Framfall

Men sånt där går ju att fixa till, rätt vanligt numera faktiskt. Kirurgi för framfall har blivit rutin och dom är rätt skickliga. Men man gör helst inget förrns man är helt klar med barnafödandet. Innan dess kan du få en ring att föra in som håller allt på plats.

Men säg att du inte ska bli gravid igen, då är detta rätt enkelt. Undersökning och remiss till operation. Kan hända att du får vänta lite på en op men du vet att du kommer få en i alla fall. Op kan ju så klart göra ont men du får bra och stark smärtlindring efter så man behöver absolut inte lida. Sen kommer du bli helt återställd och bli av med framfallet. Så det är helt onödigt för dig att gå runt med ångest över detta för det finns ju en lösning på det hela. Det enda du behöver göra nu är att lyfta telefonen och ringa och boka tid, sen rullar det på av sig själv.

PS, har själv opererats för detta och mitt underliv har blivit tom bättre än det var innan förlossningarna och mycket mer känsligare (på ett positivt sätt)

Min bakre slidvägg hade åkt ner så jag hade också svårt att bajsa. Fick stoppa in fingrarna i slidan och trycka på. Och om jag var ute och blev bajsnödig så kändes det som om hela innanmätet höll på att komma ut ur slidan. Och jag kände avföringen genom slidan. Min livmodertapp var också rätt låg men inte så illa, enligt doktorn. Min första förlossning var med tång, väldigt jobbigt var det och det var början på allt elände. Jag gick trots allt omkring med detta i nästan tio år för jag var inte helt säker på att jag var klar med barnafödandet.

Nu är det så jäkla skönt att vara normal där nere igen utan den där äckliga känslan av att ha en tennisboll i slidöppningen. Jag fick även själva öppningen fixad också, den var som ett stort gapande hål. Nu ser jag ut som innan jag födde barn med ett ordentligt mellanrum mellan slidöppning och anus.