Inlägg från: Anonym (syrra) |Visa alla inlägg
  • Anonym (syrra)

    Vad göra åt syster som skaffar barn på barn fast hon inte borde?

    Hej!

    Jag behöver råd om min syster. Hon har fyra barn(9 månader, 2 år, 3,5 år och 6 år) och kommer nog att fortsätta att skaffa barn tills det inte går längre och det är länge eftersom hon är ung. Jag vet inte varför hon vill ha en stor familj. Hon har inget jobb, ingen utbildning, litet hus och är minst sagt dålig på relationer.
    Men det värsta är att hon är så oansvarig med barnen. De får knappt aldrig ordentlig och bra mat, hon är grymt opedagogisk och de går långa dagar på dagis fast de inte måste. Dessutom så dumpar hon över barnen på mig och mamma. Ibland utan att ens kolla om det är okej först. Jag har ofta sagt åt henne att "det här är sista gången jag passar dem" och då kan hon ändå komma med dem och ringa på dörren och säga "här ta dem, jag går nu" och vad ska jag göra då?! Jag kan ju inte bara lämna dem eller visa att jag inte vill ha dem här. De trivs väldigt bra här och jag älskar såklart dem, men det är grymt jobbigt att ha dem så ofta.
    Snälla har någon råd?

  • Svar på tråden Vad göra åt syster som skaffar barn på barn fast hon inte borde?
  • Anonym (syrra)
    Dixie skrev 2015-01-20 20:09:02 följande:
    inte mycket du kan göra - mer än att sluta hjälpa henne! r

    ing upp henne och säg att nu måste detta sluta - fortsätter hon att dumpa barnen hos dig utan att ni i förväg kommit överens om att det är ok - ja, då får du väl ringa socialen och säga att barnen blivit övergivna hos dig och att du inte har möjlighet att ta dem (hårt, men kanske enda sättet din syster förstår att du menar alvar!)
    Men vad ska jag göra om hon bara kommer med barnen? Jag kan ju inte bara lämna dem eller slänga ut dem. Hon har till och med låtit äldsta vara själv när hon inte fått barnvakt. Jag är så rädd att soc ska ta barnen också, då mister vi alla väl dem?
  • Anonym (syrra)
    maddelin skrev 2015-01-20 20:09:04 följande:
    Tror du måste berätta för din syster hur du känner. Men förstår om de är jobbigt eftersom barnen verkar gilla att vara hos dej.
    Jag har gjort det massor av gånger, även mamma. Jag har också hotat och skrikit och bönat och försökt förhandla, men det är som att hon inte hör vad jag säger.
  • Anonym (syrra)
    aleydis skrev 2015-01-20 20:12:32 följande:
    Tja, hon är ju en vuxen människa och måste ta ansvar själv. Det enda fu kan göra är att sätta ner foten och berätta hit mkt du kan tänka dig att ställa upp, fråga hur hon tänker och om hon använder preventivmedel... Förklara att du inte har lust att ställa upp som barnvakt titt och tätt för alla hennes barn. Var är barnens pappa ?
    Hon använder inte preventivmedel, det är hon ganska tydlig med... hennes dröm är ju att ha stor(mega...) familj.
    Jag har pratat med henne massor av gånger, men jag lyckas aldrig få henne att förstå att det är allvar.
    Äldsta vet väl knappt syrran själv vem som är pappa till... tvåans pappa är vettig och bra och har de har det barnet varannan vecka och pappan till de två yngsta är totalt opålitlig och har stuckit och jag tror inte att han träffar barnen alls.
  • Anonym (syrra)
    Dixie skrev 2015-01-20 20:12:33 följande:
    fast har barnen det bra nu?
    hjälp i sin föräldraroll är väl vad din syster behöver - och förhoppningsvis är det vad socialen kan hjälpa till med! 
    Jag vet inte... Jag har inte barn själv så ibland undrar jag om jag dömer lite för hårt... som det här med maten och så.. syrran älskar verkligen barnen och de verkar inte må direkt dåligt eller så.
  • Anonym (syrra)
    Dixie skrev 2015-01-20 20:13:59 följande:
    men om du ändå tar barnen varje gång - så kvittar det ju vad du säger - din syster vet ju att du alltid fixar det....
    Men vad ska jag göra då? Jag vill verkligen inte lämna dem hur som helst(vem vet vem som blir barnvakt då...) och jag undrar hur det skulle få dem att känna sig...
  • Anonym (syrra)
    aleydis skrev 2015-01-20 20:19:19 följande:
    Ja, alltså hon verkar ju gränslös och kan inte planera sitt liv. Du får helt enkelt låta bli att öppna dörren. Hon måste kunna ta ett nej. Det är klart att man kan ställa upp till viss del, men hon måste respektera er och ta ett nej. Ni får tänka efter hur mkt och hur ofta ni vill och kan ställa upp.

    Om situationen inte funkar måste någon anmäla till soc.
    Kan man prata med soc utan att de vet vem det är? Så om jag ringer och frågar vad som skulle hända i en sån här situation?
  • Anonym (syrra)
    Dixie skrev 2015-01-20 20:21:54 följande:
    fast en "normal" mamma åker inte hem till mormor, dumpar barnen och säger - ta dem! 

    så länge du och din mamma räddar henne varje gång behöver hon ju inte ta något ansvar - har man 4 barn kan man inte ens räkna med att få barnvakt, att då inte ens fråga utan bara lämna barnen, där dem minsta dessutom är en (oftast) mycket mammig ålder låter helt galet...... 
    Kanske inte...

    Mamma kommer aldrig att sluta "rädda" syrran som är hennes lilla bebis... Jag bara väntar på nästa gravidbesked och mamma kommer som vanligt att hoppa av glädje och samtidigt fråga mig varför jag aldrig skaffar barn...
  • Anonym (syrra)
    Nyfiken gul skrev 2015-01-20 20:33:18 följande:
    är hon ung och har  många barn så tätt så behöver hon nog ren praktisk hjälp med att planera och strukturera . 

    hon behöver inte en utskällning, hon behöver ren konkret och handgriplig hjälp. 

    Jag kan tänka mig att det är liv och kaos hemma som ibland gör att hon dumpar barnen på dig och mamma och sen drar iväg på sitt för att hämta andan.   

    Det ÄR tufft att vara ensam med så många barn och kanske inte ha någon annan hjälp än just ni två.   Det gäller att man har disciplin för att få vardagen att fungera - och gör det inte det så blir det som hon nu har det. 

    Hon skulle behöva hjälp med att strukturera upp sin vardag , lägga upp ett schema timma för timma för att ta sig igenom det absolut jobbigaste och få lite struktur, regler och rutiner .  Då skapar hon samtidigt ordning i sitt liv och får bättre möjliogheter att hitta barnvakt och tid för sig själv. 

    Kan ni hjälpas åt med det?  Ni tre sätter er ner och går igenom dag för dag vad som ska göras . 

    börjar hon gnälla om att det blir så lite tid för kompisar och nöjen är det bara att hänvisa till att hon själv väljer att inte ha preventivmedel.  Skaffa barn - då blir konsekvensen att hon inte har tid för sina kompisar.   

    Jag tror faktiskt att hon behöver se svart på vitt på ett papper att hennes barn måste få tid och omsorg och att det är vad som krävs av henne som mamma. 

    Orkar hon inte måste hon begära hjälp .  Hon kan inte fly från sina problem genom att dumpa barnen på er och försvinna en kväll.  

    hon måste helt enkelt ta vuxet ansvar och ta konsekvenserna av att ha fyra barn att fostra och ta hand om.  
    Och där ingår att ni måste säga nej till henne.  Hur hon löser barnvaktsproblemen är hennes eget bekymmer.  Inte ert.   Kompisarna får väl komma hem till henne om hon inte kan gå ut.  Så får alla andra föräldrar göra i samma sits.  Så det gäller även henne.

     
    Om det är så tufft med många barn, varför skaffar hon då hela tiden fler och vill ha många fler? Vi har försökt hjälpa henne också. Ibland funkar det ett tag. Och vid varje jul och födelsedag brukar jag ge henne böcker i till exempel barnpsykologi, men det verkar hon mest se som en pik eller nåt.
  • Anonym (syrra)
    Nyfiken gul skrev 2015-01-20 20:47:30 följande:
    men att skaffa barn betyder inte automatiskt att man vill orkar och kan ta hand om dom... 

    man ser barnet och graviditeten som en slags kärleksgåva från den man för tillfället är ihop med. Yttersta beviset för att han älskar henne, gör ett kärleksbarn. Så puttinuttigt och gulligt så...   Inget fel i det - så får man göra hur mycket man vill.  

    Men sen kommer verkligheten ikapp och då är det inte lika kul längre med vaknätter, bajsblöjor och upp till dagis 5 dagar i veckan och städa och handla i sin ensamhet när killen har gått sin väg ...    Då har romantiken lämnat vardagen och man ser fram emot den nya gulliga killen man är såå kär i sedan en vecka tillbaka och åh så man längtar efter att han ska göra en gravid, det måste ju betyda att han älskar mig....  

    och så är man igång igen... 

    Ska man hårddra det så behöver hon en psykolog och inte socialen...   

    själva graviditeterna och barnen och familjen är liksom en statuspryl helt enkelt.  
    Fasaden man visar upp på Instagram och Facebook och skickar sms till sina kompisar om hur söt Lisa är i sin nya mössa.    (sen att huset borde städas och barnen borde få mat på bordet är inget man tar notis om, bara man själv får chatta med den söta killen och inbilla honom att man är en singelmorsa - en MILF som är tillgänglig... ) 

    Jag har flertalet såna tjejer här i byn där jag bor och det har blivit en sorts grej av att bli gravid med varje kille man drar hem i princip.  och jag som ser det här på nära håll ser ju också oftast orsaken.  Här hos dessa tjejer beror det oftast på att dom flyr från något , kanske en dysfunktionell familj, inga närvarande pappor, en längtan efter att känna sig behövd, att kunna bli sedd och bekräftad, bevisa att man är något och duger till något. osv osv...  och förstås missbruksproblematik och diverse diagnoser ... 
    Jag känner igen läskigt mycket av det du skriver..
  • Anonym (syrra)
    nevermind skrev 2015-01-20 20:58:10 följande:
    Prata med soc. För barnens skull. Deras mamma behöver hjälp.
    Jag ska prova att ringa anonymt imorgon tror jag...
  • Anonym (syrra)

    Här pratat med soc, men inget har hänt sedan dess. Utom att jag har passat barnen en gång till igen..

Svar på tråden Vad göra åt syster som skaffar barn på barn fast hon inte borde?