Celines Essence skrev 2015-01-05 17:21:03 följande:
Jag tror verkligen att parterapi är en bra idé.
Nöj dig inte med att tro att hon njuter. Du ska veta det och tanken på "bevis" ska inte ska inte ens föresväva dig. Jag menar inte att låta hård, men om du vill ha ett bättre sexliv med din fru finns det inga genvägar. Din fru måste verkligen njuta av sex för att vilja ha det oftare. Det finns ju massor av saker man kan utveckla sex på...
Sedan låter det ju som att ni har massa andra konflikter att reda ut och det låter behövs nog för att kunna gå vidare med själva sexet. .. Så ja parterapi låter mycket klokt.
Det är inte din fru som är "ett problem", däremot har NI ett problem i relationen/sexlivet som rör er båda.
Detta förstod inte jag förrän terapeuten talade om det för mig, alltså att jag och exet hade ett problem i relationen som hade med oss båda att göra. Före det såg jag mig själv som problemet, år ut och år in, och det ledde inte till någonting mer än att jag drog mig allt längre in i mitt skal och tappade bort mig själv och min egen lust och, givetvis, all intimitet med mannen. Man måste mötas på halva vägen! Parterapi är ett utmärkt sätt att göra det på men man måste också ha klart för sig att det inte är någon quick fix eller universallösning.
Båda måste jobba. Båda måste vara beredda på att förändras och våga bryta gamla invanda mönster. Många människor orkar/kan/vill inte det, det kräver rätt mycket arbete. Det finns inge genvägar, precis som du säger.
ingaenklaval skrev 2015-01-05 18:48:13 följande:
Finn mening i livet genom att utveckla dina intressen. Inte så att jag menar att du ska överge din fru eller skita i familjen. Använd den tid du försöker få din fru att ge dig det du behöver till att göra egna saker som ger ditt liv mening. Inse att detta är precis vad hon gör redan och att det därför är hur hon anser att en relation ska vara.
Jag vill inte få dig att lämna din fru eller få alla män att lämna sina fruar. Allt jag pratar om är att män inte kan tro att de kan räkna med att kvinnan i deras liv ska ge dem den mening i livet de söker. Män måste finna detta själva genom att utveckla sina egna intressen. Observera att det är precis och exakt detta som den kvinnliga frigörelsen har handlat om för kvinnor. Jag är glad att kvinnor totalt slaktat hela den traditionella föreställningen om den heterosexuella parrelationen. Det är något man ska vara kvar i så länge som det tillför något i ens liv men har inget värde utöver det. Det är definitivt inget man ska göra våld på sig själv för att bibehålla. Vi är alla värda något bättre! Något bättre i betydelsen ett liv som är i bättre harmoni med den vi upplever oss vara.
Jag tror att du har en poäng här, om jag nu har uppfattat dig rätt. Det verkar som att många män använder sina relationer som någon sorts grund till livets mening, och sexet som ett sätt att få bekräftelse i första hand. Det gör att relationen redan från början vilar på en osäker grund och det gör att kvinnan får en tung börda att bära (särskilt som hon ofta redan drar tyngsta lasset med hem och barn). Hon känner naturligtvis på sig att hon ytterst är ansvarig för mannens väl och ve och jag tror att detta med att skaffa sig ett eget liv utanför relationen är en väldigt viktig del av ett bra förhållande. I grunden är det väl den gamla klyschan "du måste älska dig själv för att kunna älska någon annan" som aktiveras här.
Och nu tänker jag hårdra och generalisera och psykologisera lite och säga att många män verkar hamna i någon sorts barnsligt beroende i relationer. De blir som små pojkar som hänger mamma i hasorna och säger "se mig, älska mig, ge mig bekräftelse och uppmärksamhet". Det är ingen bra grej, särskilt inte för sexlivet.