Hej allihopa!
Jag har varit med i systertråden "Vi som äntligen är gravida efter ivf/äd" och för tre veckor sedan föddes vår dotter efter en äd-behandling. Har under tiden följt den här tråden på lite avstånd... Ni verkar ju vara ett tight gäng redan och har vad jag förstått fått barn ungefär samtidigt men jag kollar ändå: Finns det plats för en till?
Tack för välkomnandet! 
Vårt lilla mirakel heter Elsa. Hennes storasyster kom också till via äd, tänk att det har fungerat två gånger!
Det går bra tycker jag. Hon sover mycket vilket underlättar när man har ett barn till att ta hand om... Amningen funkar också. Igår var det ganska mycket skrik vid bröstet men jag tror det är att hon vill öka produktionen. Hon drog och slet och skrek om vart annat. Jobbigt men jag minns det från förra gången och att bvc-sköterskan förklarade det så. Hon ökar bra i vikt så jag är inte orolig att hon får för lite.
Med mig är det inte helt på topp. Lycklig och glad att allt gått bra även denna gång men jag fick svår havandeskapsförgiftning med organpåverkan och förlossningen slutade med katastrofsnitt. Jag har en hel del kvar att bearbeta... 
Ingen förbättring än , han vaknar 5-6 gånger per natt o vill äta o sover dåligt på dagarna med så blir ingen vila till mig o förutom trötthet har jag huvudvärk också...
Vet precis hur det är att inte få sova. Vår äldsta sov inte särskilt mycket och när hon gjorde det var det nästan bara på mig. Det var ren ångest att gå och lägga sig på kvällen för jag visste aldrig om jag skulle få sova något på natten eller inte. Och när man är mitt uppe i det hjälper det liksom inte att "det blir bättre om ett tag" för man vill bara få sova.
Att inte få sova används ju faktiskt som en riktig tortyrmetod så det är inte konstigt att du känner dig trasig... Lider med dig. Det var många gånger jag satt och grät på dagen/natten för att jag var så trött. Det är verkligen hemskt.
Grattis igen till miraklet Elsa!
Vilken resa du verkar ha varit med om...fick du havandeskapsförgiftning förra gången med? Det är ju tydligen vanligare när man gör ÄD.
Min son är ett år nu och kom också tack vare ÄD, som vi gjorde på KS.
Jag mådde jättebra tills en vecka före förlossningen då jag började få havandeskapsförgiftning jag med. Slutade med att de behöll mig på BB och satt igång allting med det vill sig inte och de fick avbryta, jag fick åka hem (skulle tillbaka dagen efter) men fick blödning på kvällen och åkte in igen. Bricanyl och morfin för att sova, sedan ny försök med igångsättning! Under tiden samlade jag på mig alldeles för mycket vätska, då mina njurar fingerade inte. Blev igångsatt kl 10 på morgonen och Victor föddes kl 22. Fick ingen EDA pga mina njurar, läkaren kom flera ggr in, men trots att det tog ett bra tag innan jag fick börja krysta så gick det till slut. Tror att det kunde ha slutat mycket mer akut om det inte hade varit för den fantastiska personalen. En barnmorska som egentligen inte var i tjänst just då men som jag hade skapat en känslomässig relation till när jag låg där i tre dygn stannade hela vägen och var ett enorm stöd. Jag förstod bara efteråt att mitt tillstånd var allvarligt. Så jag har inga större psykologiska men efter det.
Hur länge hade du havandeskapsförgiftning och har du kunnat ventilera allting med din barnmorska efteråt eller bett om ett samtal?
Kram!
Låter tufft Sira! Har du någon bra att prata med eller någon kontakt inom vården?
Kram på dig!
Å känner igen mig så! Adam ville bara sova på mig första månaden och åt typ varannan timme dygnet runt.. Skrev upp hur många gånger han åt och rekord är nog 16 ggr! Ingen tröst för dig kanske och jag vet precis hur det känns när man är mitt i det och det känns som det aldrig ska ta slut. Jag hade inga som helst ambitioner när det gällde hus och hem under denna tid utan besökare fick ta med sig mat och fika och städa fick sambon göra. Jag satt mest i soffan eller i sängen! Kram
Tur att man inte dör av oreda
Vet ej om jag hunnit att säga grattis Sira och välkommen till tråden! 
Tack alla för glada tillrop, njuter fortfarande av min au pair som är sagolik
Irma: Ja, jag upplevde nog min första förlossning lite som du upplevde din låter det som. Jag fattade inte ens att det verkligen hade utvecklats till hf förrän jag läste journalen och jag har som jag skrev innan positiva minnen från den förlossningen. Inget jag behövde bearbeta efteråt, jag blev mest förvånad när jag såg det.
Vad läskigt att du gick ner så mycket så snabbt! Hade det med njurarna att göra?Jag gick säkert upp 7-8 kg i vätska, jag blev väldigt svullen. Jag fick mäta urinen innan förlossningen och då drack jag nästan en liter och kissade inte ens en dl. Det löste sig efter förlossningen, med råge! Hade också kateter och behållaren blev så full att det svämmade över. Lätt pinsamt att ligga i sängen medan en av sköterskorna fick torka upp från golvet... 