Ja det är så jag känner oxå....men vill liksom inte va den dumma styvmamman :(
Problemet är att han inte somnar, pappa måste ligga bredvid lääänge...det är väl därför han hellre har honom bredvid sig..
Han vill gå och lägga sig han med...
Ja jag är oxå kluven...men känner oxå att det är på gränsen...
Jag tycker liksom att barnen ska somna i sina egna sängar och sen är dom självklart välkomna till oss på natten...
Men att han inte somnar... varför inte gå och köpa någon ljudbok eller musik som han tycker om, och så får han ligga och lyssna på det på kvällarna?
Vad tycker du om förslaget att låta pojkarna dela rum, eller byta rum med ett av barnen så ni hamnar på samma våning som 10-åringen?
Om det tar så lång tid för honom att somna kanske ni ska prova att han får lägga sig lite tidigare? Det kan ju vara att han blir övertrött och därför inte kommer till ro.
Så här skulle jag testa.
Pappan går och lägger sig med honom lite tidigare, kanske vid 21 eller strax innan? Sen ligger pappan bredvid honom en stund och dom får prata av sig lite om dagen och sonen får möjlighet att få närhet. Det kanske hjälper sonen att komma till ro.
Sen säger pappa godnatt och sonen får somna (om han inte redan gjort det) i sin säng i tid, medans pappa finns i vardagsrummet på samma våning.
Kommer sonen på natten har ni en madrass på golvet i ert sovrum där han kan lägga sig, och det får han göra utan att väcka er. Alternativet är ju att pappan går tillbaka och nattar honom i hans säng. Men det är ju upp till din sambo hur väl han behöver sin sömn.
Innan ni inför dessa nya rutiner pratar pappan igenom det med sonen så att sonen är väl medveten om vilka nya tider och regler för nattning som gäller. Det skapar trygghet hos sonen att veta vad som händer.
Sen gäller det för er att konsekvent hålla er till den nya planen.
Har inge problem om barnen kommer in på natten. Men jobbigt när dom ska somna samtidigt som oss i vårt sovrum...