Vem tar hand om mitt barn?

Skriv ett testamente för var pojken bör hamna och han är så pass stor att han kan säga ifrån att flytta till sin pappa

Hur gör man då?
Ok, så han har alltså rätt att bestämma lite själv vart han ska bo?   Han vill inte bo hos sin pappa, han känner honom inte ens...

Om du skulle avlida kan pappan eller socialnämnden ansöka om att få vårdnaden om sonen om det kan anses lämpligt. Då pappan missbrukar heroin finns det en risk att han inte kan ge barnet den vårdnaden som barnet ska få och att det därför inte är förenligt med barnets bästa att Pappan får vårdnaden. Dessutom skulle sonen behöva flytta och därmed ryckas upp från en miljö där han känner sig hemma, byta skola och kompisar osv. Detta brukar inte domstol vilja. Är den andra föräldern inte lämplig som vårdnadshavare kan en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare utses. Detta kan vara annan närstående till barnet, ex en moster eller mormor/morfar. Du kan ge till känna vem du önskar som vårdnadshavare genom ex ett testamente. Denna person ska då utses om det inte anses olämpligt. Dock tror jag pappan har 'första tjing' eftersom barn som huvudregel ska tas hand om av föräldrarna.

Man kan inte testamentera bort vårdnaden om sitt barn. Om pappan inte är vårdnadshavare kommer han inte med "automatik" heller bli det. Däremot kommer han definitivt att bli den första personen som kommer på tal. Även om du inte kan testamentera bort vårdnaden kan du se till att det finns information om faderns missbruk. Ett heroinmissbruk kan upptäckas via provtagning, dupering eller ej. Helt andra krav ställs givetvis på att visa sin lämplighet r det gäller att ta hand om ett barn. Socialtjänsten bestämmer var barnet ska bo, först undersöker man det närmaste nätverket, förälder, mostrar farföräldrar etc.om ingen i nätverket blir aktuell så tittar man på utomstående fosterfamiljen. En 12 årings egen vilja är viktig, men familjen el personen måste ändå gå igenkänner utredning för att godkännas.

Tack för svar!
Pappans missbruk finns ju dokumenterat, vare sig han vill eller inte, han har ett antal gånger hamnat på avgiftning senaste året, och orosanmälningar har gjorts av sjukvårdspersonal fyra gånger pga hans missbruk, dock har de snabbt avskrivits eftersom jag haft ensam vårdnad.

Man kan inte testamentera men man kan skriva ett önskemål. Det önskemålet tar man hänsyn till när man utreder vad som är bäst för barnet.

om ts önskemål innebär att barnet får bo kvar på hemorten med kända människor, gå kvar i samma skola med sina vänner är chansen betydligt större att det är vad som inträffar än att de beslutar att flytta barnet till en förälder barnet inte känner, som dessutom har kända missbrukarproblem. Dessutom är barnet 12 år, och eftersom barns vilja skall tas hänsyn till efter mognad så är chansen stor att de lyssnar på vad barnet vill.

I min egen erfarenhet så fick jag efter 12-års ålder bestämma vart jag ville bo. Hemma eller på behandlingshem. Det klickar efter 12-års ålder så man bedöms vara vuxen nog att ta ett beslut som innefattar ens boende. Det jag skulle göra är att ringa till socialjouren i ditt område och ställa frågan om det är vid 12-års ålder gränsen går.

Man skall lyssna på barnets önskemål oasvett ålder. Om önskemålet inte anses vara för barnets bästa spelar det ingen roll vad barnet vill..

ngn gräns finns inte.

Vid 16 års ålder får man däremot folkbokfört sig var man vill utan målsmans underskrift.

Varit ensamstående med egen vårdnad nästan hela tiden. Den andre föräldern har träffat barnet en gång på 7 år och de har ingen kontakt alls. Men likt förbaskat så ska ju den andre föräldern utredas i första hand om något skulle hända mig.

Jag har skrivit min sista vilja och lagt i mitt bankfack. Där har jag berättat om barnets omfattande kontakt med sina Gudföräldrar, om barnets behov av trygghet och stabilitet vad gäller skolan, fritids och sjukhusvård. Jag pekar på fritidsaktiviteter som barnet utövar och på barnets husdjur som måste få följa med barnet. Jag berättar att barnet inte haft kontakt med sin pappa på alla år och att jag inte motsätter mig kontakt etableras mellan dem, men att barnets trygghet skulle falla totalt vid en flytt till den andre föräldern som bor 80 mil bort.

Jag har varit noga med att inte tala illa om den andre föräldern utan istället pekat på nödvändigheten med att rutiner och stabilitet bibehålls för barnets bästa. Mina närmaste vänner är helt uppdaterade på situationen och de kommer strida för barnets rättigheter.

Jävla skitsnack. Samhället har inte någon moralisk rätt att ta över ett barn innan barnet far illa.

Barn hör hemma i sin släkt och familj. Så länge det finns någon anhörig som både kan och vill ta hand om ett barn som blir föräldralöst finns det ingen anledning för samhället att ta över.

Jävla storhetsvansinne inom socialtjänsten att veta att man vet bäst. Eller tro att man har något mandat att leka med andras liv.