Hej!
Jag vet att jag älskar min sambo mer än han älskar mig. Han skulle ha avslutat relationen direkt om vi inte hade haft barn och hus tillsammans. Vi sköter dock allt praktiskt runtomkring så att vardagen rullar på med småbarnen.
Jag har förstås en liten förhoppning om att det ska bli bättre allteftersom....
Är jag helt ensam om att ha det så här, eller är det fler som kämpar på?
Tack på förhand! 
Hur har ni mätt er kärlek? Eller har han sagt att han bara är tillsammans med dig för barnens skull?
Hur yttrar sig denna obalans?
Vad sorgligt! Varför kastar han det i ansiktet på dig? Har du sårat honom? Var han kär förut?
Ja, han har varit kär med allt som hör därtill! Längtade efter mig och gav komplimanger, blommor, var fysisk osv. Han säger att han älskar mig fortfarande och att han känner attraktion, tycker att jag är en fantastisk mamma.
Jag har inte gjort något konkret för att såra honom förutom vanliga tjafs. Men det var då, nu grälar vi i princip aldrig (var en påfrestande småbarnstid utan sömn).
Vet inte varför han säger det här... han känner väl så just nu.
Ja, jag förstår din åsikt och visst har jag tänkt tanken. Det är dock inte så lätt att få till en separation då man ska finna bostad, sälja hus osv. Jag får i så fall ha barnen varannan vecka och det vill jag inte! Då det fungerar praktiskt och vi har det bra ihop så känns det inte som att vi akut behöver separera. Jag har ju en förhoppning om att han ska ändra sig.
Visst är det bisarrt, det håller jag med om... vet inte hur länge jag orkar ha det så här.
Varför vill han då lämna dig?
För att det HAR varit jobbigt och att det har satt spår i honom. Han känner väl inte likadant för mig som tidigare gissar jag. Samtidigt vill han leva ihop med mig i många år till, för barnens skull. Jag hoppas ju på att han ska finna det värt att stanna i familjen, då en separation innebär stora negativa förändringar för honom.
Förhållanden går ju upp och ner hela tiden, ibland har man kriser men klarar sig förbi dem.
Det känns som att jag är ensam om att ha det så här? Anar dock att flera håller ihop pga barnen... dem är i alla fall ett stort skäl till att kämpa vidare.
Ja, jag försöker hitta tillbaka till intimiteten igen. Tycker själv att den är oerhört viktig i ett förhållande och saknas den så är det lättare att hitta en ny.
Jag står i bostadskö och har i åtanke att livet kan förändras framöver. Funderar på om/hur barnen påverkas av hur läget är idag, och hur en separation skulle påverka dem. För- och nackdelar.
Visst kan det bli bättre, men inte alldeles av sig själv. Bara om ni båda jobbar med relationen och värdesätter den. Se på förhållandet som ett bankkonto. Ibland är det en tid med många uttag, vilket är vanligt under de tuffa småbarnsåren. Då är det bra om man innan har satt in ett bra relationskapital att leva på. Men om man bara gör en massa uttag och inga insättningar, så kommer det att bli ganska tomt till slut.
Det verkar ju fungera okej i dagsläget och inget akut behov av separation, men jag skulle nog planera för en sådan i sakta mak i alla fall. Jag skulle aldrig kasta bort mitt dyrbara liv på en kärlekslös relation. Det är inte heller bra för barnen, även om de inte direkt far illa. Ni är ju dock modeller för hur deras egna relationer kommer att se ut, och nog önskar ni dem väl bättre än så?
Tack för ett mycket klokt svar!! Det har varit många uttag pga livssituationen (småbarn, flyttar osv). Nu har det lugnat ner sig men då säger han att det är försent att satsa. Det tycker dock inte jag.... sant dock att man måste vara två och vilja samma sak.
Han vårdar relationen på så vis att han gör mycket praktiskt för mig, underlättar vardagen! Lagar fina middagar och köper presenter då och då. Bättre än hur många andra har det tror jag...
Nej, då vi är sams och fungerar bra ihop så känns det inte aktuellt med en akut separation. Det får mogna fram i så fall. Han arbetar inte för en separation alls, planerar inget konkret över huvud taget. Tvärtom!
Tiden får utvisa vad det blir av oss! Lite mer balans vore dock önskvärt.
Barnen ska absolut ha förebilder, det håller jag med om.