Barnen är 5 och 3 och har delat rum i två år.
Det är främst femåringen som inte vill dela längre.
Vi bor i en fyra, men det extra rummet är kontor för att sambon jobbar hemma mycket och behöver kunna stänga om sig.
Vi är helt oense om hur vi ska lösa det här, är det barnen som ska få sin vilja igenom eller hur gör man? För mig får barnen gärna egna rum, men han vägrar ge upp kontoret.
Nu vet ju jag varken vilka särskilda behov din femåring har, eller hur pass seriöst din mans projekt är. Dock anser jag det orimligt att en femåring ska bestämma hur rummen ska fördelas.
Hittade denna förresten:
www.familjeliv.se/forum/thread/74716947-fran-vilken-alder-anser-du-att-ett-barn-bor-ha-ett-eget-rum
Jag har hört att i vissa familjer är det de vuxna som bestämmer, men sådant verkar ju helt okänt för många barnfamiljer numera...
Våra barn, en pojke och en flicka med 6 månaders åldersskillnad, fick dela rum långt upp i tonåren. Då byggde vi varsin "Friggebod" åt dem, och drog in el och värme så de kunde b där även på vintern. Visst gnölades det ibland, men då upplyste vi dem om att när de blir vuxna och betalar för sitt boende själva så fick de själva bestämma hu det skulle se ut, tills dess fick de vackert finna sig i att bo som vi bestämde. Och tänka sig - de blev helt normala vuxna trots att de fick dela rum så länge.
Man blir ju mörkrädd över hur vissa åter barnen styra, inte konstigt att ungarna spårar ur som de gör..
Jag har hört att i vissa familjer är det de vuxna som bestämmer, men sådant verkar ju helt okänt för många barnfamiljer numera...
Våra barn, en pojke och en flicka med 6 månaders åldersskillnad, fick dela rum långt upp i tonåren. Då byggde vi varsin "Friggebod" åt dem, och drog in el och värme så de kunde b där även på vintern. Visst gnölades det ibland, men då upplyste vi dem om att när de blir vuxna och betalar för sitt boende själva så fick de själva bestämma hu det skulle se ut, tills dess fick de vackert finna sig i att bo som vi bestämde. Och tänka sig - de blev helt normala vuxna trots att de fick dela rum så länge.
Man blir ju mörkrädd över hur vissa åter barnen styra, inte konstigt att ungarna spårar ur som de gör..
I ditt ställe skulle jag förhala det. Jag skulle lova 5-åringen ett eget rum "så snart det går att ordna" och sedan vänta och se. 5-åringen kan ändra sig igen (inte alls ovanligt), sambon kan få ett mindre behov av eget datorrum, ni kanske flyttar tidigare än ni tänkt eller så kanske ni bara får en strålande idè om en lösning rätt vad det är. Det är ju ändå ingen panik med det där egna rummet ...
Prata med femåringen om varför hon inte vill dela, ligger det inget större bakom än att hon vill kunna leka med sina kompisar ostört på sitt rum så ser jag ingen anledning att de inte skulle dela?
Personligen tänker jag att det är att göra barnet en björntjänst att ge henne ett eget rum. Framförallt genom tjat. Vad blir det härnäst hon vill?
I mina ögon är mannens kontor bra mycket viktigare än att en femåring och treåring ska ha varsitt rum. En FEMÅRING och en TREÅRING?!??! Ju mer jag läser i tråden, desto mer absurd blir den.
Vad blir det härnäst hon vill?
Prata med femåringen om varför hon inte vill dela, ligger det inget större bakom än att hon vill kunna leka med sina kompisar ostört på sitt rum så ser jag ingen anledning att de inte skulle dela?
Personligen tänker jag att det är att göra barnet en björntjänst att ge henne ett eget rum. Framförallt genom tjat. Vad blir det härnäst hon vill?
I mina ögon är mannens kontor bra mycket viktigare än att en femåring och treåring ska ha varsitt rum. En FEMÅRING och en TREÅRING?!??! Ju mer jag läser i tråden, desto mer absurd blir den.
Skiljevägg?
Skiljevägg?