resa utan barn, egoistiskt?

Det beror på. Åker man ofta på semester och aldrig tar med barnen så är man ego, tycker jag.

Men att någon gång semestra själv utan barn är helt OK.

Fast man kan väl ha olika skäl till varför man åker på semester? För vissa handlar det om att se mycket, för andra bara om att vara tillsammans i ett varmt klimat (eller kallt om man vill åka skidor), att ha kul tillsammans, äta god mat osv. Inte att man måste komma ihåg landet som sådant, utan minnas att man hade kul tillsammans.

Sedan tycker jag det räcker med att föräldrarna eller de större barnen minns semestern, jag anser inte att man måste sluta åka på semester bara för att man har småbarn, det räcker gott och väl att de vuxna uppskattar och kommer ihåg landet (om det nu är det man är ute efter). Barnen har det bra ändå, fast de inte minns.

Med ditt resonemang behöver man inte göra något med barnen, för de minns ju inget. Varför åker man till stranden när man har en 1-åring? Antagligen för att man själv vill bada och sola. Samma sak med semester.

Ego att vilja vara med sitt barn när man är ledig? Hur tänker du nu? Är det ego att vara med sitt barn på farmors lantställe också, eftersom barnet inte minns det?

Fast nu svarade jag inte på TS inlägg (det gjorde jag tidigare, och svarade att det är ok att åka på semester själv) utan på ditt:

 Jag skulle snarare kunna påstå att det är ego ATT ta med sig barnen på semester.

Det är detta jag svarade på. Och du har fortfarande inte svarat hur du tänker. Hur är det ego att vara på semester med sina barn?

Sedan vet du väl inte var farmors lantställe finns?

Att ha vuxentid tillsammans är inte ego. Tvärtom, tycker jag. Vårdar man sin relation så håller den bättre, vilket är mycket viktigt för barnen. Barn mår bäst om de har föräldrar som älskar varandra, inte föräldrar som sätter barnen framför den vuxna relationen. 

Relationer är som blommor, de måste vårdas och skötas om för att överleva.