Insemination 2014/2015

Hej! 
Ansluter mig gärna till denna tråd då jag oxå har seriösa funderingar på att åka till Storkkliniken. Har tittat på deras prislista och blir inte riktigt klok på vad jag kan räkna med som slutnota. Någon som kan hjälpa mig? 

Bor i Malmö, så det blir Öresundståget för min del. :) Så exklusive resorna 9000-10000:-/gång?

Jag har gjort ett försök med privat donator och måste erkänna att det var bland det vidrigaste jag varit med om. Är sjuksköterska och har inga problem med kroppsvätskor m.m. och saknar sex något grymt som singel, men att föra in sperma från en man som jag inte var sexuellt attraherad av var inte roligt (och då var detta ändå med spruta i ensamhet). Sen spenderade jag väldigt mycket tid och ångest under de resterande veckorna över vad jag skulle säga till socialen.
Anledningen till varför jag ville använda mig av en privat donator till att börja med var att jag inte gillar tanken på att mitt barn eventuellt kommer att ha "en massa" okända biologiska halvsyskon. Den tanken stör mig fortfarande, men med heminseminationen i bagaget och inga andra seriösa prospekt inom synhåll känns det där intyget från Storkkliniken värt sina tusenlappar. :)

Plussade via heminseminationen, men började ändå blöda samma dag. :( Skramlar ihop mina finanser och tänkte åka dit i mitten av januari. Har ändå inte tagit blodproverna och orkar inte stressa inför december-ägglossningen.

Avslappnad inställning vet jag inte. Tror till stor del att "misslyckandet" berodde på sömnlöshet och ångest. Inser att jag måste slappna av och vet att intyget kommer att hjälpa mig med det. Ska jag vara helt ärlig så är jag helt slut och måste samla mig lite så jag orkar med nästa omgång. Pengainsatsen gör ju att jag vet att jag kommer att ha viss ångest över ett eventuellt misslyckande, men ska försöka släppa det. Planerar denna gång att sluta med kaffe och alkohol redan innan insemination alltså direkt efter nyårsafton. Vet inte om det bidrog till misslyckandet eller inte, men det kan ju inte skada att låta bli denna gång. 

Vad skönt att höra dig säga att processen var odramatisk. Det hjälper mycket. :)

Nä, men grattis!!! :)

Själv har jag spenderat dagen med att vara arg och förbannad på min vårdcentral. Ringde igår för att få hjälp med blodproverna tagna och fick höra att det hade minsann inte dom någon erfarenhet av så det var bäst att jag hörde av mig till provmottagningen på sjukhuset och fick telefonnumret till sjukhusets växel?!? Är sjuksköterska så varningsklockorna ringde för fullt och ringde därför blodprovsmottagningen för att höra om detta verkligen kunde stämma att jag kunde gå dit (utan remiss menade ju jag). Frågan missuppfattades självklart och jag fick höra att det inte var några problem utan att jag skulle komma dit och få det fixat. Efter en timmes väntetid möttes jag av en stressad blodprovstagare som tittade på mig som om jag var ebolasmittad, men gjorde sitt bästa för att reda ut situationen. I slutändan var det dock jag som löste det genom att gå därifrån, då hon ville försöka skicka blodprovssvaren direkt till Storkkliniken och försöka debitera dom. Vill inte ens tänka på vad den cirkusen skulle ha kostat mig i slutändan. :S
Ringde tillbaka till min vårdcentral och frågade hur dom menade och fick då höra ett förvånat svar. Behövde du remiss? Det trodde vi att du redan hade. Men om du behöver en remiss så behöver du ju träffa en doktor och då blir ju vi betalningsansvariga och det vill vi ju inte. Du kan få en tid till doktor i mitten av januari, men du får själv betala blodproverna. 
Har inga problem med att betala för blodproverna, men att bli behandlad som ett otäckt problem är inte ok! Bytte vårdcentral omgående! Tyvärr meddelade sjuksköterskan på min nya vårdcentral mig att det tar upp till åtta veckor för bytet att gå i genom, men hon hänvisade mig till en privatklinik som dessutom har gynekolog  så det kommer nog att lösa sig ändå. Men hu, vilken dag! :(