Dataspel

Olika strategier fungerar för olika personer. Vissa kan hantera spelande jättebra, andra inte alls. Det är viktigt att komma ihåg.

För det första kan det ofta bli fel när man begränsar speltid ganska hårt som ni har gjort och sedan lockar med mer som en belöning. Indirekt bekräftar ni föräldrar då att speltid är jätteviktigt och det enda som är roligt. Hela livet blir då en jakt på mer av det här jätteroliga.

Ett förslag som ofta fungerar ganska bra är att ta bort allt spel under en period, kanske tre månader, detta gör man utan bråk och anklagelser, man förklarar att det inte är ett straff och man skyller inte på barnen. Man säger bara att det här är ett beslut som ni vuxna har fattat. Om ni spelar själva, ex mobilspel, så slutar ni också under samma period. Säg inte till barnen hur lång perioden blir, säg bara att ni har tagit det här beslutet för er familj. Bry er inte om ifall de spelar hos kompisar. Det är ändå omöjligt att kontrollera och leder till lögner och annat.

Sen fokuserar ni på att barnen ska hitta annat att göra. Spel är ju inte längre ett alternativ. Ni drar ut dem på grejer och skjutsar till kompisar, förvänta er inte att de ska tycka det är kul, utan fokusera på att själva vara positiva. Säg saker som "vad roligt att få göra det här med dig". Gnäll inte på deras attityd utan tänk på er egen. Det brukar smitta av sig.

Efter en lagom period så låter man dem utan ceremonier spela något, och detta helt utan regler och begränsningar. Behandla det som vilken leksak som helst och se om de hanterar det på en lagom nivå. Om inte så tar ni bort spelet igen.

Det är viktigt att ni inte skyller på barnen och anklagar dem, då hamnar ni i en ond cirkel som den du beskriver. Det är er uppgift att hjälpa dem hantera såna här saker. Om de misslyckas så är det antagligen för att ni inte har gett dem rätt verktyg.

Så situationen nu är alltså inte kalabalik? Det låter inte så trevligt som du beskriver det med konstanta konflikter, tjat och tjafs. Ni kan inte kompromissa och utöka speltiden och du vill inte ta bort spelen helt och situationen nu är dålig. Vad föreslår du då själv? Du tror alltså inte att det ligger något i att ni spär på barnens jakt på speltid genom att locka med mer "om de sköter sig"?

Det är ju jättesvårt att veta om din dotter fixar att ha fri speltid, det kan ju bara du avgöra. Men det är antingen att ta bort helt eller ha fritt spel som funkar bäst. Att hålla på och locka och belöna med mer speltid *är* verkligen inte någon bra lösning. Om du dessutom tjatar om bråkar om läxorna är hon väl sur och frustrerad redan där. Om du tänkt ex dammsuga, och innan du ens hunnit börja kommer din man och säger "Som det ser ut här! Nu måste du verkligen dammsuga! Och slarva inte sådär som du brukar, jag vet minsann att du bara försöker få det gjort så snabbt som möjligt så att du kan göra något roligare!" blir du pepp på att dammsuga då? Blir du glad om han sen står över dig som "en hök" och kollar att du verkligen dammsuger? Det är en fin linje mellan att ta sitt föräldraansvar och vara överdrivet kontrollerande.