Fråga ang delad vårdnad

För 15 år sedan gifte jag m ig med min fd man, vihade det bra till en början men för ca 8 år sedan började det gå utför. Mitt ex blev mer o mer aggressiv, svartsjuk, hypokondrisk, manipulativ och destruktiv. Han misshandlade mig och barnen psykiskt, och det rejält! Jag försökte sätta stopp, försökte gå emellan, försökte tala om för honom att det är fel o tom olagligt men han brydde sig inte, sa till mig att han sket i det osv. En sommar för några år seda började jag få nog, var då så nedgången att jag inte ville träffa min släkt eller vänner. Jag led för barnens skull men visste inte hur jag skulle ta mig ur detta. Han var våldsam och minsta försök att lämna slutade i upplopp. 

Senare samma år valde jag att kontakta skolan om hjälp, då de hade upprepade gånger kontaktat mig ang ena barnets psykiska hälsa. De gjorde en anmälan till soc och allt gick i ett, tillslut satt jag på polisstation och berättade allt. Mannen hämtades omedelbart och häktades, samt fick avtjäna fängelse. Han fick en andra chans, jag anande att det inte skulle fungera men jag ville ge honom en chans att visa att han förbättrats. Han började nästan direkt igen. Vålsam aggressiv och slog sönder saker, aktade man inte sig fick man en stol i huvudet. Jag satt fast igen. Men efter några månader fick jag hjälp av soc att lämna honom. Han skrev då på papper om skilsmässa och i smma veva även att jag skulle få ensam vårdnad. Han var medgörlig och ångerfull (årminstone duktig skådespelare) men denna gången stod jag fast vid mitt beslut. I början hade han inget umgänge alls med barnen, för att sen få träffa dom korta stunder hemma hos mig. Efter några månader önskade barnen, som han ändrat attitiyd mot, att få umgås själva med honom. Stegvis har umgänget ökat till numera v.v boende och han kräver delad vårdnad. Umgänget fungerar sådär. Han tar hand om barnen, men det finns många bitar jag inte är nöjd med. Då är det mest praktiska saker som gör att han är olämplig som vårdnadshavare. Ett ex är när dottner mådde väldigt dåligt på en skola, vägrade gå dit. I stället för att gå till skolan så gick hon runt på stan. Fanns inget som fick henne att vilja gå dit, han hotade att "dra" dottern till skolan om hon inte gick dit. Han vägrade låta mig prata med henne på "hans vecka", vilket jag gjorde ändå. Han förföljde mig, fick ringa polis för att bli "av med honom och kunna prata med dottern. Dottern sa utryckligen hur dåligt hon mådde på skolan och ville byta. Pappan satt på tvären men iom att jag hade ensam vårdnad lät jag henne byta ändå. Dottern är jättenöjd med sitt val, mår gått o går med glädje till skolan.
Ett annat ex är att jag sagt nej till piercing, pappan övertalar henne att göra det och låter henne göra en trots att dottern sagt att hon inte fick för mig. Pappan sa till henne att "strunta i det". Före skilsmässan tog han pengar dottern fått ut för en olycka från en försäkring, de har han inte betalat tillbaka och ger mig ytterligare en anledning att anse att han inte ska ha med deras tillgångar (som jag sparat ihop själv) att göra. I hans värld kan man strunta i skolan, strunta i andra människor, man behöver aldrig tänka på andra eller visa omtanke om andra. Lagen är till för andra att följa, inte honom. Han har aldrig mediciner hemma, jag skickar med barnen kläder, medicin, hygien artiklar. Jag står ensam för alla kostnader, utom mat den vecka han har dom. Betalar själv för ena barnets hockey samt nu också körkort för moped. Enligt pappan kan man bara fortsätta köra utan. Ja listan kan göras lång. Jag vill INTE att han ska kunna ta beslut, eller sätta sig emot beslut som gagnar barnen! Kan han kräva delad vårdnad?