sfinkterruptur en bra historia!
Min berättelse om sfinkterruptur grad 3, mindre en halva sfinktern. Med djup vaginal bristning
Jag tänkte skriva ut min historia för att ge er tjejer lite hopp om ni råkat ut för en bristning.
Så min förlossning tog 13,5h "första barnet" Jag hade väldigt intensiva värkar konstant under själva värkarbetet. Så var ganska slut som människa kan man säga.
När jag så väl skulle krysta så gick allt väldigt snabbt, min son kom på ca 20 min krystvärkar. Och jag vet att jag tänkte när jag låg där med benen i vädret. "Jag skiter fullständigt i om jag spricker, bara han kommer ut"
Sagt och gjort jag sprack när han kom.
(Kan tilläga här att han var inte stor 3060 g )
Efter han så väl kom. Tänker jag inte sticka under stolen med det att jag hade ont. De blev ner till operation när dom insåg att dom inte kunde sy mig på plats. Och tur var väl det annars hade de förmodligen missat min bristning.
Så ner på operationen om bli ihop lappad tog ca 1h
Jag förstod aldrig att jag sprack så illa som det var. Utan jag fick höra de här kommer läka fint inget att bry dig i. Okej tänkte ja, de var väl typiska skador för någon som föder första gången.
Jag hamnade på BB efter och fick ligga där i 3 dagar och träffade en sjukgymnast dagen efter. Hon förklarade hur jag hade spruckit och fick ett tränings schema som jag skulle följa " knip schema" Samt med vilken typ av kost jag skulle äta, och självklart den mindre goda laktulos man skulle dricka.
Jag vet ju inte hur man skall känna efter en förlossning men jag förstår väl nu att man ska inte ha ont och vara öm på det sättet jag var.
Så jag kom hem och googlade självklart sfinkterruptur och blev knäckt. Tyckte livet var orättvis då min graviditet inte heller var lätt.
Och jag läste skräck berättelser om denna ruptur men sällan något bra.
Så jag tänkte jaha de är kört. Jag kommer gå och kissa på mig och inte kunna hålla gaser. Och nej gaser kunde jag inte hålla i början heller, men efter 5v kom jag på att juste det Laktulosen är ju även gasbilande...
Jag var ute och gick varje dag efter förlossningen för att friskna på mig fortare men de tog på krafterna. De tog ca 25 min för mig att gå 1 km, och de gjorde ju inte saken bättre att man inte fick lyfta något heller dom första 10v. Och knipa varje dagen efter 2v hade passerat förlossningen.
Idag är det 4 månader sen förlossningen.
Efter 10v efter förlossningen känner jag ingenting av bristningen.
Jag har inte ont idag, jag kan hålla gaser och knipa om jag är kissnödig.
Så de finns rupturer som läker jätte bra! Så alla ni som nyligen har fått dessa, haka inte upp er på skräck i historierna. För de var som min gyn läkare sa till mig efter kontrollen.
Hur många historier läser man om bristningar som läkt bra? De är inte många som skriver om det.
Och jag kan säga även fast jag sprack så var förlossningen de absolut fränaste jag varit med om! Och vill gärna göra det igen!
Så jag hoppas några av er kan pusta ut när ni läser detta!
