Tankar & känslor som bonusförälder

Det låter som att du har gått in och tagit över totalt.
Backa och låt honom ta tjatet på sonen, och låt honom se till att han blir badad osv. Men räkna inte med att han kommer att göra det som du vill, utan han får helt enkelt sköta det på sitt vis. Lägger han sonen för sent, så blir det också han som får ta gnället på morgonen när han ska upp.

När det gäller mamman så har ni lika lite att säga till om som hon har att bestämma över er tid med sonen.
Men eftersom det skiljer så himla mycket på rutinerna mellan hemmen, så kanske pappan skulle få till ett samarbetssamtal med henne. Man hade inte själv heller mått så bra om man vände på dygnet ena veckan och sen nästa så skulle man både lägga sig och gå upp tidigt.

Ja, det är så det är. Dock så säger sambon ofta att han är så glad att jag kommit in och styrt upp det hela, då pojken mår bra av rutiner och sånt med.
Gjorde det idag faktiskt.. har hämtat honom idag, så nu börjar det. Men sa till sambon att ha koll på klockan då han satt och spelade tv-spel och sonen kollade på det. Klockan blev 19.40 innan han var i säng. Men tänkte samma tanke; det är inte jag som får ta det imorgon bitti!

Vi har dock försökt att prata med henne, men det hjälper inte. Vet inte om det är agg gentemot mig, för att jag kommit in i deras liv och hon faktiskt inte är kvar som annat än hans barns mor för honom. Men att prata med henne går inte för vi blir avsnästa.

Grattis till graviditeten! När man är mamma, känner man sig som en tjatkärring ibland, men du är ju inte mamma till bonus, så pappan borde bli tjatgubbe i stället. Om du nu engagerar dig i detta, försök att säga, nu ska vi städa upp, vi hjälps åt, och så städar ni undan grejorna på ett roligt sätt, i stället för att tjata att han ska städa. Gör det lite roligt! Fast det är ju faktiskt pappans jobb.

Fattar inte varför Du öht pratar med mamman? Deras förhållande slutade inte bra (otrohet med dig?) och hon har agg emot dig!

Sluta helt med det och backa med allt, låt pappan vara pappa istället!

Nej, hon var otrogen mot honom och jag träffade inte honom förrän ett par månader efter uppbrottet.
Försöker göra så att det blir bäst för lillkillen, inte bli vän med henne för det vill jag inte ens bli.
Men kommunicera måste vi ju ändå kunna göra, för jag finna med i bilden även om hon gillar det eller inte.

Backa med allt kan jag omöjligt göra då vi bor under samma tak och jag har en roll även som bonusförälder.
Han är en jätte bra pappa på alla sätt och vis. Det är bara så som det har blivit att jag tar mycket av det.

Jag tycker att du och pappan ska sätta er ner och prata igenom vilka rutiner och regler som gäller i ert hem. Sen kommer ni överens om att ni båda två ser till att dessa rutiner hålls. Kanske mest han eftersom det faktiskt är han som är pappa. 

Alternativet är ju att du backar helt och låter honom ta allt med barnet. Det innebär ju som någon redan påpekat att när han inte sköter dom rutiner som borde finnas, så får han även ta konsekvenserna av det. Skulle han försöka lämpa över det på dig svarar du bara att så länge han vill köra efter sina egna regler (dvs inga alls) så får han ensam ta konsekvenserna. Sen kan du ju även säga till din sambo att OM han känner att han vill ha hjälp med allt så ställer du upp, men då ska ni följa dom regler och rutiner ni satt upp. Frångår han dom får han själv ta konsekvenserna. 

Mamman behöver du faktiskt inte ha någon kontakt alls med. Inte mer än ett artigt hej när ni stöter på varandra. That´s it. 

Nej, du och hon behöver inte kommunicera alls egentligen, ett hej om ni träffas räcker.
Det är föräldrarna i första hand som ska prata ang barnet.

Ibland kan det va så att föräldrarnas relation är så infekterad att hon kanske hellre tar det med partnern. Men då måste det komma spontant från henne, och då kan du bestämma om du vill ge gensvar, eller bara hänvisa till pappan.

I en relation som redan är dålig, så är det bättre att hålla sig utanför. Man ska aldrig gå in som femte hjulet och ta över kommunikationen.