Funderingar

Jag har lite funderingar och behöver lite tips då jag nyligen har blivit tillsammans med en kille som har en nioårig son.
Vi har dejtat i ett halvår, dom första månaderna träffades vi när sonen var i skolan eller lekte hos kompisar. Killen sa tidigt att det inte gjorde något att sonen var hemma när vi träffades, men jag ville helst att vi skulle träffas själva i början. Sen 3 månader tillbaks har jag träffat hans son korta och längre stunder och allt har fungerat riktigt bra. Jag vet att killen berätta för sin son innan jul att det var allvar mellan oss i samband med detta fick även hans före detta fru också reda på det. Första helgen efter att sonen hade fått reda på att det var lite mer allvar mellan oss så hade han storgråtit när han hade satt sig i bilen med sin mamma och sagt att han hade fått för lite uppmärksamhet ifrån sin pappa. Hon ringde och pratade med killen om detta och nästa gång sonen var över så var jag inte lika mycket hos killen, dels för jag hade annat inplanerat men jag kände också att sonen skulle få den uppmärksamhet som han ville. Jag vill verkligen inte komma emellan eller att sonen ska känna att han inte får uppmärksamhet ifrån sin pappa eftersom dom träffas så lite.
Förra veckan hade killen semester och sonen var hemma hos honom hela veckan och jag var där mesta dels men märkte en stor förändring på sonen. Dels pratade han mycket om att han ville att pappa och mamma skulle flytta ihop eller att hans mamma skulle vara hos oss under middagen och kvällen. Vi fick absolut inte kramas etc, prata med varandra eller visa någon form utav uppmärksamhet mot varandra för då fick pappan en tillsägelse eller så nöp han sin pappa för att han skulle lägga av. All uppmärksamhet ifrån oss båda skulle vara på honom. Jag har under förra veckan hållit mig i bakgrunden just för att sonen inte ska känna att han inte får den uppmärksamhet han vill ha men det har inte hjälpt. Jag är väldigt mån om att hans son inte ska känna bortglömd, men samtidigt så känner jag mig väldigt förvirrad också för så fort jag inte är där så frågar sonen när jag ska komma dit då han saknar mig och min hund, men när jag är där så ska inte hans pappa eller jag få umgås för all uppmärksamhet ska vara riktad på honom. Jag har aldrig träffa någon som har barn sen tidigare och jag är helt införstådd med att man hamnar på andre plats efter barnen och det är helt okej. Men hur lång tid kan det ta för sonen att acceptera att hans pappa och jag pratar eller visar varandra uppmärksamhet lite då och då när han är vaken?