Olycklig kärlek, hur länge ?

Va då vet om ?

Hon vet om otroheten och vad jag kände då men inte vad jag känner idag...hon tänker att det är historia...har jag inte skrivit det tidigare..?

Hej, känner igen mig i nästan allt ni skriver. I mitt fall så var det min sambo sedan 19 år som kom hem efter en firmafest o berättade att hon kysst en arbetskollega som hon dessutom hade starka känslor för. Jag blev förkrossad över hennes svek o undrade givetvis om de haft sex, vilket båda förnekar... Vi lever fortfarande ihop men då o då säger hon att hon fortfarande tänker på honom ibland. Hon har någon gång försökt avsluta vår relation men jag har bett henne att tänka om... Vi har det nu hyfsat men det känns som om jag älskar henne o hon "bara" tycker om mig. Hon kanske som några av er skriver, tänker o drömmer om hon honom varje dag. Det är jättejobbigt att inte veta på riktigt vad hon tycker om mig o om oss. Vet inte om de fortfarande har kontakt o träffas ibland. Hon har berättat att hon ringt honom i ett jobb ärende, då har jobbar inom samma kedja fast i en annan stad. Att leva i en ovisshet är jävligt jobbigt o i längden ohållbart, längtar efter att känna mig omtyckt o få bekräftelse att jag duger som jag är. Jag har försökt visa henne att jag är en bra man o pappa som hjälper till i hemmet. Jag fixar mat, tvätt, städ, disk, barnens aktiviteter mm. Köper blommor, choklad, kläder mm till min sambo för att visa henne att jag egentligen är en toppenkille men vet inte hur länge till jag orkar kämpa i motvind...

Du menar om  du har tagit med det någonstans i ditt osammanhängande pladder? 
Kanske. 

Jo jag är inte så bra på att skriva :(

Du verkar vara extremt bra på att tycka synd om dig själv. 

Ja du har nog rätt där med...

Men det är väldigt mycket mer synd om min fru !!  Jag vet det också...

Du är den enda som kan avgöra om det är värt att fortsätta kämpa eller inte, kanske gå och prata med någon som kan hjälpa dig att reda ut känslorna.

Jag tänkte direkt på tråden nedan när jag läste ditt inlägg, läs den!

www.familjeliv.se/forum/thread/75765170-kanner-mig-totalt-lurad

Jag har varit och pratat....februari och mars i år.
Så länge känslorna för den andra kvinnan finns kvar så kan det "blockera" mina möjligheter att återfå kärleken till min fru,  det va en möjlig teori jag fick höra då.
Gjorde mig inget klokare då iaf....

Men alltså totalt sett så är det ju bättre nu :)
Jag skrev förut att jag tom kände mig lycklig en sväng :)
Så det är ju bättre nu än för ett år sen eller ett halvår sen...Så då kanske det är ännu bättre om ett halvår :)
Om man ska va lite positiv ;)

Jag tycker Sartres tes är rätt bra att hålla sig till: en människa gör det hen vill göra. Det hen inte gör, det vill hen inte lika mycket. (Nu bortser vi naturligtvis från tvång i ordets fulla bemärkelse).
Alla val innebär att man väljer bort något. Allt kostar. Man kanske vill två saker men måste välja. Och det man väljer, det är det man vill mest. Även om man ibland skulle vilja att man ville det andra...
Dvs, om du trånande självömkande make intalar dig att du stannar hos din fru av plikt, medlidande, att du offrar dig etc etc så gör du ju bara en loop - noll utveckling. Du är där för att det är vad du vill.
Är du missnöjd med vad du vill så får du väl börja med att fråga dig Varför du vill. Har du något utbyte av att sucka och blicka i fjärran, samtidigt som du håller din fru som gisslan så inte HON går och hittar nån annan, hetare än du och som älskar henne mer?
Det är inte fruktbart att inbilla sig att han/hon inte lämnar sin partner pga bristande styrka, ansvar för barnen etc etc. Oavsett anledning - det är vad hen prioriterar.
Simple as that.
Att känna sig som offer för omständigheter är att göra sig mer hjälplös och befriad från ansvar än det finns fog för hos en vuxen människa.

Kärlek är så mycket mer än bara känslor. Det är klart att det inte går att jämföra de pirrande känslorna i början av en relation med den mer lågmälda varma känslan som man har i en lång relation.

Mogen kärlek är kanske mer som en kärleksfull tillgivenhet och ömhet, en vilja att göra gott, att finnas där för den andre, att höra ihop, dela vardagen tillsammans och stötta varandra. Kärlek är även handling och commitment. Därför kan det vara så att ibland känner man kanske inte så mycket kärlek för sin partner, men man gör ändå kärleksfulla handlingar. Det är också kärlek.

Givetvis tar relationen, och känslorna, stryk när man blir förälskad i en annan. Och det tar tid att släppa det som skulle kunna blivit något. Men saken är den att den nya kärleken aldrig utstått vardagslivets prövningar, och därför är den idealiserad, liksom föremålet för de ömma känslorna.

Låt det ta tid. Känslorna för den andra kommer att klinga av så småningom. Och om du, ts fortsätter att göra kärleksfulla handlingar mot din fru så vårdas kärleken ändå. Tillgivenhet, ömhet, samhörighet är också kärlek. Och ur det uppstår då och då en nyförälskelse.

Lycka till!