Frugan är tråkig i sängen

Alla tjejer som skriver att sexet inte är viktigt, hur funkar NI. 
Det är ju ett "klister" i ett förhållande....som kille blir man både helt nojjig och frustrerad om tjejen inte bryr sig över denna del av förhållandet...
Förklarar också varför killar lämnar sina fruar/sambos som bara dör ut i sängen......

Problemet är att kärleken bygger på attraktion som är en del av sexet.

Försvinner sexet finns förmodligen ingen attraktion - och då är det stor risk att kärleken också försvinner...  Då blir det mera av ett "kompisförhållande", som iofs också kan vara trevligt - men det kan inte glöda som "riktig" kärlek. Men är inte sexet så viktigt kanske man nöjer sig med det som finns kvar... 

Jo för dom har inte upptäckt eller förstått hur bra dom kunde ha haft det. Därför är det synd om dom.

En typiskt kvinnlig inställning. För männen är sex just ställningar, prestationer och njutning.

Du kan lika gärna onanera om du inte får orgasm säger du. Innebär det att närheten, den delade upplevelsen och intimiteten med din partner är helt ointressant och inte tillför någonting för din egen del, det är orgasmen som gäller, inget annat??

Förstår inte hur du kan veta vad hon svarar på. Hon skriver ju tydligt att om hon inte får orgasm kan hon lika gärna onanera...

Därav min fråga.

Vad gäller din kommentar är den ganska märklig den också, skulle man inte kunna ha flera olika ställningar och ändå bevara den stillsamma intima upplevelsen? Eller du menar att det inte går att att få en positiv intim upplevelse om man har flera ställningar?

Om man byter ställning under akten så försvinner den intima upplevelsen?

Ok, var bara tvungen att fråga om det var så du menade. Jag har aldrig hört om någon som tappar lusten när man byter ställning, det brukar vara tvärtom :)

Svarar i egenskap av kvinna då som efterfrågades

 

Jag gillar egentligen bara missionären.

Jag är livrädd för att en eventuell framtida man ska tröttna på mig om jag inte ställer upp på alla möjliga ställningar och annat "skoj"

Alltid avskytt oralsex, men ofta ställt upp på det ändå.  och har nog testat det mesta inom ramen för någorlunda normalt sex, fast analsex har jag aldrig klarat av att genomföra det gör ju hur ont som helst. 

Kan tänka mig att om jag har ett förhållande skulle jag nog ställa upp på nästan allt i början men sedan bli mer restriktiv vartefter jag börjar lita på människan våga säga ifrån när jag inte riktigt har lust. Det är väl så kvinnor fungerar för det mesta?

Fast jag har absolut inget emot att ha sex varje dag, ibland flera gånger om dagen. Men då har jag aldrig haft något riktigt långt förhållande (bara max 2år), kan tänka mig att det går i perioder om man lever tillsammans länge... 

Jag tror du har lite svårt att stanna vid ämnet :)
Det är säkert många som fejkar orgasm, men frågan var att tappa lusten för att man byter ställning. Det är inte riktigt på samma nivå. Eller menar du att egentligen tror du att de flesta kvinnor bara vill knulla i en ställning och byter man till en annan (vilket nästan alltid sker på mannens initiativ) så försvinner kåtheten? Och eftersom de flesta män vill ha massor med olika ställningar (enligt dig?) så tvingas kvinnor att fejka att de också gillar det? Jag förstår inte alls hur du tänker.

Men hur ska TS förhålla sig till denna utveckling? Hur ska hans fru tänka? Vad kan de som par göra för att hitta en lösning på problemet som faktiskt finns, att TS inte direkt uppskattar det sexliv som hans fru nu verkar bestämma över?

Att bara säga att det är "en helt vanlig utveckling" gör ju inte att de kommer någonstans. 

Ja visst är det kommunikation som gäller. Tyvärr verkar ju inte TS fru så sugen på att kommunicera. 

Sen kan man ju tycka att det är lite tråkigt att man ska sluta göra saker för varandra bara för att man blir bekväm i förhållandet. Ibland är det nog så, men jag tycker inte att det är något som man ska ha som en allmän uppfattning när det gäller sexlivet i ett längre perspektiv. 

Om TS vill fortsätta ha ett varierat sexliv som de haft förut och TS fru vill ha ett väldigt specifikt och begränsat (i brist på bättre ord) sexliv. Hur ska de förhålla sig till sina egna önskemål? 

Jag tycker bara du målar upp en så oproblematisk bild av något som många uppenbarligen verkar tycka är ett stort problem. Du menar att i många fall så är det sexliv man har i början på förhållandet, och det sexliv man lär sig förknippa och älska med den partner man valt att leva med, något som från den ena parten är en chimär. När den partnern sen blir bekväm i förhållandet (efter vaddå? 5-10 år?) så kommer den successivt (eller abrupt) att skala av det som den andra partnern gillade när det kommer till sex så att det i slutändan endast finns kvar det som tilltalar just han eller hon. Och det måste man bara acceptera om man är den som gillade sexlivet som det var?  

Instämmer, det känns som att sextiotalists utgångspunkt är att som hon har det, så har de flesta det. Jag tror personligen inte alls att det är så.

Jag reagerar mest på dessa pekpinnar som säger att "vi kvinnor ställer bara upp för vågar inget annat eller vi är inte säkra på relationen med killen ". Och sedan klassikern " om du bara visste hur vanligt det är bland kvinnor. ..."

Varför skiljer du på manligt och kvinnligt? Vi är väl individer. Tycker det är tragiskt att tjejer alltid målats ut som de sexuellt oerfarna och männen de säkra.

Jag tror du lägger mycket av dina och dina väninnors erfarenheter och sätter likhetstecken till verkligheten. Jag tror det är helt individuellt och inte det klassiska att kvinnan får mindre sexlust. VI uppfattar det så eftersom det är fortfarande tabu att säga att gubben är tråkig i sänghalmen.

Jag skulle säga att det är lika många kvinnor som män som har hög sexlust. Det är lika många män som kvinnor som har sjunkande sexlust eller tråkig i sängen.

Det finns män som hatar att byta ställningar lika vanligt som det finns kvinnor att vilja byta ställningar för att hon ska komma osv.

Du skriver att man får accepterar att sexlivet blir förändrat och går inte jämföra med de första åren. Det känns att du automatiskt menar att det leder till att det blir sämre? För de flesta blir det väl till det bättre ju mer man lär känna varandra. De är som du försöker beskriva något som börjar likna husfridsknull och då är det annat i relationen än sex som orsaken ligger.  

Det är bara min reflektion..  

Vi är ju alla olika och för allas "bästa", oavsett sex eller inte, så finns det säkerligen en likasinnad för var och en av oss. Asexualitet finns, men ÄR definitivt ovanligare än vanligt (googla på det). Baserat på ditt nick och på dina inlägg så anar jag att du levt fler jordsnurr än många av oss andra här även om det säkerligen finns fler äldre än du här på FL...och är man, om mina aningar nu stämmer, äldre har man hunnit med en hel del mer än de som är yngre...värderingarna är andra och eller annorlunda, inställning och mkt annat har hunnit forma sig och i vissa fall även sätta sig. Utan att dissa dig helt så måste jag säga att ditt "proklamerande" om och angående asexualitet är tröttsamt att läsa om. Tar liksom mer plats än det förtjänar. Finns många andra dimensioner i detta med lust och intimitet än den asexuella. Jo, jag vet att du vet det, men då jag anser att varje relation är unik med unika bakgrunder och erfarenheter och händelser på vägen, så blir spåret asexuell väldigt smalt. Visst, man kan säga att vill du leva med mig så får du acceptera och respektera mig och vad jag vill och inte vill, men tycker du inte det är lite väl egoistiskt tänkt!? I min värld borde man leva ensam i det fallet. Är man två eller fler är kompromisser oundvikliga, så även i sängen. Inte sagt att någon skall göra någon han eller hon inte vill för den sakens skull. Har man erfarenhet så vet man har man inte erfarenhet så vet man inte. Viktigt med kommunikation. Ökar förståelse och ger många svar på varför frågor, vilket jag anser är väldigt viktigt...i stället för att vara tyst eller bara vägra av rena principskäl.

Sorry TS om det blev OT här...

...för att få det lite livligare i sängen så skulle jag börja med att kommunicera. Ta udden av det "pinsamma" med att prata om sex och intimitet...om det nu är så att det känns svårt att prata om det!?...ingen helt lätt sak, men en nödvändighet om du vill se förändring...sen tror jag det krävs en hel del annat med för att skapa en bra stämning...se till helheten. Jobb, hemmaliv, familjeliv/situation osv. Vad kan du göra för att påverka Er situation och skapa en positiv spiral?