Oktoberbebisar 2015

Hon mår bra, klarade sig tack och lov helskinnad

Du är inte ensam. Jag hade första barnet på armen när jag låg i soffan och vi båda somnade och hon lyckades rulla iväg. Som tur är låg det grejer så hon föll inte högt, utan rullade mer, det gick ju bra men jösses vad rädd man blir. 

Med Viktor har jag suttit och ammat just för att kunna lägga ner honom i sin säng. Ibland får han dock sova i vår, men då får han ligga i mitten så jag lättare märker om han tar sig iväg. De börjar ju bli rörliga de små liven. Ännu har han dock inte lärt sig att ta sig från liggande till sittande eller stå. Däremot ställde han sig på fötter på golvet igår med stöd av stolen där jag satt. Sedan är han livsfarlig för han släpper taget. Han hade behövt lekhjälm, men den hade han bara slitit av. Så småningom lär han sig väl.

Madrass skulle jag rekommendera eller sängen mot väggen. Sedan kommer de ju kunna ta sig ända bort så småningom ändå, men förhoppningsvis är de mer vana att gå då, så man kan lära dem att ta rumpan först.

Usch det där nojar jag för. Jag har lagt en madrass nedanför våran säng på min sida just in case. Han ligger rätt stilla än så länge, eller nära mig i alla fall. Det är ju bara det att när jag vill amma på det andra bröstet så måste jag lägga honom ytterst och ibland har vi båda somnat innan jag flyttat in honom igen. Känns som det bara är en tidsfråga.

När min äldsta son var ca 6 mån så vaknade jag på natten och såg honom inte i sängen. Fick panik och började slita i täcken och grejer, men så kollade jag ner på golvet och där ligger han och sover på en kudde! Så sjukt alltså. Kudden måste ha ramlat ner först, och sen han på den. Sån jäkla tur i oturen.

Nu jävlar går det både att ligga på golvet och förflytta sig medelst armar.

I dag hände nåt nytt och, i mina ögon, stort! Nils och jag hade badat i en av de lokala sjöarna och jag skulle sätta på honom en blöja. Vi satt i gräset och han reste sig mot mitt ben och släppte taget. OCH STOD KVAR! Förvisso bara i typ två sekunder, men jag såg det och jag dog nästan av stolthet :D Han har testat ett par gånger förut men aldrig tidigare lyckats balansera utan stöd. Det var nästan så att jag ville skrika till alla andra badgäster att "HAN STOD SJÄLV", haha :D

Oj ja de en väldans tur. Man får ju lite lätt panik de är ju så små, men klarar nog mer än man tror. Nu Har jag byggt en mur av kuddar, när hon väl börjar krypa får jag nog ta en madrass att lägga på golvet också.

Woho äntligen tar hon sig framåt, om än långsamt och inte så långa bitar, men framåt iallafall :D kör en blandning mellan att krypa och åka på rumpan ???? trott i typ 3 månader att hon ska börja ta sig fram så va verkligen på tiden. Och så stolt man blir :)

Vad kul! Alla framsteg känns ju fantastiska och det är så kul att se när de blir så stolta över att ha lärt sig nåt nytt :D

Nils har nyligen lärt sig att gå upp för trappor (inte ner, han har inte fattat att man måste backa) så när jag ville vara ute i går så ville han bara gå in hela tiden (och bli buren tillbaks till gräsmattan för att kunna gå in igen). Han har även lärt sig det mest effektiva sättet att bli upplyft: man kryper fram till valfri förälder, ställer sig mot dennes ben och försöker klättra upp samtidigt som man söker ögonkontakt. Sötbollen :)

En nöjd Julia som fått en cykel :) den uppskattades!

Nu har hon börjat att leka tittut med sig själv i spegeln haha det ser så roligt ut!

Hon kryper för fullt hela tiden så nu har hon fått massa små blåmärken på smalbenen, är det någon mer som fått det?

Oj vad lång hon ser ut. Min lillskit är bara 75 cm, hur stor är hon? Nej inte på knäna pga kryper ej, däremot gillar hon att headbanga och ibland är det grejer ivägen för huvudet vilket har genererat ett flertal bulor.