Sambon tycker det är jobbigt att läsa för barnet

Nej, jag känner inte igen mig. Vi har läst för vår son sedan har var 3 månader och har läst flera böcker om dagen sen dess. Nu är han 4 år och älskar fortfarande våra lässtunder. Både jag och sambon tycker om att läsa, och vi är överens om att det är viktigt.

Så på ett sätt kan jag hålla med dig om att det är tråkigt att din sambo inte vill läsa. Men å andra sidan så tycker jag att du måste respektera att ni är olika. Alla gillar ju inte att läsa. Han kanske inte är så bra på att läsa och upplever det som jobbigt av den anledningen? Eller så tycker han bara att det är tråkigt? Era läggrutiner måste ju inte se likadana ut? Låt honom göra på sitt sätt. Sen kan väl du läsa lite extra för sonen på dagtid eller när du nattar? Man behöver ju inte begränsa läsningen bara till kvällstid. Vi har ofta långa lässtunder mitt på dagen på helgerna t.ex.

Du får nog gräva lite mer i varför han inte vill läsa.
Det klart att det inte alltid är roligt att läsa. När man läst samma bok 100 gånger och för tredje gången samma kväll så tröttnar man. Däremot så vet jag att min son somnar lättare och snabbare om det är en bok som jag redan läst 100 gånger för då kommer det inte massa nya intressanta händelser och bilder.
Vi försöker välja böcker som även vi vuxna har något utbyta av och med längre texter. Det händer faktiskt till och med att jag sitter kvar när sonen somnat och läser klart sagan för att få reda på hur det går. Dock ej högt.

Kan det vara så att din sambo inte är så bra på att läsa?

Brukar han läsa böcker själv? Finns det tecken på att han gärna slipper att läsa andra saker?

Om det inte handlar om det tycker jag att du ska ge honom lite länkar/artiklar etc om hur viktigt det är för barn att man läser högt för dem!

Jag har aldrig gillat att läsa högt. Vi har istället lyssnat mycket på ljudböcker och musik samt tittat på nåt tecknat kanske i samband med läggning och beorende på hur gamla barnen har varit.
Man måste inte göra på samma sätt som nån annan.  Jag lovar att det blir fölk av ert barn även om din sambo inte gillar att läsa högt.

Du säger att "vi har en rutin..." Är det din rutin eller har ni skapat den i samförstånd?

Rutiner är bra för små barn, och även att läsa för dem. Men gillar inte den ena föräldern att läsa för barnet (behöver inte alls handla om dyslexi etc, varför inte bara att man inte vill?) så kan ju inte h*n tvingas att göra detta. Eller hur? Anser en förälder att en sak är oerhört viktig att göra, ja då får den föräldern göra det. 

Med det sagt vill jag tillägga att fadern, i detta fallet, självklart även han ska ta hand om nattningsproceduren! Men då även han är förälder till barnet så kan ju han få lov att natta på sitt vis. 

Hade min partner sagt till mig hur jag ska sköta mitt barn, hur man ska göra för att göra rätt, hade även jag gått i taket.
Barnet dör inte, och skadas inte mentalt heller för den delen, av att få högläsning "bara" varannan kväll. 

Jag håller med om att pappan måste få skapa egna nattningsrutiner som passar för honom.

Om jag hade varit du hade jag sagt ungefär "jaså, gillar du inte att läsa? Men låt bli då. Jag bestämmer inte hur du ska natta barn. Tandborstning är ju det enda som är ett måste, sedan får du gärna göra på något annat sätt om du känner för det. Det här sättet funkar för mig, är allt jag säger."

Själv tycker jag att de flesta barnböcker för småbarn är fruktansvärt tråkiga.

Jag läser ogärna för sonen, det gör hans pappa.

I övrigt tycker jag om att läsa så det blir nog annat när han blir äldre och det är dags för lite mer intressanta böcker.

Men jag kan tipsa om en bra grej.

Vi har en bok med en massa bilder i som är fruktansvärt detaljerade (tecknad)

Den kan vi sitta och titta i länge och samtala om det vi ser.

Utvecklande på sitt sätt, vi tränar tal och förståelse fastän i en annan form.

Kanske något för din sambo.

Skapa era egna läggningsrutiner. Han kan väl sjunga med barnet eller bara prata. Man behöver inte göra likadant och barn lär sig snabbt att man nattar på olika sätt.

Jag gillar inte att läsa högt, kan läsa en relativt kort bok men sen är jag så galet torr i halsen. Fortsätter jag så hostar jag till slut så jag tappar luften. Finns inget som får mig att hosta så frenetiskt som högläsning. Antar att jag omedvetet hamnar i ett annat röstläge trots att jag försöker prata som vanligt för prata har jag minsann inga problem med, kan vara en av mina bästa grenar :D

Vad tycker din sambo om att göra med sin son? Låt honom sedan hitta en egen rutin!

Här kan vi inte stoltsera med godnattsaga varje kväll, då vi aldrig haft det som rutin, men kanske borde. Under föräldraledigheterna har vi alltid varit ofta på biblioteket och läst mycket, men nu sedan jag gått upp i tjänst har det blivit mindre. 4-åringen har varit nöjd med att få leka på sitt rum efter förskolan och inte efterfrågat det på samma sätt som tidigare. Däremot har vi börjat läsa mer Pettson-böcker och lite Pippi, så böckerna har blivit mer avancerade. Att läsa med båda barnen samtidigt är hopplöst då den yngstas högsta nöje är att stänga böckerna, så vi får vänta tills sambon kommer hem och kan ta den lilla.

Jag har en dotter på 4 år och vi har ett gemensamt barn på 1,5 år. Vi lägger var sitt barn, oftast med byte varannan kväll, just för att min tös var så enormt bunden vid att mamma skulle göra allt så det blev ohållbart. För äldsta har vi haft som rutin att vi sjunger två sånger innan vi kramas och pussas god natt.

Med yngsta la vi bara henne i spjälsängen med napp och snutte att sova tidigare. Sedan införde sambon sång även för henne och jag hakade på. Nu bestämmer 1,5-åringen ganska mycket över sångvalet då det är "nej" till mycket, ibland visar hon med tecken vad hon vill som hoppa, blinka, imse, klappa på magen och nu de senaste veckorna kan det vara bä bä, akta dej, blä up, apa.

Så det aktiva ordförrådet växer nog för varje dag (även utan regelbunden bokläsning), då det bara poppar nya ord. Jag tror hon har ett mycket större ordförråd än syrran hade vid samma ålder. Jag vet att jag ifrågasatte om hon kunde 50 ord vid 2,5 år och slutade räkna vid 160 ... Den yngsta har säkert 20 ord redan med småord som aj, oj, hej, akta, sova, docka, bil, apa, gris, mamma, pappa, anka, baj(s), tre, fyr(a), gurka, äpple, umpa, blä, strumpa,
ma(t), gott. Hon härmar en massa ord här och var. Snacka om att hon chocka mig när vi räkna grötmått en morgon och hon härmar en, jag säger två och hon kontrar med tre, fyr häromdagen.

Därmed sagt att man inte måste läsa på kvällen, utan barnet får lika mycket språk av att man rimmar, ramsar och sjunger för barnet. Läsa kan man ju göra vid andra tillfällen och är det din grej mer, så låt det vara så. Det kan ju lossna för sambon längre fram när det gemensamma utbytet av böcker blir roligare.

Just nu är det bättre du funderar på i vilka sammanhang han spontant läser, det kan ju finnas underliggande problem som du inte märkt av eller bara att han tycker att pekböcker är dötråkiga. Om du slutar pressa honom, kanske det lossnar så småningom. Ett barn dör inte heller av att föräldrarna inte gör exakt lika, det finner sig rätt snabbt i det med.

Min äldsta dotter har perioder då det bara ska sjungas lille katt,ko, och gris samt bä, bä vita lamm. Då håller jag på att bli knäpp efter några kvällar, men hon köper ju att vi vägrar och hon får önska något annat istället. I januari brukar luciasången och tomtenissarna hänga sig kvar.

Alltså, jag läser högt för barnen, varje kväll, gjort sedan de var typ ett år. Men inte sjutton njuter jag av själva läsningen. Jag tycker det är jättejobbigt, rent fysiskt, att läsa högt (alltid läst tonvis själv men just att läsa högt är tungt för rösten och halsen) Däremot ser jag det som superviktigt och självklart att göra och jag tycker själva lässtunden med barnet är jättemysig. Men ja, läsningen är jobbig. Men jag bara gör det ändå.