Hur hade du reagerat om du blev bortgift till en IS-krigare?

Du menar om IS-krigare hade anfallit Sverige? Eller om jag blev kidnappad under semestern?

Annars har jag svårt att sätta mig in i situationen.

Som västerländsk kvinna uppvuxen med jämställdhet, skulle jag nog bidat min tid eller försökt fly. Självmord skulle ha varit absolut sista utvägen.

Men så hade jag kanske inte reagerat om jag var en 13-årig flicka från Mellanöstern, uppvuxen under helt andra omständigheter.

Sannolikheten att jag skulle åka till Irak eller någon annan krigszon är nog nästan noll. Sannolikheten att IS skulle kuva Sverige också (större risk att bli bortgift med en ryss om Putin kommer). Eller för den delen att en IS-krigare skulle vilja gifta sig med en småfet kvinna på 30+ som är långt ifrån oskuld.

Jag tänkte samma sak. En del kvinnor som har hamnat i liknande fångenskap eller hållits som sexslavar, har visserligen tagit livet av sig, men de flesta inte. Överlevnadsdriften är stark. Anpassning, motstånd eller flykt är mycket vanligare än att bara ge upp och avsluta sitt liv.

Sen beror det på hur man behandlas. Om man torteras varje dag kanske man hellre tar livet av sig än härdar ut. Men om man behandlas ganska väl tror jag inte att man gör det, utan anpassar sig och bidar sin tid.

Varför? Vad gör ni för fel i deras ögon?