Det är så jävla orättvist för mig som pappa!!

Har bara läst TS. Du skriver att din kvinna for på tjejkväll, var otrogen en gång och du lämnade henne direkt. Så (tycker jag) kan man göra när det inte finns barn inblandade. Nu har ni en gemensam dotter som du givetvis vill ha nära. Då kanske man för sin dotters skull inte lämnar mamman direkt utan trots att man är sårad och besviken försöker reda ut förhållandet. Dotterns välbefinnande sätts före ditt. En sexmånaders är inte aktuell för växelvis boende. Det borde du tagit reda på innan du valde att lämna förhållandet.

Absolut! Hon gjorde helt fel!! Men faktum kvarstår, hon var otrogen - han blev förbannad och dumpade henne alldeles för impulsivt kan jag tycka. Istället för att sätta sig ner och diskutera igenom vilka valmöjligheter som finns, rådgivning? Och vilket alternativ som är bäst för dottern. Att dottern blev av med en engagerad pappa på heltid är jättesynd, att han inte får träffa sin älskade dotter är trist. Ibland måste man ta en minut och tänka igenom konsekvenserna av sitt handlande och ta reda på fakta om ex umgängesregler innan man agerar istället för att bli överraskad efteråt. "Jag trodde aldrig..."

Inte ens för att få vara nära ditt barn varje dag?

Jag anser att mamman gjort helt fel som var otrogen men det går ju inte att ändra på nu. Är det ingen mer än jag som anser att eftertanke inför att separera med ett så litet barn är viktigt. Varför inte jobba på förhållandet och försöka lösa de problem som finns i förhållandet först och om det inte går kan man separera under ordnade förhållanden sedan.

Självklart men samhället fungerar ju inte så. Spädbarn har i stort sett alltid mamman som boendeförälder om det inte finns speciella skäl till annorlunda arrangemang. Otrohet gör inte mamman till en dålig mor, bara till en väldigt dålig partner. Systemet ser inte till föräldrarnas bästa. Det ser enbart till barnets bästa och det är inte växelvis boende i denna låga ålder.