Vem tar hand om mitt barn?

Jävla skitsnack. Samhället har inte någon moralisk rätt att ta över ett barn innan barnet far illa.

Barn hör hemma i sin släkt och familj. Så länge det finns någon anhörig som både kan och vill ta hand om ett barn som blir föräldralöst finns det ingen anledning för samhället att ta över.

Jävla storhetsvansinne inom socialtjänsten att veta att man vet bäst. Eller tro att man har något mandat att leka med andras liv.

Vilken intressant fråga. Varför frågar du mig det? Jag ifrågasatte hur du kunde veta att en (1) person var en bra förälder. Det är (säkert svårt att förstå för nån som är korkad) INTE samma sak som att jag påstår att den personen är en dålig förälder. Jag frågade hur du visste att just DEN personen var bra. Och jag bevisade för dig att argumentet att man har vårdnad INTE är samma som att man är en bra förälder.

Har du tillräcklig intellektuell kapacitet för att förstå det resonemanget, eller behöver du hjälp för att förstå?

Du är visst inte helt riktig i huvudet du? Jag informerar om hur lagen de facto ser ut, och du anklagar mig för skitsnack? Och du tror att det är socialtjänsten som stiftat lagarna och själva bestämt att en sådan utredning ska ske? Skärp dig.

Jävla skitlag. Moraliskt helt förkastligt att per automatik omhänderta barn bara för att föräldrar dör.

Argumentum ad hominem. Good bye!!

Varför svarar du inte vederbörande istället för att slänga dig med begrepp som du uppenbarligen inte förstår innebörden av? Vederbörande frågade Om du förstår skillnaden mellan att ifrågasätta hur DU kan Veta att just TS är en god mor, och att påstå att hon är en dålig mor?

Men  vad töntig du är. Jag undrar hur lottA kan påstå att just TS är en god mor. Det är inte samma som att jag anser att TS eller alla andra föräldrar är dåliga. Jag tycker dock inte att man per automatik kan säga att alla som har vårdnad är bra föräldrar.

Jag diskuterar inte med folk som hänger sig åt personangrepp som argument.

Dessutom har jag gjort det ganska klart och tydligt att det jag menar är att utgångspunkten bör vara att en förälder är lämplig tills motsatsen bevisats. Det innebär inte att föräldern ÄR lämplig. Bara det att man som förälder inte ska behöva bevisa sin lämplighet.