Less på bonusdotterns besatthet av mat!
Jag är tillsammans sedan några år med en fin man med 3 fina döttrar. Det har flutit på bra - att bli ihop, flytta ihop och vi har ett gemensamt barn. Ända sen jag kom in i bilden har den yngsta dottern som nu är 10 varit överviktig och hennes liv kretsar kring mat, men det har blivit värre och jag står inte ut längre medan pappan skämmer bort henne och tycker synd om henne.
Vi äter hälsosam mat nu, jag lagar det mesta. När pappan var själv blev det mycket skräpmat, fet mat och sockriga flingor etc. Flickan bor varannan vecka hos sin mamma och där äter hon fritt vad hon vill vilket blir bara skitmat.
Jag försöker att inte bli bitter och arg men jag måste bara få kräka ur mig... Min kille lyssnar men han har inte samma syn på problemet som jag. Vill härmed poängtera att jag alltså inte är hälsofreak, har sockerhysteri eller vill göra skillnad på barnen.
10-åringen låter ALLT kretsa kring mat och det finns inget stopp i henne. Hos mamma får hon (här tjatar hon tills vi går sönder men får inget) blir det barnyoghurt (gärna den fetaste och mest sockrade) med frostiga flingor eller chokladpuffar. Oboy på det och gärna 2-3 ljusa mackor med messmör eller något annat. Hon är gnällig och kräsen och piper och gnäller så fort maten inte passar. Vid matbordet är sås, sylt och juice/läsk det hon vill ha. Grönsaker är ett nödvändigt ont, eller också sitter hon och vägrar äta allt utom en liten morot och tycker synd om sig själv. Jag vill vara hård och erbjuda mat men inget annat, och om hon inte äter finns maten att hämta i kylskåpet sen. Men det blir ingen annan mat, medan pappan daltar och tycker synd om henne och ger det hon vill ha.
Hela dagarna är det ett jävla TJAAAAT om varm choklad, kakor, glass osv. Hon kan äta godis tills hon är helt uppblåst på lördagen (byter till sig från syrrorna mot nåt annat) så hon äter inte alls den lilla mängd hon får. Hon äter stora portioner och vill alltid ha mer, får hon inte mer pasta tex så tjurar hon ihop. Hon stör alla måltider genom att sitta och fejksnyfta och jag blir vansinnig (nej, jag är inte elak mot henne alls men jag är så less på att inte kunna ha normala matvanor i familjen!)
Flickan mår ganska dåligt, tröstäter en del och jag har förståelse för det. Vi har inte särskilt mycket onyttigt hemma för hon går och skåpäter upp allt, men vi vill ju också KUNNA ha något fikabröd hemma ifall vi får gäster tex. De andra flickorna har också lätt att tjata om en massa mat men de har lättare att ta ett nej än tioåringen.
Jag är uppväxt med vatten till maten, på sin höjd mjölk. Inte saft eller läsk eller juice. Det är lördagsgodis och fika vid besök, inte annars. Varm choklad kanske okej efter nån pulkabacke men det är liksom ingen vardagsgrej tycker jag, lagar heller lite godare mat. Hos sin mamma lever flickan på socker och skräp, klart hon vill ha det här med. Mamman går tyvärr inte att förändra.
Som sagt, kanske svårt att ge råd men jag vill bara skriva av mig hur otroligt less jag är på att kämpa i motvind med denna flicka, vi kan göra roliga utflykter tillsammans, sporta tillsammans, gå promenader, göra sånt hon gillar men under vad vi än gör är det "Kan vi fika i cafeterian sen? Kan jag få en läsk? De har godis här, jag vill ha! Kan vi ta med oss kakor när vi åker på utflykt? Jag vill ha glass sen. Om det är mindre än 10 grader imorgon, kan vi dricka varm choklad då? Jag vill ha grädde och marshmallows i! Vet du, Lisa fick en tuggummiautomat i julklapp. Får jag ta en frukt? (blir 5-6 st)" och så vidare. Jag och sambon bråkar rätt ofta om matvanorna, vi äter bra som familj och ingen är överviktig utom flickan som har fetma. SKolhälsovården har också försökt hjälpa henne men mamman vill inte samarbeta och flickan smygäter bara och känner skuld över sin vikt, och det vill vi ju inte heller...
Vi har dragit ut henne på aktiviteter och hon kan gladeligen dansa i timmar, för att efter dansen fråga "kan vi åka till McDonalds nu?" Orkar inte mer.
