hur hade ni reagerat?

Ja men jag känner att får man inte vara med och då tänker jag på vardags grejer inga stora beslut då har jag ingen lust att räknas med när bonus själv har lust. Ex hoppa in om pappa inte kan.

Känns väldigt utnyttjande. Är det den nivån barnet vill ha så är det väll så.

För att jag ifrågesätter, vill prata, är intresserad och att jag inland säger nej.

Bioföräldrarna står i givakt gör ALLT utan att ställa motkrav eller ifrågasätta viktiga saker.

Jag är obekväm

Säger jag till om lortiga skor så tjurar bonus och pratar inte med mig på ett tag....

Det handlar om vardagsgrejer.

Sjukhusbesök tandläkare skola har jag inte en tanke att ställa upp på. Varken lust eller tycker att jag ska om det inte blir akut förstås.

Det jag menar är beslut som rör vår ekonomi och vår tid och vårt hem.

Att sen bonus knappt säger något när jag är med för att sen joddla på som 17 när pappa o bonus är själva känns ju inte som vi är en familj. Joddla på är samma sak som att sitta o berätta vad man vill ha vad man ska köpa vad man vill....

Resten får pappan inte heller vara delaktig i då är det mamman.

Vi äger hus tillsamans. Vi har gemensam ekonomi. Vi jobbar lika mkt.

Vad det nu har med saken att göra?

Så vissa av er menar att om jag träffar en Karl så är barnbiten min sak. Jag pratar o bestämmer med barnen. Barnen behöver inte prata när min nya är med. Allt är i mellan mig och barnen.

Han har ej rätt att bestämma, säga ifrån o ställa krav.

Sen måste han ställa upp på vad vi kommit fram till?

Låter ju helt förjävligt.

Snacka om att utnyttja en person.

Jäkla bortskämda ungar det blir som får lov att utesluta o styra över vuxen nr 2 i hemmet.

Sjukt tänkande.

Då jag gång på gång blir straffad då jag säger fel saker så känner jag att det är bättre att jag inte lägger mig i alls.

Bonus ville ha med mig på en grej som pappa sagt måste tänka på det.

Jag log o sa var det inte jag som inte ska lägga mig i? Är det inte så du sagt?

Bonus ler o säger den här gången får du det.

Glöm det sa jag. För det första skulle jag aldrig säga en annan sak än vad pappa sagt.

Jag blir straffad genom att min man blir arg på mig bonus straffar mig med att inte prata med mig.

Kan komma hem o se familjen sitta i tv rummet genom fönstret när jag kommer in har bonus gått därifrån. Säger jag hej så svarar inte bonus.

Min man har aldrig ifrågasatt bonus sätt att vara.

Detta gör också att jag mer och mer struntar i att engagera mig o hjälpa till.

Det roligaste är att min man slutar inte med det men frustrationen går ut över oss andra.

Fick höra senast igår att han inte hinner med så mycket annat när han bara ska skjutsa hit o dit.

Men du ska inte tro att man säger nej.

Det är väll så det känns. Lite synd för vi har tidigare varit som en familj.

Jag har ju känt väldigt mycket för bonus.

Vet inte om jag också är någon slags syndabock för konflikter som varit? I och med att detta eskalerar.

Något som jag också märkt är att bonus kan vara helomvänd negativt efter att ha pratat med sin mamma.

Vem vet hon kanske uppmuntrar bonus till att jag inte har något att säga till om?

Allt är så lurigt varför situationen blivit såhär.

Han varken hör eller ser. Enligt min man är bonus Guds gåva till mänskligheten.

Bonus är både trevlig duktig enligt min man.

Grejen är att bonus är väldigt intänksam eller vad det heter?

Lägger orden i munnen på sin pappa och är överdrivet trevlig mot andra (inte mig ) när pappa är med.

Du kanske förstår varför jag blir galen?

Min man backar aldrig upp o står på min sida

Låter som en klyscha men han är en annan person då bonus inte är här.

Jag tror att hans längtan o dåliga samvete plus att han själv är väldigt bortskämd av sina föräldrar gör att han blir sådan inland.

Jag har varit på väg ifrån flertal gånger men det är något som håller mig kvar. Älskar honom

Ler?

Vad tycker du att jag ska göra när jag inte är arg?

Skulle jag ha satt hen på plats?

Nej du. Jag svarar hövligt att jag inte tänker gå över huvudet på min man och inte heller räknas med i detta läge.

Svar på inlägg nr 2

Nej mina känslor mot bonus har inte enbart med min mans sätt att göra det har med bonus sätt plus bonus mammas sätt att göra också.

I och med att bonus lärt sig när o hur o vad man ska göra vara säga= likt sin mor så är det svårt för andra att ibland uppleva det som jag får uppleva.

Klart som korvspat att bonus stryker pappa medhårs så att man ska få som man vill...

Såhär kan det se ut:

Jag säger till bonus, bonus blir tjurig, bonus går in på sitt rum.

Min man kommer hem. Glad säger hej och undrar var alla är. Jag svarar och min man går till barnen o säger hej.

Inne hos bonus möts han av tjurig unge som resulterar i att han kommer till mig o frågar vad som hänt.

Jag berättar och min man kontrar med:

Att det ska bli tjafs hela tiden, osv osv

Bonus sitter på sitt rum under tiden då jag får ta emot. Sen har jag en tjurig man och bonus kommer ut ur sitt rum o är tjurig på mig. Pappa muntrar upp ungen o allt är toppen dom i mellan.

Annat scenarie vi sitter och min man ska prata säga till bonus. Bonus blir tjurig går därifrån. Sen fortsätter det som ovan.

Så ja min man är livrädd. Mest för att bonus vet att denne sitter på esset. Väljer mamma och då gör pappa vad som helst.

Kommer aldrig glömma för några år sedan vi pratade om något o bonus hade helt fel.

Jag rättade o min man sa att ja men man kan nästan säga som bonus sa hen har lite rätt.

Barnet har aldrig fel o gör aldrig fel det är alla runtomkring.

Så här är det om jag får tänka efter sålänge som jag varit med så har det varit så att biomamman vill styra när var o hur min man ska ha bonus hos sig. Det har varit vårdnadstvist o många möten på familjerätten. Vi har trots ett avtal inte haft något barn att hämta vid vissa tillfällen. Biomamman är slipad hon vet vad hon ska göra o säga för omgivningen o barnet. Min man har vid vissa tillfällen valt att bråka tillbaka (sätta ner foten) men för det mesta har biomamman fått kört sitt race. Jag har stått bredvid o gått i taket. Att stå bredvid o se när katten leker med råttan trots att råttan har 100% rätt att bara avsluta leken utan att göra detta är frustrerande.

Min man har valt att låta biomamman köra över oss och göra på sitt sätt för att lugna ner situationen. Vi har vid flertal tillfällen kommit för sent, åkt i onödan, missat saker pga att biomamman krånglar vid bytesdagen.

Under alla dessa år så har min man samtidigt kompenserat sitt barn. Barnet har alltid varit sin mamma lojal. Pratar aldrig om sin mamma o sig själv hos mamma med oss.

Kort o gott då bonus ej sett eller hört att mamman ligger bakom barndomens "krig" så ligger skulden hos pappa o mig. Pappa kompenserar och går på tå.

Min man vill ha lugn o ro och det får man bara genom att göra som bonus och dennes mamma vill.

Ni som haft liknande scenarie vet vad jag pratar om. Oftast har männen inte så mkt val det är att välja på allt eller inget.

Själv känner jag att barnet under denna resa blivit kung.

Säger jag till så tjuras det och min man blir stressad o tjurar också alternativ att ungen hånler o gör 100 ggr värre för att markera att det är hen som bestämmer.

Häromdagen så sa jag ifrån bonus gjorde värre jag sa inget. Jag sa sen till min man att ska bonus göra sådär då följer jag inte med.

Min man sa till bonus (jag svimmade nästan) bonus tjurar och svarar inte.

Min man frågar bonus om hen har hört vad min man har sagt och bonus blänger och säger tjurigt ja.

Kollar sen på mig.

Jag vet att jag har fått skulden för det som varit o jag vet att jag enligt bonus inte ska lägga mig i.

Men om jag visade alla brev sms o mail o berättade sanningen så skulle det vara mitt fel. Ungen är så färgad.

Jag har nu börjat med samma som bonus jag är tyst.

Tillhör jag inte dennes familj så tillhör denne inte min.

Istället för att bli arg ledsen o besviken o vilja prata ut så är jag bara tyst.

Det innebär att jag inte tänker o ska känna eller ha något ansvar över varken rena kläder tider skjutsningar.

Känns ganska skönt.

Efter sista dispyten med min man så valde jag att agera med tystnad. Han har gång på gång frågat om jag slutat älska honom han är Kramig och undrar var det är.

Jag har sagt att vi är som två läger jag vill bli ett. Han har lovar att skärpa sig.

Oj vilket hoppigt o rörigt inlägg detta blev men jag hoppas att ni hänger med lite i alla fall

Vill inte gå in på detaljer vilket kan försvåra när man ska förklara.

Kan bara säga att situationen kan göra att alla blir drabbade om bonus inte gjorde på annat sätt.

Det vill den men enbart när jag står på hens sida.

Vet inte om det är tonårsgrej blandat med att bonus mamma jämt påtalat att bonus ej ska lyssna på någon annan än föräldrarna samt att min man framför bonus hållit med o försvarat bonus handlingar

Så kan det vara.

Bonus blir inte frågasatt om något.

Kommer o går o ingen frågar om något.

Sorgligt egentligen

Då jag är en person med kontroll och vill planera samt engagera mig o intressera mig så krockar det väldigt med min mans sätt.

Helt plötsligt så får Man reda på att bonus ska till mamman, jaha! Våran vecka.

Kan också vara tvärtom bonus ska vara hos oss 14 dagar vi får reda på det samma dag som hen kommer.

Ingen frågar något.