Vad göra åt syster som skaffar barn på barn fast hon inte borde?

är hon ung och har  många barn så tätt så behöver hon nog ren praktisk hjälp med att planera och strukturera . 

hon behöver inte en utskällning, hon behöver ren konkret och handgriplig hjälp. 

Jag kan tänka mig att det är liv och kaos hemma som ibland gör att hon dumpar barnen på dig och mamma och sen drar iväg på sitt för att hämta andan.   

Det ÄR tufft att vara ensam med så många barn och kanske inte ha någon annan hjälp än just ni två.   Det gäller att man har disciplin för att få vardagen att fungera - och gör det inte det så blir det som hon nu har det. 

Hon skulle behöva hjälp med att strukturera upp sin vardag , lägga upp ett schema timma för timma för att ta sig igenom det absolut jobbigaste och få lite struktur, regler och rutiner .  Då skapar hon samtidigt ordning i sitt liv och får bättre möjliogheter att hitta barnvakt och tid för sig själv. 

Kan ni hjälpas åt med det?  Ni tre sätter er ner och går igenom dag för dag vad som ska göras . 

börjar hon gnälla om att det blir så lite tid för kompisar och nöjen är det bara att hänvisa till att hon själv väljer att inte ha preventivmedel.  Skaffa barn - då blir konsekvensen att hon inte har tid för sina kompisar.   

Jag tror faktiskt att hon behöver se svart på vitt på ett papper att hennes barn måste få tid och omsorg och att det är vad som krävs av henne som mamma. 

Orkar hon inte måste hon begära hjälp .  Hon kan inte fly från sina problem genom att dumpa barnen på er och försvinna en kväll.  

hon måste helt enkelt ta vuxet ansvar och ta konsekvenserna av att ha fyra barn att fostra och ta hand om.  
Och där ingår att ni måste säga nej till henne.  Hur hon löser barnvaktsproblemen är hennes eget bekymmer.  Inte ert.   Kompisarna får väl komma hem till henne om hon inte kan gå ut.  Så får alla andra föräldrar göra i samma sits.  Så det gäller även henne.

 

men att skaffa barn betyder inte automatiskt att man vill orkar och kan ta hand om dom... 

man ser barnet och graviditeten som en slags kärleksgåva från den man för tillfället är ihop med. Yttersta beviset för att han älskar henne, gör ett kärleksbarn. Så puttinuttigt och gulligt så...   Inget fel i det - så får man göra hur mycket man vill.  

Men sen kommer verkligheten ikapp och då är det inte lika kul längre med vaknätter, bajsblöjor och upp till dagis 5 dagar i veckan och städa och handla i sin ensamhet när killen har gått sin väg ...    Då har romantiken lämnat vardagen och man ser fram emot den nya gulliga killen man är såå kär i sedan en vecka tillbaka och åh så man längtar efter att han ska göra en gravid, det måste ju betyda att han älskar mig....  

och så är man igång igen... 

Ska man hårddra det så behöver hon en psykolog och inte socialen...   

själva graviditeterna och barnen och familjen är liksom en statuspryl helt enkelt.  
Fasaden man visar upp på Instagram och Facebook och skickar sms till sina kompisar om hur söt Lisa är i sin nya mössa.    (sen att huset borde städas och barnen borde få mat på bordet är inget man tar notis om, bara man själv får chatta med den söta killen och inbilla honom att man är en singelmorsa - en MILF som är tillgänglig... ) 

Jag har flertalet såna tjejer här i byn där jag bor och det har blivit en sorts grej av att bli gravid med varje kille man drar hem i princip.  och jag som ser det här på nära håll ser ju också oftast orsaken.  Här hos dessa tjejer beror det oftast på att dom flyr från något , kanske en dysfunktionell familj, inga närvarande pappor, en längtan efter att känna sig behövd, att kunna bli sedd och bekräftad, bevisa att man är något och duger till något. osv osv...  och förstås missbruksproblematik och diverse diagnoser ...