetsgivare som först hade nästintill lovat att det skulle vara okej att han var hemma 6 månader ändrade sig. Alltså får han säga upp sig eller fortsätta jobba.

Vidare har vi kommit överens om att sätta in på gemensamt konto procentuellt i framtiden vilket jag kommer tjäna mycket på. Eftersom jag inte har någon inkomst under detta året sätter han in allt på det gemensamma kontot och därifrån kan jag ta det jag behöver. Han sätter även in för pensionssparande till mig lika mycket som jag gjort om jag jobbat. Mina sparpengar tycker han att jag ska spara, eller göra vad jag vill med.

Min man är verkligen inte elak som många av er verkar tro, vi hade bara inte hunnit diskutera de förändrade omständigheterna. Han inser att det är ett heltidsjobb att ta hand om VÅRT barn och att han har tur att jag kan vara hemma då vi inte vill ha barnet på dagis innan det fyllt ett år.

Tack till er som haft användbara tips!