min man skuffar bort mig

Igen? Han var ju inte intresserad innan heller. Bara att acceptera att ni har olika lust till sex. Acceptera eller lämna.

Och nej det är inte lätt, mitt liv innehåller mycket mindre sex än jag skulle önska men jag har valt att stanna med honom och får därför gilla läget. I mitt fall vet jag att det beror på mediciner men det är ändå ledsamt.

Med igen menar jag att vi iaf hade sex ibland när vi planerade barn och då verkade han intresserad av mig också, men antagligen hade jag fel. Jag vill inte leva utan sex fast allt annat nästan är perfekt. Men jag kan inte tänka mig at leva utan honom heller. Hur accepterar man det här? I mina andra förhållanden har sexlivet alltid varit bra. Jag saknar sex med mitt ex trots att vi gjorde slut för 5 år sen. Skulle aldrig kunna tänka mig att vara otrogen mot min man. Hans tidigare förhållanden har slutat med att flickvännerna varit otrogna så han har blivit väldigt sårad och litar på mig. Hans föräldrar skilde sig också för att hans pappa hade flera älskarinnor.

Men min man hsr också haft kk relationer, och massa engångsligg innan vår tid. Undrar vad som driver honom till det när han inte kan få till det i förhållande. (Har hört att hans ex var otrogen och gjorde slut pga sexbrist)

Jadu, hur accepterar man. Jag har varit på väg många gånger men ändå stannat kvar så jag vet att jag inte vill ha någon annan, jag älskar honom så mycket att jag accepterar det. Men det är inte lätt. Dock är det så att av att ha mindre sex behöver man det mindre, iaf jag. Men jag får ångest av att tänka att jag kommer ha det så här resten av livet.

Man har inte så många andra alternativ. Men de känns trist att inte kunna förbättra sexlivet. Jag känner mig sårad och osexig som kvinna trots att jag är mån om mitt utseende. Man får verkligen jobba med sin självkänsla för att inte känna sig usel.

Bra om ni får igång en dialog kring det, tror jag.

Ja det skulle nog vara bra att tala om det. Men kan kommer alltid med ursäkter eller säger att "allting är ju så bra ändå och att sex inte är det viktigaste" efter att vi pratat om det brukar han ibland ta initiativ till sex någon dag senare, men det känns som om det är påtvingat från hans sida så jag kan inte riktigt slappna av och njuta helt och hållet då. Jag har också försökt förverkliga hans fantasier. T.ex hade han alltid drömt om att bli tagen med en strap on och vi provade då njöt han massor och jag tyckte det var fantastiskt. Vi har även provat det på nytt och han gillar det, men vill heller inte göra det så ofta utan bara ibland säger han. Några andra fsntasier eller nya grejer vill han inte prova. En gång när vi var lite små fulla berättade han att han haft en sexuell relation med en annan man, någon som jag också känner, men han berättade inte vem. Jag frågade om han är bisexuell eller skulle kunna tänka sig ett förhållande med en man och då svarade han genast nej. Tänk om han innerst inne tänder mer på män egentligen?

Han är nog bög, men vågar inte leva ut det. Och nu när ni är gravida så ser han ingen mening med att låtsas.

Kanske, men varför berättar han det inte då? Varför skulle man leva med en kvinna isf? Homosexualitet är helt accepterat av hans familj också. Hans syster är förlovad med en annan kvinna. Varför skulle man behöva gömma att man dras till män. Jag är också nyfiken på med vem han haft sex med. Varje gång vi träffar hans killkompisar kan jag inte låta bli att undra.. men den där sexuella relationen som han hade med en annan man är också avslutad före vi blev ett par säger han. Nästan alla vi känner har barn eller flickvän/sambo/fru. När vi är ute och festar händer det alltid nu och då att andra kvinnor kommer fram och pratar med honom han är charmig, snygg och väldigt social han tycker nog om att få uppmärksamhet men han brukar alltid söka upp mig och visa att jag är hans fru. Vi är båda stax över 25 år. Vi bor i en mindre stad. Det känns också jobbigt att veta att han haft massa engångsligg med kvinnor, själv skryter eller talar han aldrig om det själv, men hans vänner nämner det ibland. Då blir han nästan generad när jag är med.

Kanske helt accepterat i hans familj, men inte i samhället i stort. Jag känner en man som levde med en kvinna i hela 36 år(tills hon dog) fast han hela tiden varit homo. Han sa inget till kvinnan heller för att inte såra och för att om han sa det till någon så var det svårare för honom att övertyga sig själv om att han var hetero.

Jag blir nog lite orolig nu ju mer jag tänker på det. Jag ska ta uppp det lite försiktigt med honom. Men det var också han som friade till mig, på vår ett års dag och tre månader efter det gifte vi oss, så allt har gått ganska snabbt. Men jag kan inte förstå varför han så gärna ville gifta sig med mig om han är homosexuell. Jag känner nog att han älskar mig för han ställer verkligen upp för mig och behandlar mig annars som en prinsessa och överraskar mig med små och stora presenter ibland. Jag lagar alltid mat åt honom och gör saker som han gillar. Vi är bra på att ta hand om varandra helt enkelt. Men kanske han ser det mera på ett vänskapligt sätt? När vi var på en weekend resa till köpenhamn hade vi inte sex en enda gång fast vi gjorde annat romantiskt.