Verkar finnas många gamla trådar här på familjeliv om de som är igång eller tänker starta en insemination på vägen mot att bli enastående förälder. Hade vart kul att diskutera med dem som nu likt som jag startat processen. Pratsugna några?
Hej! Har också dessa funderingar. Är ensamstående, 35 år och vill inte gå och vänta på den rätta mannen innan jag skaffar barn. Pratar hörn av mig här inne. Hur har du gått till väga för att inleda processen?
Halloj, då är vi i hyfsat samma ålder. Jag är 37 år :)
Jag har alltid lite skojfrisk sagt ska det bli något barn får jag åka till storksklinik, hälften sanning hälften på skoj. Men ändå alltid tyckt det är ett bra alternativ sen jag stötte på detta i mitt dåvarande arbete som förskollärare. Sen nu fick jag ett plötsligt infall och så tänkte jag jag gör det. Gick till läkare bad honom göra tester, han frågade vad jag skulle ha dem till, jag ska ifall att jag skall starta en insemination. Han frågade inget mer och jag fick testresultaten hemskickade.
Sen kontaktade jag kliniken, och vips så var snurren igång. Går fort om man vill, sen ska ju ägglossningen timas vilket den gjorde bra för mig. Så nu är det väntan på se att vad som händer.
Har du tänkt på detta länge?
Hej, jag har funderat på det ett tag men inte gjort slag i saken. Men åren går och jag vill inte vänta längre. Ska försöka få tid så jag blir undersökt. Vad kollade läkaren? Har du varit i Danmark eller väntar du på att åka dit? Förbereder du dig på något sätt, kostmässigt?
Alltså man kanske borde förbereda sig konstmässigt det har jag dock inte gjort, har en 5-7 kilo jag borde kanske tappa men hyfsat normalviktig. Gick och köpte sån blandning av vitaminer som innehåller folsyra efter läst rekommendationer om det.
Jag har gjort en första insemination för ca tio dagar sen, allt har gått otroligt smidigt, gjorde min tester vid läkaren först 20/10 :) Bokade jouranlsamtal som jag gjorde via skype. Viktigt med att se till att det är två test tagna på hepatit b, det missade min läkare. Vilket jag sent om sider märkte, men lyckades lösa genom tjat, och en snäll kille vid provtagingen som skrev akut på mitt ärende och gav mig en klapp på axeln och sa förstår det är lite nervöst .Läkaren dock förstod han inte vad det testet skulle vara för. När jag svarade dansk lagstiftning blev han tyst :)
Kanske ska lägga till att dem ju rekommenderar en gynekologisk undersökning för att se hur chanserna är för en graviditet. Men det är ju inget måste, jag har ej gjort det. Men har heller aldrig försökt bli gravid i mina tidigare förhållanden så inget som visar ännu på att jag ej kan bli gravid. Dock nu slits man i tankarna kring detta om det kommer gå, men ändå en rätt häftig process och kul tankar 
Hej!
Jag inser att tråden är till för de som precis startat processen, men jag tänkte ändå dela med mig av mina erfarenheter, framförallt om någon tvekar och undrar om de tänkt på allt 
Relationen med min sons far gick åt skogen när jag passerat 40. Då mina syskon alltid varit viktiga för mig ville jag åtminstone försöka ge min son ett syskon, och jag såg DI i Danmark som enda rimliga vägen framåt med tanke på min ålder.
Tre veckor efter att separationen var ett faktum gjorde jag min första DI. Jag var 40 år och 10 månader gammal och sköterskan på Storkklinik sa att jag måste vara beredd på att det kunde ta tid. Jag blev gravid på första försöket! Tyvärr visade vul i v9 ett foster i stlk v7 (med tickande hjärta). Min BM försökte vara positiv men jag förstod risken, och två veckor senare hade hjärtat slutat slå.
Jag skrapades, fyllde 41, väntade en cykel och åkte ner igen. Gravid igen! 
Denna gång gick det bättre, även om jag fick en störtblödning i v9 och sedan blödde som mens i 6 veckor. Och i v28 blev jag inlagd två dygn med Bricanyl och sedan fullt sjukskriven med ansträngningsförbud. 4 dagar efter bf gick vattnet Jag åkte in med min doula och förlossningen fortskred till 8cm, sen var det stopp. Efter att ha öppnats mekaniskt och krystat utan krystvärkar i tre omgångar konstaterade läkaren att mitt bäcken var för trångt, och det blev halvakut snitt. Jag var vaken och fick hälsa dottern välkommen Pga kombinationen nästan hel förlossning och snitt hade jag väldig ont första veckan, sen blev det sakta bättre. Att ta hand om en bebis på egen hand är MYCKET enklare än att göra det i ett förhållande, även om det blir mindre sömn. Sömnbristen var jag beredd på och hade planerat så till vida att dottern fick sova i ett babynest för att jag inte skulle riskera något om jag var för trött. Innan man upplevt det har man ingen aning om hur trött man kan bli, och ändå fungera hyfsat. Hur lite sömn mn kan klara sig på i långa perioder.
Idag är dottern två år och jag har aldrig ångrat en sekund. Det finns dock tre saker jag inte tänkt på som jag vill dela med mig av.
1. Min budget täckte inte två månaders sjukskrivning i slutet av graviditeten
2. Min budget täckte inte heller en dryg vecka vabb varje månad...
3. När barnen blir sjuka klarar jag att ta hand om dem, men när jag blir sjuk (och det blir jag) är det värre. Se till så att ni har hjälp som kommer även om ni är magsjuka. Ta influensavaccin! Tänk på att immunförsvaret går åt skogen när man är gravid!
Det är ett stort beslut att ta, och det är ett stort ansvar att ta på sig,men det är såååå värt det!
Se där ja, vilken väg du fick ta för att komma dit du nu är. Men låter som du inte ångrar dig en sekund. En graviditet som kommit till genom samlag och en genom insemination genererar väl samma risker. Ålder spelar såklart in.
Jag har samlat på mig bra ekonomi, så kommer klara det bra. Men klart tänk värt, likväl då man sätter igång en sån här procedur så måste man ju ha pengar till att genomföra den och räkna med att det kostar vad det kostar.
Vilken tur du hade att bli gravid på första gångerna, det jag tänker på så här i början är ju hur man ska kunna tima det korrekt så det klaffar.
Blev du inte sjukskriven och fick någon lön de sista två månaderna?
Se där ja, vilken väg du fick ta för att komma dit du nu är. Men låter som du inte ångrar dig en sekund. En graviditet som kommit till genom samlag och en genom insemination genererar väl samma risker. Ålder spelar såklart in.
Jag har samlat på mig bra ekonomi, så kommer klara det bra. Men klart tänk värt, likväl då man sätter igång en sån här procedur så måste man ju ha pengar till att genomföra den och räkna med att det kostar vad det kostar.
Vilken tur du hade att bli gravid på första gångerna, det jag tänker på så här i början är ju hur man ska kunna tima det korrekt så det klaffar.
Blev du inte sjukskriven och fick någon lön de sista två månaderna?
Aha fattar du fick det lite kruxigt. Kanske att köpa såna där matpåsar på hemleverans är en bra grej för en ensamstående sedan :)
Hej!
Ansluter mig gärna till denna tråd då jag oxå har seriösa funderingar på att åka till Storkkliniken. Har tittat på deras prislista och blir inte riktigt klok på vad jag kan räkna med som slutnota. Någon som kan hjälpa mig?