Det är så jävla orättvist för mig som pappa!!
1. Stäm mamman på ensam vårdnad och boende med interimistiskt yrkande så att du kan ta ut föräldraledighet.
2. Låt inte familjerätt eller morsan köra över dig. De bestämmer inte mer än vad du gör.
Inlägg från: Anonym (Justitia)
|
-
-
Familjerätten bestämmer absolut ingenting. Nada. Noll. Inget.Dr Mupp skrev 2015-01-25 00:39:04 följande:
Om du inte ens är med på mötet hos familjerätten och med en dåres envishet kräver växelvis boende så visar det för familjerätten att du inte har ett egentligt intresse av ditt barns välbefinnande utan bara ditt eget intresse. Hade du varit på mötet och varit öppen för förslag för ökat umgänge så hade du med största sannolikhet fått det.
Sen är det så att oavsett anledning till separation så går familjerätten på det som är bäst för barnet, inte det som är bäst för föräldrarna. Ja ditt ex gjorde ett felsteg som gjorde att ni separerade, men hon är den som bor kvar i bostaden, hon blir det som är barnets trygga punkt då. När världen rammar så behöver barnet så mycket som möjligt att vara som vanligt.
Barnet mår bäst av täta umgängen i hemmet till att börja med. Hade du varit på mötet så hade det nog mynnat ut i 3-4 ggr i veckan ett par timmar åt gången. Ju mer van barnet blir i den situationen ju mer kan umgänget flyttas ut ur hemmet. Blir mer promenader och lekparket för att senare bli dagumgänge i ditt hem och fram emot 1.5 års ålder så kan de bli aktuellt med övernattningar som sen blir fler och fler åt gången med tiden tills barnet är stort nog för växelvis boende. Det är dock inte aktuellt innan tidigast 3 års ålder.
Det Ts måste göra är att stämma brallorna av den otrogna idioten som tror att hon har rätten att undanhålla barnet från honom. Hon kommer att få smaka på det hon har sått. Var så säker.
Det är många som får växelvis boende redan när barnen är kring 1 år. Dessutom är det idag inte alls ovanligt att boendet flyttas från en förälder som vägrar inse att barnet behöver mycket tid med båda föräldrarna, till den förälder som förstår det. Även under de första åren av barnets liv. Växelvis vid 3-årsåldern hör till tidiga 2000-talet. Dags att uppdatera infon... -
Du har missförstått det där med boendet. För ett spädbarn spelar det ingen roll om föräldrarna bor kvar i ursprungsbostaden eller inte. För ett spädbarn är föräldrarna tryggheten. Ts har varit föräldraledig, och är barnets trygghet.Dr Mupp skrev 2015-01-25 00:39:04 följande:
Om du inte ens är med på mötet hos familjerätten och med en dåres envishet kräver växelvis boende så visar det för familjerätten att du inte har ett egentligt intresse av ditt barns välbefinnande utan bara ditt eget intresse. Hade du varit på mötet och varit öppen för förslag för ökat umgänge så hade du med största sannolikhet fått det.
Sen är det så att oavsett anledning till separation så går familjerätten på det som är bäst för barnet, inte det som är bäst för föräldrarna. Ja ditt ex gjorde ett felsteg som gjorde att ni separerade, men hon är den som bor kvar i bostaden, hon blir det som är barnets trygga punkt då. När världen rammar så behöver barnet så mycket som möjligt att vara som vanligt.
Barnet mår bäst av täta umgängen i hemmet till att börja med. Hade du varit på mötet så hade det nog mynnat ut i 3-4 ggr i veckan ett par timmar åt gången. Ju mer van barnet blir i den situationen ju mer kan umgänget flyttas ut ur hemmet. Blir mer promenader och lekparket för att senare bli dagumgänge i ditt hem och fram emot 1.5 års ålder så kan de bli aktuellt med övernattningar som sen blir fler och fler åt gången med tiden tills barnet är stort nog för växelvis boende. Det är dock inte aktuellt innan tidigast 3 års ålder.
-
Menar du att tryggheten med pappan är så skör att den helt försvinner, efter att barnet har varit undanhållen från sin pappa en tid? Eller vad menar du?Anonym (ö) skrev 2015-01-25 09:24:25 följande:Men under en månad har nu barnet bott hos mamman på heltid, borde inte ho vara tryggheten?Anonym (Justitia) skrev 2015-01-25 08:42:41 följande:
Du har missförstått det där med boendet. För ett spädbarn spelar det ingen roll om föräldrarna bor kvar i ursprungsbostaden eller inte. För ett spädbarn är föräldrarna tryggheten. Ts har varit föräldraledig, och är barnets trygghet.
-
Att H O N är arg och ledsen på dig säger mycket om hur omogen och ansvarslös hon är, och om att hon är den sämre av er två, på att ta ansvar för ert barn. Eftersom du har haft barnet själv hela dagar, och även under nätter, samt varit föräldraledig i 2.5 månad, så finns det inget som säger att barnet skulle vara tryggare med mamman än med dig. Jag tycker att du omgående ska kontakta ett juridiskt ombud och lämna in en stämning där du interimistiskt yrkar på boendet, samt ev. ensam vårdnad.Anonym (arg) skrev 2015-01-23 22:36:23 följande:Hon tycker att det är bäst så här. Hon är väldigt arg och ledsen på mig sedan händelsen och vill inte träffa mig men vill inte heller att jag ska ha barnet själv. Därför anser väl hon att 4 timmar i veckan är det mesta hon kan stå ut med.
Familjerätten väljer att lyssna på henne och tycker att jag också ska göra det. -
Ts, nu har jag läst alla dina inlägg och jag vill ge dig några råd på vägen.
1. Flytta in i det gemensamma boendet igen. Se till att inte ändra adress utan bo kvar tills ni är överens om att båda ska ut och att bostaden ska säljas/bytas in.
2. Fortsätt vara föräldraledig. Mamman kan absolut ta hand om barnet på kvällar/nätter men hon får inte neka dig att vara föräldraledig.
3. Ta egen kontakt med familjerätten och berätta din version och be om hjälp att utforma ett umgänge, som är juridiskt bindande, där barnet får lika stor tillgång till er båda.