Nån mer som planerar nr tre och vill följas åt :)
Precis, det är mycket liknande tankar här. Jag upplevde förra graviditeten som ganska jobbig och är rädd att bli sjukskriven denna gång. Får hemska åderbråck i underlivet som tvingar mig att lägga mig ibland för att jag får så ont. Tyvärr finns varken lindring eller hjälpmedel så man kanske hellre hade tagit åderbråck på benen... Även jobb, bil, boende, ekonomi, ork osv är stora orosmoment även om vi inte är fattiga (inte rika heller) eller trångbodda. Jag förstår helt dina tankar och oro där, varför oroar man sig så mycket? Samtidigt så tror jag att oro är ett slags sätt att bearbeta och förbereda sig.
Jag har ju inte åldern att tänka på direkt, är snart 24 så några år har man väl förmodligen på sig. Men då vi har ganska stora hopp i åldrarna i vår släkt så är min plan att vara klar med barn före 30. Sen om den planen håller vet man ju aldrig.
Jag tror också att jag skulle ångra mig om jag inte försökte. Även om jag väntade för länge. Och det är en sån där grej som jag kan tänka ibland "När jag är gammal och ser tillbaka på livet, hur vill jag då att det ska ha sett ut?".
Skönt att man inte är ensam om oron och tankarna! Jag väntar också bara Lär ju börja smygtesta redan på äl+7 eller något bara för att man inte kan hålla sig. Så nyfiken! Sannolikheten att det faktiskt blir något är väl inte så stor eftersom vi bara hade ett fullbordat oskyddat på samma dag som positivt ältest. Den som lever får se :P
Då borde vi ha bim nästan samtidigt, vad spännande!
Men visst är det så... man vill men man är ändå rädd för vad som kan hända med kropp själ och allt annat därtill. .. huua. ..
Jag har aldrig fått fullt utslag på ett ältest någonsin! Så jag går efter självaste stegringen och symtomer
