• Siri83

    Vi som har avbrutit 2014/2015

    För tre månader sen valde vi att avbryta vår graviditet pga kromosomfel. Hela resan från ultraljudet och nu har varit den värsta tiden i mitt liv. Har känt mig/känner mig väldigt ensam i allt det här som har skett. Som tur hittade jag familjeliv som har tröstat mig och gett mig styrka i tuffa stunder då här finns människor som vet exakt vad man gått/går igenom.

    Har verkligen försökt att tänka framåt och finna olika strategier till att klara av vardagen. Men nu har all framtidshopp bara avstannat och det känns som man är tillbaka på ruta ett igen. Ett av skälen är att 2014 var inte bara mitt år att bli gravid utan 5 andras i min närhet också. Och nu har dem börjart föda. Detta gör så ont i mitt hjärta, när man får se bilder på nyfödda och tänka att det kunde vara jag om några månader.

    Samtidigt känns det som folk plussar hela tiden.

    Detta gör mig stressad,då det känns som min tid aldrig kommer att komma.

    Min första mens kom efter 6 veckor efter avbrytandet. Sedan kände jag ägglossningen och fick mensvärk och andra PMS symptom. Trodde den skulle komma på den beräknade mensdagen, men icke. Idag är den 11 dagar sen vilket ha lett till oro och stress över att nu måste jag vänta ytterligare några veckor innan man vet att man kan försöka igen. Eller att något är fel.

    Jag är inte gravid, har gjort grav-test och känner mig inte alls gravid.

    Min önska för tillfälligt är att jag bara skulle kunna slappna av och låta allt ta sin tid! Inte ha så bråttom med att skaffa barn igen.

    Hoppas det finns andra som vill dela med sig av sina historier och vi kan finna tröst och styrka i varandras berättelser.

  • Svar på tråden Vi som har avbrutit 2014/2015
  • Siri83

    Hej på er!

    Verkligen ledsen för er skull! Hur mår ni i övrigt? Går ni och pratar med någon?

    Mitt sätt att hantera sorgen var faktiskt att börja arbeta igen. Så klart med en del premisser. Jag klarar inte av att vara hemma.

    Mari: valde ni att titta på ert barn?

    Vill också börja försöka så snart som möjligt. Medan sambon tycker att min kropp ska få återhämta sig först samt att han vill vi går efter läkarens rekommendationer, väntar tre menstruationer. Hur går era diskussioner där hemma?

    Hur har era pojkvänner hanterat era avbrytande?

    Sköt om er!

  • Siri83

    Hej igen,

    Vad strakt och modigt att ni vågade titta och hålla om ert barn. Vi valde att inte göra det och jag har inte ångrat mitt beslut. Om jag hade valt att titta på honom hade det blivit mer verkligt för mig. När tiden känns rätt ska vi hämta bilden av honom från sjukhuset.

    I början när jag börja arbeta lyckades jag stänga av mig helt. Jag kunde prata om det som hade hänt utan att gråta etc. Nu efter ett tag har det börja bli svårare att stänga av, innan höll jag ut hela dagen och grät när jag kom hem. Nu gråter jag nästan dagligen på jobbet. Jag vet att jag återvände för snabbt till jobbet och kommer troligtvis att få sjukskriva mig igen.

    Arbetskollegor har bemött mig bra! Däremot min gamla chef som visste om vad som hade hänt och har ett dåligt minne träffa på mig i korridoren och titta på min mage och såg fundersam ut. Sedan fråga han, men borde inte din mage vara större nu? Sen kom han på sitt misstag. Jag börja gråta så klart.

    Nu i dagarna blev jag inkallad till min nuvarande chef som ville berätta för mig att en annan anställt ville att den skulle berätta för mig att hon var gravid!

    Eh, gör det själv eller bara låt bli och säg något och låt allt komma naturligt. Visst jag känner inte henne men det blir mer jobbigt för mig om man gör det till en stor sak.

    Visst är läkare underbara, de vet ju så klart vad som är bäst för en! Tycker det är helt knasigt att man ska behöva tjata sig till sjukskrivning. Byt vårdcentral Mari, så klart du ska kunna vara hemma den tid du behöver.

    ellisellinor: vad bra att ni har varandra. Ta den tid som du behöver hemma och ta hand om varandra. Hoppas ni snart kommer att kunna känna någon glädje igen.

    Hoppas ni f

  • Siri83

    Hejsan!

    Beklagar sorgen fiiaaa! Skönt att höra att du också börjar återhämta dig. Hur gick på jobbet? Jag tror det är nyttigt att försöka återgå till sina vanliga rutiner.

    Jag fasar dock inför mars månad då min pojke var beräknad och att bekanta kommer att få sina barn då. Det är jobbigt när såren rivs upp igen efter att man börjar må bra!

    Mari: tråkigt att höra om er förskola. För vissa är sådana här saker jobbigt och vet inte hur man ska hantera det.

    Visst är det skönt att börja komma igång igen med träning och leva hälsosamt. Jag har slutat med kaffe och kommer snart att trappa ner på sockerintaget. Tänker inte riskera något till nästa graviditet.

    Vart bor ni någonstans?

    Något jag saknar är en stödgrupp där man kan träffas irl och prata och stötta varandra. Känner att när man pratar med vänner så förstår dem inte riktigt vad man går igenom.

    Hoppas ni får en fin helg!

    Kram

  • Siri83

    Fialotta2: Beklagar sorgen. Hoppas du kan finna lite tröst och stöd här! Tänker på er.

    Fiia: Min mens kom tillbaka efter sex veckor. Efter vi hade avbrutit frågade jag när vi skulle få komma tillbaka på återbesök. Sjuksköterskan sade att dem inte kallar på återbesök utan om några komplikationer skulle uppstå skulle vi själv höra av oss. Vilket jag tycker egentligen är konstigt, man vill ju se att allt är ok.

    Mari: jag bor också i Skåne. Hade varit trevligt att kunna träffas någon dag! Ibland känns det som ens vänner inte riktigt förstår vad man går igenom.

    Tack för ni delar med er av era berättelser och hur ni har gått vidare.

    Hoppas ni haft en fin helg:)

    Kram

  • Siri83

    God kväll!

    Vad glad jag blir över alla positiva inlägg:) Känns som vi är på rätt väg i vårt läkande! Jag blev också väldigt glad när jag fick min mens igen, känns som det var kroppens sätt att säga att allt är bra igen.

    Var det någon av er som inte fick ut hela moderkakan?

    Fialotta2: Bra beslut med att bara fokusera på dig! Hoppas du snart får din mens också, känns som det var en del i läkningsprocessen. Vi lät vår pojke ha kvar sitt smeknamn, då vi inte hade något namn från början.

    Vad skönt att många har kommit igång med träning, själv har jag inte orkat ta tag i det!

    Är ni med i något annat forum, som till exempel Facebook?

    Hoppas ni får en fin kväll!

    Kram

  • Siri83

    Tyvärr är inte jag så bra på sådana saker, men kan försöka . Undrar dock om en sak, vet ni om folk på ens Facebook kommer kunna se att man gått med eller skapat en grupp?

  • Siri83

    Ok, det var väldigt enkelt att skapa en grupp. Jag gjorde gruppen hemlig för jag vill inte att alla på min Facebook ska veta, så om jag ska lägga till måste vi nog bli vänner på Facebook.

    Om det finns fler som vill prata eller dela med sig mer privat så skicka mail via familjeliv så lägger jag till er.

Svar på tråden Vi som har avbrutit 2014/2015