Vi som fått barn efter IVF/ÄD 2014/2015

Vsg: Wow vad modig du är som ger dig på en sån resa själv! Där är verkligen inte jag än! Jag funderar mer på om jag ska våga låta äldsta ta med cykeln i eftermiddag när vi går ut. På en helt annan nivå med andra ord...

Irma: Lät härligt med långpromenad! Jag tog en tur efter att jag lämnat på förskolan häromdan. Gav energi för hela dagen nästan!

Johjen: Vad härligt det låter! Läser mellan raderna att resan gjort er gott och gett er energi. Ser du fram emot att börja jobba igen? Jag minns att jag hade lite dubbla känslor. Det var jätteskönt att få komma iväg själv och vara mitt gamla jag samtidigt som jag lämnade en tid som aldrig kommer tillbaka. Och då var det ju inte de jobbiga stunderna med första året jag kom ihåg...

Johjen: Vi hade en övergångsperiod första månaderna där jag jobbade 75% för att vänja mig vid jobblivet och min man jobbade 25% för att vänja sig vid hemmalivet. Funkade bra! För det är helt klart en omställning, båda delarna...

Hej på er!

Haft en fullspäckad helg här och träffat både familj och vänner. Kul!

Bell: Visst kan det stressa när ens barn inte kan allt de "ska" kunna vid en viss ålder men han är säkert tidig med något annat istället eller så går det väldigt snabbt när han väl börjar. Det brukar lösa sig.

Såklart han är! Som exempel kan jag ju säga att jag har en kompis vars dotter vände sig från rygg till mage när hon var tre månader, däremot var hon rätt sen att bli blöjfri. En annan kompis son kunde fortfarande inte vända sig när han var nio månader. Han är en helt vanlig kille idag och väldigt duktig i skolan. En annan kompis son kunde inte "pippi" och "vovve" på 1,5-årskontrollen (tror jag) vilket bvc-sköterskan bannade föräldrarna en del för. Det berodde på att föräldrarna lärt honom "fågel" och "hund" istället... Det är så mycket som händer under de första två åren. En del lär sig gå när de är nio månader, andra när de är 18 månader. Men vid två års ålder kan alla barn inom normalintervallet springa.

Hoppas förkylningen ger med sig snart!

Vsg: Vad skönt att allt gick bra även hem. Tycker du är modig som gör en sån grej själv.

Irma: Låter härligt! Njut av både väder och avlastning!

Kelsson: Vad jobbigt med förstoppning. Hoppas ni hittar något som funkar.

Johjen: Roligt med ettårskalas! Håller tummarna att ni hittar hundvakt så ni kommer iväg till Stockholm.  

Med stora tjejen la vi också av med babyskyddet tidigt, 3-4 månaders ålder nånting. Vi hade en representant från NTF som kom till föräldragruppen och sa det som du skriver. Jag blev väldigt förvånad när jag läste här hur länge ni andra har kvar babyskyddet.

Grattis till Adam på ettårsdagen!

Nä alltså, satt själv helt utan stöd gjorde hon såklart inte vid tre månader! Men hon var stadig i rygg och nacke och kunde hålla upp huvudet utan problem. Enligt NTF-killen var det det man skulle gå efter och han lät som att han visste vad han pratade om så vi följde hans rekommendation. Men vid närmare eftertanke var hon kanske 4-5 månader, sån stenkoll har jag inte. Hon började sitta i matstolen korta stunder och med en extra dyna i när hon var tre månader också så hon var nog stadig ganska tidigt? Jag vet inte när de "ska" kunna det.

Hade nog för bråttom när jag skrev. Hon satt inte själv utan stöd så tidigt men NTF-killen sa att det var dags att byta när huvudet inte hängde och slängde okontrollerat längre. Hade vi gått efter viktgränsen hade hon haft babyskyddet tills hon var över två år... (Fast då hade nog inte klarat längdgränsen å andra sidan.)

Vsg: En månad är ju lite tidigt ja, haha! Enligt honom var babyskyddet inte alls lika säkert som en bilbarnstol och därför rekommenderade han att byta så fort det bara gick.

Ja precis. Det förutsätter jag att alla här gör. Och jag tror att vi allihopa lyssnar på råd vi får från dem vi tror kan mer än vi själva.

Min första tanke när jag läste vid vilken ålder ni andra byter var verkligen inte: "Oj, alla här gör fel!" Utan "Oj, vilka olika rekommendationer vi har fått! Till oss sa de ju...". Så vi kanske bara ska lämna det där. Att vi alla vill det bästa för våra barn och att vi försöker lyssna på dem vi tror vet bättre än vi själva.