Ja TS jag säger igen samma som jag skrev förut: din känsla av utsatthet är något som dom märker för du utstrålar det, o dom känner av det. Så fort du går utanför dörren så förväntar du dig att bli påhoppad, o då blir du det också. Tyvärr. Går man omkring med denna känsla o rädsla blir man som en magnet för sånt här, tråkigt nog.
Minns när jag var i samma sits en tid i min ungdom, nån kunde rycka boken ifrån mig på busshållplatsen, när jag låg o solade i parken (med massa folk runtomkring) så givetvis kom nåt drägg fram till just mig o skulle prata, ha "kontakt"osv. Idag förstår jag sånt här men på den tiden kunde jag inte se det. Tyckte bara att alla var på mig för inget alls o kände mig jämt rädd för att bli "påhoppad" när jag var bland folk.
Det spelar ingen roll om du tittar rakt fram o inte klär dig utmanande osv, du säger att du inte vet varför just du är så utsatt för detta men enligt mig är det jag skrivit absolut svaret på det här. För om det inte vore så skulle ALLA snygga o attraktiva bli påhoppade, men det blir dom inte.
Så gå tillbaka till dig själv, jobba med den här känslan o på att inte bry dig så mycket.