"Barnet kan inte heller må bra av detta i slutändan"? Hallå, är det inte uppenbart att hon mår jättedåligt? Varför tror ni annars att hon beter sig som hon gör?
Jag tror att vuxna ibland glömmer bort att barn är barn och deras anledningar bakom vissa beteenden är inte desamma som om det vore en vuxen som hade samma beteenden. Hon verkar befinna sig i en situation hon själv lider av, hennes beteenden verkar vara protester och rop på hjälp.
Vi vet det för att vi har personer som varit vänner med mamman tidigare och har brutit kontakten med henne och sen berättat vad mamman lär dottern att säga. Mamman ifråga har även bett hennes vänner och släktingar att falskanmäla oss för barnmisshandel. De är rädda och vill inte vittna för oss för då kommer den här mamman dra in kriminella människor i detta för att hämnas mot dem. Vilket hon inte längre vågar göra mot oss då vi polisanmälerdetta direkt.
Ja om dottern inte trivs hos oss så får hon gärna säga det till oss och flytta till sin mamma, det är därför jag har startat den här tråden. Att vi kanske bör ge upp. Om nu barnet ljuger och för att hon vet att hon kanske får bo mer hos mamma då så kanske det är det hon ska göra?
De fula ord hon lär sig är på det hemspråk hennes mamma talar, inga andra barn i hennes klass/skola talar det språket.
Bup har vi tidigare kontaktat och de behövde även mammans samtycke då. De gjorde även bedömningen att det inte var så allvarligt och ville inte erbjuda samtalshjälp i dagsläget för barnet ifråga. Pappan ska ta henne till bup om han får igenom ensam vårdnad längre fram i år då barnet redan nu sitter i diverse samtal med myndigheter och behöver den lugn och ro som finns att tillgå.