Kommer jag någonsin få jobb inom det yrke jag har en kandidatexamen i?

Ja... Som jag måste göra: fixa ännu en examen inom ett område där jag är garanterad jobb.

Har också en kandidat i ett ämne/ämnesområde jag är superbra på men saknar både erfarenhet och kontakter. Så det skiter sig där.

Kanske kan du söka praktikanttjänster eller traineeprogram? :S

Ja, jag har också tänkt på att läsa till ett annat yrke där det garanterat finns arbete. Det är helt sjukt att man måste tänka i de banorna efter att man läst en kandidat.

Jag har haft praktik i våras som ingick i min utbildning och där fick jag ett sommarvikariat som jag hade till augusti. De hade tyvärr inte någon tjänst till mig där men har hoppat in och hjälpt till under augusti och september. Så jag har lite erfarenhet i alla fall men det räcker ändå inte långt.

Funderat på att fixa en till praktikplats men då jag behöver pengar också just nu efter att varit arbetslös i ett antal månader så känns inte det som att det skulle fungera.

Har också sökt kurser till våren, men hur kul känns det att skaffa mer lån till ingen nytta? Känns skit rent ut sagt!

Hur ser arbetsmarkanden ut för din utbildning, generellt och där du bor?

Vissa utbildningar har det tufft att få jobb inom rätt område, journalist t ex. Det finns helt enkelt för många med utbildning och för få jobb.

Andra har lite geografiska problem. Det är inte helt lätt att få jobb som gruvingenjör i Skåne men lättare i Kiruna.

Lite tips:
Gå via bemanningsföretag
Sök i hela Sverige och var beredd på att långpendla. och på så sätt få erfarenhet
Sök även vikariat och deltid
Ta andra jobb för att bygga på ditt CV, lärarvik t ex. Ofta en merit att ha någon form av jobberfarenhet även om man söker inom annat område
Jobba på dit kontaktnät och CV genom att aktivera dig i föreningar och frivilligjobba.
Kompletera din utbildning med en master eller spets inom något annat område. T ex ekonom som även kan ryska.

Det sägs vara balans på arbetsmarknaden. Jag bor i en stor stad där det givetvis finns fler jobbmöjligheter än i en liten stad, men också så mycket större konkurrens. Jag är relativt nyinflyttad så jag har heller inte några kontakter här då vi flyttade hit på grund av sambons arbete.

Det geografiska är inga problem, mitt yrke finns överallt.

Jag söker verkligen allt som finns, deltid, heltid, inom bemanning och även med långa pendlingsavstånd, men jag får ändå inget napp.

Jag trodde verkligen inte att det skulle vara så svårt att få ett jobb, har aldrig tidigare haft problem att få jobb och jag är en social och framåt person med ett bra cv och bra referenser. Det är sjukt hur dålig självkänsla man kan få.

Jag är rädd att om jag till exempel börjar arbeta som timvikarie inom förskolan eller liknande att jag ännu mer hamnar utanför mitt yrkesområde och arbetsgivarna ser det som något negativt?

Är det någon mer som varit i samma sits med lite tips och råd hur man ska gå tillväga?

Vilken utbildningar har du och hur länge har du sökt?
Får du komma på intervju? Om inte be något proffs se över din ansökan.
Om du är nyinflyttad och har dåligt nätverk lägg en del energi på att fixa det, gå med i föreningar t ex. Finns kanske något kopplat till din utbildning.

De flesta som anställer, inklusive jag,  föredrar jobb framför arbetslöshet hos sökande. Var alltså inte rädd för att ta timvik odyl. I vissa fall kan det vara en bra merit. Är du ekonom och söker ett ekonomjobb inom skolan så är det en klar merit att ha jobbat inom skolvärlden.

Jag har en utbildning inom HR och har sökt aktivt sedan juni så ungefär sex månader.

Jag har fått komma på några intervjuer men blir bortvald på grund av att jag har för lite erfarenhet. Får feedbacken från intervjuerna att jag är social och framåt annars. De jag får negativ respons utan att komma på intervju försöker jag ändå få feedback kring varför inte jag blev vald, och de tycker mitt CV och personliga brev är bra, men som vanligt, det finns folk som har mer erfarenheter än mig.
Ringer på tjänster som har cirka 600 sökanden och då är det rätt svårt att stå ut med sin lilla kompetens som man har.

Tack för feedbacken, det uppskattas verkligen. Då jag själv arbetat med rekryteringar anser jag ändå ha lite koll hur man arbetar och försöker tänka mig in i den rollen när jag söker arbete.

Första HR-jobbet  är tufft, det finns lite för många med HR utbildning i förhållande det arbetplatser.

Får du komma på intervju finns det hopp. Bara att nöta på.

Underskatta inte föreningsliv. Både bra på CV och som nätverkande.

Som HR tycker jag verkligen du ska ta något temp jobb. Arbetslivserarenhet är alltid värdefullt. Snart kommer du representera arbetgivaren och då är det bra att ha förståelse för andra sidan.

Fundera på att spetsa till eller bredda din utbildning, distans kanske. Kurser som juridik, FEK, psykologi eller språk är inte helt fel.

Ja, det får bli så. Får försöka att skita i min prestationsångest. Ett jobb är alltid ett jobb. Har bokat in ett möte angående att vara timvikarie inom förskolan på måndag. Det kan jag kombinera med de kurser jag sökt in till våren. Lite fördjupade kurser i rekrytering, arbetslivspedagogik m.m.

Under utbildningen läste jag fördjupning arbetsrätt i 1,5 år något som jag hoppas att framtida arbetsgivare ser som något positivt.

Någon som tagit examen men arbetat inom ett annat yrke, hur lång tid tog det för er att hitta ett arbete inom ert yrke?

Behöver pepp!

Kjell2 har rätt. Du måste visa att du är anställningsbar och funkar på en arbetsplats. I början kan det vara vad som helst. Ett vik på en förskola visar att du är en bra person. Att komma bort från sin branch kan ta flera år. Tänk på alla föräldralediga, sjukskrivna och arbetslösa. De kommer tillbaka, så varför skulle inte du få starta? Lycka till!

Du är INTE ensam. Jag känner flera med kandidatexamen som inte får jobb inom sitt yrke. Själv har jag en KY-examen men har knappt arbetat någonting alls inom det jag pluggat till. Nu pluggar jag högskolan, har startat ett företag samt jobbar extra. Arbetsmarknaden är tuff just nu. De jag känner som har lätt att få jobb inom sin utbildning har oftast en yrkesexamen t ex apotekare, sjuksköterska, högskoleingenjör m fl.

Jag har en magisterexamen inom språk, (ett ganska litet och nischat område, jag är ensam med min kompetens på min hemort) men jag har ändå lyckats få jobb. I början får man bita ihop och fortsätta skicka sitt CV överallt, och hitta någon man kan prata med. Min sambo har alltid jobbat och därmed inte riktigt förstått mitt problem. Då får man hitta akademikervänner som kämpar på samma sätt och ventilera. 

Efter examen var jag arbetslös i sex månader, fick en visstidsanställning i sju-åtta månader och fick erfarenhet. Därefter arbetslös i några månader till, följt av en visstidsanställning för att bredda erfarenheten och sedan har jag gått vidare till ett närliggande område där jag fått ett längre vikariat. 

Eftersom jag pluggat språk, har jag jobbat som timvikarie som lärare i de perioder när jag varit arbetslös. Och även om jag trodde att mitt CV och mitt personliga brev var bäst i världen (jag hjälper nära och kära med sina jobbansökningar) så fick jag hjälp av mitt fack för att vässa det lite. Det gjorde faktiskt skillnad, och kostade inget heller. 

Jag har också känt mig fullständigt värdelös i de perioder när allt handlade om att skicka jobbansökningar och jag knappt ens fick svar på att de tagit emot ansökan. "Tjänsten har gått till en annan sökande" kändes som ett hån varje gång. Men jag påminde mig själv varje dag (ofta flera gånger varje dag) om att det inte var mig det handlade om. Jag är inte mindre värd för att jag inte får jobb, utan det kommer lösa sig till slut. Och det har det gjort. 

Nu är jag inne i nästa steg i arbetslivet, jag är så förbannat trött på visstidsanställningar och "vi kan tyvärr inte förlänga din anställning". Men det är lättare att söka tillsvidaretjänster när man inte behöver sitta hemma och ha ångest för hur man ska lyckas betala räkningarna nästa månad. 

Jag är själv HR-människa med en kandidatexamen som jag tog sommaren 2011. Det finns tyvärr alldeles för många utbildningsplatser idag i förhållande till lediga tjänster och det gör att det är extremt svårt att få jobb inom just HR efter examen. Min erfarenhet säger att den lättaste vägen in i karriären är att börja arbeta som någon form av rekryteringsassistent internt på bemanningsföretag. Det var även den vägen jag tog ut i karriären.. har du tagit kontakt med de bemanningsföretagen som finns i din stad? Och även med andra företag såklart, inte bara gått via annonser? För väldigt många tjänster idag läggs ju inte ut på annons...

Ja, bemanningsföretag är en bra bransch att börja i. Hade 14 veckors praktik på ett bemanningsföretag och fick därefter ett sommarvikariat men då de har cirka 3 praktikanter per termin på en liten avdelning så fanns det ju såklart inget vidare att få då vi praktikanter avlöste varandra...

Men jag har ändå fått den erfarenheten och den tror jag är riktigt bra.
Funderar på att kolla efter någon mer praktikplats till våren om jag hunnit jobba ihop lite pengar tills dess.

Jag har faktiskt inte haft kontakt med så många företag förutom genom annonser, men det är något jag skulle kunna göra!

Det tycker jag absolut att du ska göra! Och luska reda på rätt personer inom företagen så att du får kontakt med de som faktiskt anställer personer eller är med och påverkar personalläget.
Om du bor i en större stad har ni nog X antal bemannings- och rekryteringsföretag. Jag skulle maila dem var och ett och fråga efter rätt person och sedan presentera mig, vad jag har gjort, vad jag kan bidra med m.m. Den biten kan du nog =) Och sedan att man är intresserad av både fasta och kortare anställningar.

För nu till våren går ju nästa årskurs ut och de blir "färskast" på marknaden. Många börjar ju kolla redan under sista terminen efter jobb för att kunna få in en fot redan innan man är klar.

Ett tips är att ta vilket-jobb-som, men samtidigt plugga nån distanskurs på 25% som är relevant för din bransch (samtidigt som du söker kvalificerade jobb såklart). På så sätt är du aldrig borta från branschen på pappret, utan du "pluggar och har ett extraknäck vid sidan av". 

Och som nån annan var inne på - engagera dig i föreningar. Inte enbart pga att det ger ett utökat nätverk, men om du engagerar dig med att jobba ideellt för t.ex. ex idrottsförening, eller Röda Korset/Rädda Barnen/nåt-annat så ger det dig bra meriter. Du kanske tom kan nischa så det du jobbar ideellt med kan bli relevant bransch-erfarenhet. För nån som söker ekonomjobb så är det ju t.ex. meriterande att ha suttit som kassör i en förening.

Ja, jag är i samma situation. Har hankat mig fram i några år utan fast jobb, jobbat utomlands osv. Jag är sjukt trött på det och har funderat på att skaffa mig någon annan och kort utbildning, tex undersköterska. Dock vet jag inte om det är samma hårda rekryteringsklimat även där. Jag har pluggat massor på "övertid" på högskolan för att jag inte haft jobb, så jag vet att jag fixar en utbildning. Men tydligen är jag en nolla på att söka jobb. Det säger sig självt att utan bra kontakter är söka jobb ungefär lika enkelt som att vinna några miljoner på Lotto. Det händer om man har tur bara. Det verkar alltid vara hundratals sökande och även sökande som redan arbetat på den arbetsplatsen. Jag har använt mig av en mängd olika typer av personliga brev och sätt att formulera mig, men det funkar aldrig.

Det värsta är att många med kandidatexamen inte kan få "vilket-jobb-som", särskilt som de flesta då hunnit upp i ålder och inte kan få utpräglade ungdomsjobb..Man måste ha kunskaper och utbildning även för "okvalificerade" jobb.

Det där att akademiker .inte skulle kunna få okvalificerade jobb stämmer inte. Arbetslösheten bland akademiker är låg vilket förklaras med att de har lättare är "icke-akademiker" att få okvalificerade jobb. Att du klarat en utbildning på högskolenivå är ett kvitto på att du inte är dum eller lat. Jag känner/vet om flera akademiker som inte fått jobb inom sitt yrke men jag känner ingen arbetslös akademiker.