• Anonym (Besviken!)

    Pappan prioriterar ALDRIG barnet!

    Jag och exet har ett barn tillsammans. Barnet är fyra år.
    Exet har träffat en ny som bor cirka 70 mil bort. So far, so good. MEN... Problemet är att exet, pappan till barnet, numera ALDRIG prioriterar barnet framför sig själv och sin flickvän.

    Ett exempel är att han ställde in sin helg med barnet, för att åka till tjejen.
    Nästa helg han ska träffa barnet så har han blivit ivägskickad på jobb. Han blir borta på jobb i tre veckor.
    Nu har det alltså gått fem veckor utan att han träffat barnet.
    Helgen som kommer efter att han kommer hem från jobb så är det egentligen "min" helg, men jag säger till pappan att det är okej för mig om han vill ta barnet den helgen, iom att det var så länge sedan de sågs. Han säger då att han måste vila upp sig i några dagar efter jobbet.
    Nästa helg som kommer är hans helg enligt "schemat". Den helgen väljer han att spendera 70 mil bort, med sin nya tjej.
    Nu har det gått sju veckor sedan de sågs (barnet är van vid att de går max två veckor). Jag frågade om han kunde komma någon dag mitt i veckan bara, eftersom att det gått så lång tid, men nej då hade han annat att pyssla med.
    Det hela slutade med att sonen ÄNTLIGEN fick träffa sin pappa - efter totalt ELVA veckor!

    NU till ett nuvarande problem.
    Vi ska ha möte på förskolan ang. några händelser där barnet blivit utsatt för mobbing och "lättare" våld (blivit knuffad, dragen i, sutten på, skriken på rakt i örat, blivit av med kläder som gömts, fått sina teckningar sönderrivna, osv).
    Jag berättade för pappan om att vi fått tid för möte och när det var och så. Jag frågar om han kan komma och ta del av mötet. Han säger då att han KANSKE kan, det beror på vad han gör (han har alltså ännu inte planerat någon för den specifika dagen).
    Jag sa då att om han blir ivägskickad på jobb så förstår jag att han inte kan komma, och sa att "om du INTE är på jobb så kan vi väl planera för att vi båda går på mötet?". Han säger då att han inte kan bestämma något.
    Vi diskuterade fram och tillbaka (orkar inte skriva allt i detalj) men till slut säger jag "jaja, men det vore ju bra att veta om jag kan planera in dig i mötet eller ej, och isf informera om att vi båda kommer att delta på mötet", han säger då "planera för att jag INTE kommer, så får vi se".
    Jag säger då att det kanske är bättre att planera in en annan tid istället, men han säger då att han aldrig kan veta vad han har för planer så långt fram i tiden (detta handlar om ett möte som är tänkt att äga rum i början av nästa år).

    VAD ska jag göra!?
    Jag blir sårad å mitt barns vägnar, att pappan totalt skiter i barnet.
    Samtidigt så vore det grymt skönt att ha med pappan på mötet, så att jag slipper sitta där ensam med all personal som ska vara med.
    Jag är dessutom en sån som lätt går med på vad folk kommer med förslag. Är det dessutom tre personer som säger samma sak, så slutar det alltid med att jag bara "går med" på allt.
    Pappan är av en annan natur, han kräver mer och ger sig inte förns saker och ting blir som han vill.
    Han vore alltså väldigt bra att ha med på mötet.

    Vill väl egentligen bara skriva av mig. Kanske få lite synpunkter.

  • Svar på tråden Pappan prioriterar ALDRIG barnet!
  • Anonym (hej)
    Anonym (Besviken!) skrev 2014-12-19 14:35:47 följande:

    Varför jag ens fick reda på att barnet inte kunde vara på förskolan själv under mötet, var för att personalen ringde strax efter att jag skrivit och postat inlägget här och sa att "då tiden för mötet infaller efter barnets ordinarie tid, så kan vi inte ta ansvar för barnet under tiden du är på mötet".

    Jag hade redan tillfrågat pappan, typ minuterna efter att jag fick höra om när datum och tid för mötet var bestämt (detta fick jag veta i tisdags), om han kunde delta på mötet.

    Jag ringde pappan precis efter att jag fått samtalet från förskolan och sa att nu är läget lite annat; antingen går du ELLER jag på mötet, då någon av oss måste ta barnet under tiden som mötet är.

    Hade förskolan inte ringt ang. detta och vi båda hade dykt upp, så hade de väl förmodligen sagt att någon av oss får ta barnet medan en av oss blir kvar på mötet.Jag anser inte att någon annan, i hela världen, har samma förpliktelser och ansvar för vårt barn, som jag och pappan.

    Jag anser att han ska ta sitt ansvar, precis som jag gör, och prioritera sitt barn i första hand.

    Jag ryckte bara på axlarna ang. Luciatåget. Barnet räknade ändå inte med att pappan skulle komma (jag hade berättat om Luciatåget för pappan över telefon på kvällen då barnet sov, så barnet visste inte att pappan ens kände till Luciatåget). Även om jag tyckte att det var taskigt gjort att missa sitt barns allra första Luciatåg, så kände jag att det faktiskt inte var hela världen - man får välja sina strider, typ.

    Men i detta fall så anser jag att pappan har en skyldighet att ställa upp. Det är allvarliga saker som skett och pappan bör visa att han finns till och bryr sig.


    Pappan har inga skyldigheter gentemot dig. Och hans skyldigheter gentemot er son är inte upp till dig att bestämma.
  • Anonym (Frida)
    Anonym (hej) skrev 2014-12-19 15:10:32 följande:
    Pappan har inga skyldigheter gentemot dig. Och hans skyldigheter gentemot er son är inte upp till dig att bestämma.
    Men skärp till dig!!!
  • Anonym (hej)
    Anonym (Frida) skrev 2014-12-19 15:26:45 följande:

    Men skärp till dig!!!


    Ursäkta mig?!?? Är det nåt fel på vad jag säger? Kom med ett motargument i så fall.
  • Anonym (Besviken!)
    Anonym (hej) skrev 2014-12-19 15:36:17 följande:

    Ursäkta mig?!?? Är det nåt fel på vad jag säger? Kom med ett motargument i så fall.


    Gäller det oavsett avtal eller dom, hos myndighet eller domstol?
  • yodi
    Anonym (hej) skrev 2014-12-19 14:25:09 följande:
    Fast du har faktiskt inte med hans felprioriteringar att göra längre.

    Blir du förbannad på alla som inte gör som du vill? Eller bara honom?
    alltså va!!
    hade mina barns pappa bort prioriterat barnen på det där viset så hade jag blivit tämligen arg oavsett om vi var i hopp eller inte.

    med take på att hans felprioriteringar drabbar både henne och framför allt deras gemensamma barn så tycker jag personligen att ts visst har med det att göra.
  • Tow2Mater

    Du får borja tänka lite mer långsiktigt. Har ni fastställt umgängeschema? Om inte boka samtal vid Familjerätten och kom overens om ett sånt. Som pappan beter sig idag kan man ju se vad som kommer - han kommer att flytta till flickvännen och antingen inte kunna/vilja träffa barnet mer än på nåt enstaka lov, eller han kommer att ändra sig helt och vilja ha barnet boende hos sig på heltid. Kanske en dag att barnet inte kommer att komma hem till dig som "avtalat" efter ett besok hos pappa, och du kommer då att ha en jobbig fajt framfor dig. Bättre att forebygga sånt redan nu och se till att ha allt nerskrivet.

  • Anonym (Besviken!)
    yodi skrev 2014-12-19 16:48:09 följande:

    alltså va!!

    hade mina barns pappa bort prioriterat barnen på det där viset så hade jag blivit tämligen arg oavsett om vi var i hopp eller inte.

    med take på att hans felprioriteringar drabbar både henne och framför allt deras gemensamma barn så tycker jag personligen att ts visst har med det att göra.


    Tack! <3

    Rent moraliskt så anser jag att jag definitivt har med detta att göra.

    Men frågan är ju om den där aggressiva skribenten har rätt; vad säger lagen?

    Vi har ett skriftligt avtal gällande umgänget, hos familjerätten. Jag undrar om det bara gäller för BF att inte sabotera umgänget, eller om det även gäller för UF?

    Kan tillägga att vi gick till familjerätten på min inrådan, då jag ansåg att vi behövde lite mer struktur och kontinuitet i umgänget.
  • SupersurasunkSara

    TS, jag har inte läst allt så jag kanske upprepar något som någon annan redan har skrivit.

    Pappans intresse kan du inte göra något åt. Du kan bara erbjuda honom vara med när saker händer och erbjuda honom umgänge. Vill han inte vara med så finns inget som kan tvinga honom vare sig man har dom på umgänge eller skriftligt.
    Det är helt på frivilligbasis. Det enda domen reglerar är ATT han ska få ha umgänge och ett umgängesavtal beskriver när, var och hur. Men han måste inte följa det. Du däremot måste följa det och lämna ut barnet på hans tid annars kan du få betala vite.

    Du skulle kunna åka hem till pappan med barnet när det är pappans tid och lämna barnet där och hoppas på att pappan har umgänge och inte lämnar barnet till farmor eller så. Men det är allt förutom att du kan skriva/säga till honom precis vad du anser om hans bristande föräldraskap om det känns bättre för dig.

    Så, mitt råd till dig är att ställa in dig på att bli helt ensamstående. Det tjänar du mest på rent hälsomässigt. Du kan göra mycket för ditt barn, men inte ge honom en engagerad pappa.
    Det kan bara pappan själv göra.

  • Anonym (Besviken!)
    Tow2Mater skrev 2014-12-19 16:54:05 följande:

    Du får borja tänka lite mer långsiktigt. Har ni fastställt umgängeschema? Om inte boka samtal vid Familjerätten och kom overens om ett sånt. Som pappan beter sig idag kan man ju se vad som kommer - han kommer att flytta till flickvännen och antingen inte kunna/vilja träffa barnet mer än på nåt enstaka lov, eller han kommer att ändra sig helt och vilja ha barnet boende hos sig på heltid. Kanske en dag att barnet inte kommer att komma hem till dig som "avtalat" efter ett besok hos pappa, och du kommer då att ha en jobbig fajt framfor dig. Bättre att forebygga sånt redan nu och se till att ha allt nerskrivet.


    Ja, vi har ett avtal hos FR (på min inrådan pga lite hattiga umgängen tidigare). Där fastställdes varannan helg, vartannat lov, halva jullovet, halva sommarlovet. En parantes skrevs även att umgänget kan utökas mitt i veckorna, pga pappans arbete, samt att jag ansåg att det kan vara bra med lite tätare umgängestillfällen än endast VH. Detta var något pappan skrev under på (detta var dock cirka 2,5 år sedan).

    Att han skulle flytta till henne, kommer aldrig att inträffa. Han trivs alldeles för bra i det hus han har och som han har bott i längre än vad jag har levt, i princip. Blir det så att de flyttar ihop, så är det hon som flyttar till honom.

    Jag har ensam vårdnad om barnet. Skulle han "kidnappa" barnet (vilket aldrig skulle ske, skulle jag våga hävda) så är det ett lagbrott.

    Varför jag har ensam vårdnad beror på pappans jobb. Det är en överenskommelse oss emellan och han har aldrig lagt in ens ett ord om att få vårdnaden ändrad.
  • Tow2Mater

    Men vad bra det iallafall. Kanske hoppas på att flickvannen flyttar till honom, ibland kan sånt få en del att vilja spendera mer tid med sina barn.

Svar på tråden Pappan prioriterar ALDRIG barnet!