Inte det minsta glad...
Är inte speciellt glad just nu... Har bara massa tankar om allt som kan gå fel, hur förhållandet ska bli efteråt och hur min man tänker...
Det första jag är orolig för är att något ska vara fel på barnet (har ultraljud nästa vecka så då blir jag nog lite lugnare)
Jag känner mig ganska ensam i det här äventyret. Min man har redan två barn sedan innan, men för mig är det första gången. Han tar nog det mesta för givet eftersom de graviditeter han varit med om innan har varit komplikationsfria. Jag har diabetes typ 1 sedan mer än 20 år tillbaka och har varit sjukskriven större delen av graviditeten hittills och jag träffar läkare/sköterska en gång i veckan. Än så länge har han inte följt med på något möte, och han frågar inte så mycket självmant utan det slutar alltid med att jag till slut måste berätta själv.
Jag märker att min man inte alls vill ta i mig eller ens vara speciellt nära mig och sex har helt försvunnit från kartan, trots att jag gjort mina försök att starta något. Jag är mer sugen än någonsin men min man har tappat allt, han säger bara att det känns konstigt och att gravida kvinnor inte är speciellt attraktiva. Innan har han alltid funnit mig attraktiv och gett mig bekräftelse, så det gör mig otroligt ledsen och nere..
Oron att han inte ska finna mig attraktiv igen efter förlossningen, att sexlivet ska fortsätta vara obefintligt och att sexet kommer kännas annorlunda gör mig jätterädd...
Tar jag upp detta med honom säger han bara att jag inte ska vara orolig, sen tror han att allt ska vara bra igen..
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-12-10 09:27
Vad ska jag tänka egentligen? Ni får gärna dela med er av era erfarenheter.
