Hur ta mod till sig och skiljas?

när du tänker att ditt liv skulle vara bättre utan, än med partnern, det är väl då man skiljer sig. Gör för/motlistor, tänk dig in i hur livet skulle vara om ni delade på er osv

Jo, det är ju där det är svårt. 

Det ÄR ju trevligt att ha henne och vårt barn där när man kommer hem från jobbet varje dag. Att vi hjälps åt med barnet. Att jag kan träna regelbundet. Att man har någon att åka på semester med. Att vi har gemensamma vänner. En fast tillvaro. 

Nackdelen är att jag inte vill ha sex med henne och att jag irriterar mig som fan på hennes attityd ibland. Då vill jag bara ha lugn och ro. Har även svårt att komma över hennes otrohet rent emotionellt även om jag förstår varför hon gjorde det rent intellektuellt. 

Jag vill inte leva ensam men inte heller med henne. Känns som jag väljer mellan pest och kolera. Är nog det som gör mig så nedstämd och ger mig beslutsångest.

har ni pratat om det? Hon kanske inte heller tycker allt är tipptopp? Terapi? handlar de om "småbarnsträsket" eller är det andra saker som påverkar? Testa att vara särbos? Finns många saker att diskutera när de känns så där

Hur har ni bearbetat hennes otrohet?
Vill hon ha sex med andra kan ni kanske vara föräldrar tillsammans och bo ihop men ha sex med andra båda två?

Barnen klarar sig alltid. Det är överskattat. Seriöst, om det var barnet du har i åtanke så skulle du inse att det är långt mycket värre om vare sig du eller din fru eller lyckliga.

Separera, ligg lågt några månader. Känns det fortfarande som att ni borde hålla ihop efter det så är det en bättre utgångspunkt.

Det är nog mer än småbarnsträsk är jag rädd. Ärligt talat var jag nog inte så lycklig med henne innan vi fick barn heller. Men då tänkte jag nog att det blir bättre med barn... 

Så då tänker jag ibland att det är en no brainer att skilja sig. Men sen 5 minuter senare kommer tankarna på vårt barn. Vill jag utsätta det för varannan vecka-liv utan en fast punkt? Ett eget rum. Sova i samma säng varje natt. 

Och hur ska jag klara mig socialt? Vilka vänner har jag själv egentligen? 

Inte alls egentligen. Mer än skylla det på hennes depression och för mycket alkohol. 

Nej, ett sånt liv är jag inte intresserad av. 

Svårt att ta till sig. Tycker ett barn ska bli så otryggt av att kastas fram och tillbaka mellan två hem... Tror ett barn mår bäst av att bo på ett fast ställe. 

Men till slut går det inte. Känner att jag får svårare och svårare att vara effektiv på jobbet och har även börjat känna antydan till panikångest ibland när jag funderar för mycket på mitt liv. 

gör man en skilsmässa på "rätt" sätt så behöver det inte vara farligt för barnet. jag vet flera barn i ungefär samma ålder som ditt, som, vid skilsmässan tyckt det var riktigt spännande att få ett nytt rum i ett nytt boende. Lite som ett äventyr. 

om du mår bra mår ditt barn bra. 

Hej

I 4 år låg jag och funderade på hur min dotter skulle ta en skilsmässa. Fyra år!
Jag var, precis som du, fylld med frågor och funderingar. Jag och mitt ex hade inget sex. Jag attraherades inte av henne alls sexuellt men tyckte (tycker) att hon är en underbar kvinna på alla sätt. Som vän! Jag tyckte/tycker om henne som vän men inte som fru/partner. 

Att leva ihop med någon på det sättet, som vän om det är möjligt, kommer ALDRIG fungera i längden och jag är övertygad om att barnen kommer att ta mer skada av det än en separation/skilsmässa. Barn ser precis allt. Känner av och iaktar. 

Till slut klarade jag inte av det längre. Vi skilde oss och jag mår bättre än jag någonsin gjort tidigare. Minnen finns kvar och kommer alltid finnas kvar. Hon var min fru i 12 år och det är ju ingenting jag suddar ut, eller ens vill glömma. Det gav mig till det jag är idag. Vår dotter mår mycket bättre och det var egentligen aldrig några problem för henne. Jag och hennes mamma bråkade aldrig och var väldigt öppna mot vår dotter vad som hände. Visst är det stundvis tufft för henne men så är livet. Pratar man om det fungerar det och dom är, som tidigare nämts, väldigt anpassningsbara.

Dessutom, de "hot" din fru kommer med behöver du inte lägga i beaktning. Jag är, utan att känna någon av er, övertygad om att det för är hot pga desperation. 

Det är inte lätt att lämna tryggheten. Det är inte lätt att lämna det man är van vid. Och ja, det kommer att förändras både ekonomiskt och socialt men du kommer må bättre. Kärlek är så oerhört viktigt att ha i sitt liv.

Tveka inte att fråga om du undrar över något. Jag vet hur jobbigt det är att inte kunna bolla saker med någon..