Varför gör ni det så jävla omständigt?

Men, TS, du sitter väl inte och tror att det du läser på Familjeliv är representativt för all föräldrar i hela Sverige?
Det har aldrig slagit dig att alla de som inte gnäller, och som inte tycker att det är så svårt, de har ju ingen anledning att skriva och söka stöd och hjälp, så de syns ju inte.
Du ser ju bara de som skriver här, och så gör du det klassiska misstaget och tror att de på något sätt är representativa.

För övrigt föredrar jag trådar där folk är oroliga och söker stöd än trådar som har startats bara för att gnälla på andra människors föräldraskap.
Ödmjukhet, respekt och tolerans, TS, det gillar jag och det finner jag ingenstans  sin tråd.

Jag hade då inte någon som helst lust att flänga runt med en nyfödd bebis mitt i influensatider! Folk som var förkylda fick inte komma hit heller. Små bebisar är extra känsliga!

Får man inte göra som man vill? Behöver du bry dig i hur andra sköter sina barn?

Sköt dej själv och skit i andra!

Som sagt jag tror du ska skatta dig lycklig att du fått ett barn som accepterar det. Jag tänkte också precis som dig. "Det är bara att ta med barnet, barnet måste lära sig sova till ljud, vi vuxna måste ge varann tid. Varför tycker folk det är så jobbig med småbarn "

Att bli förälder för mig blev som en käftsmäll. Jag kunde aldrig någonsin ana att det kunde va så jävligt. Och det är med sorg jag ser tillbaka på den tiden.

Jag provoceras så oerhört av dessa trådsstarter. Människor är olika med olika förutsättningar och framförallt BARN är olika..

Men hur vet du att de GÖR de svårt, och att det faktiskt inte bara handlar om att det ÄR svårt, eller åtminstone svårare än det var för dig? 

Och varför kan folk inte få lov att göra som de vill?

Jag var iväg rätt mycket med min bebis, men det hände att han hade svårt att komma till ro. Då var det oändligt skönt att komma hem. Minns en mammagruppsträff jag fick lämna för att lillen var otröstlig, trots att jag både ammat och vaggat runt med honom i sele. Han somnade på en sekund i selen så fort vi kom innanför dörren hemma. Jag har all förståelse för att man inte vill flänga iväg om man märker att bebisen trivs bäst hemma. 

Angående svärföräldrar så är det ju inte helt ovanligt att man inte känner sig hundra procent bekväm med svärisarna. Min syster har en bra relation med sin svärmor, men hon gillade INTE när svärmor på eget initiativ skulle hjälpa till med att lägga bebisen till bröstet och se till att den fick rätt tag. Kanske inte så lämpligt att tillbringa en hel helg hos svärisarna om man inte känner sig bekväm och t ex samtidigt ska få igång en fungerande amning? 

Jag vet inte vad det är för trådar eller människor som upprört dig, men det kan ju finnas hur många vanliga och normala anledningar som helst till att man väljer att göra som man gör. Utan att det handlar om att man väljer att krångla till det. Att få barn förändrar ju livet för de flesta, mer för vissa, mindre för andra. Inget konstigt med det. 

Vet du ts, jag var som du när jag fick mitt första barn. Allt gick som på räls. Jag fattade inte vad folk pratade om när de sa att det kunde vara svårt och jobbigt att vara förälder. 

Så kom vårt andra barn....jag ska inte gå in på detaljer men nu skäms jag över hur jag kunde vara så pinsam som trodde att livet som förälder var så enkelt för alla. Gissa om jag fått äta upp mina ord...

Mitt råd till dig ts, var inte så dum som jag var utan läs svaren du fått här. Då kanske du slipper bli betraktad som en oempatisk idiot som jag blev....

Jag kan lite grann känna igen det ts skriver. Har sett själv hur en del mammor gör allt så krångligt att det till sist blir att de sitter på en pinnstol hela dagen och inte vågar röra sig, inte kan duscha, kan knappt andas. Att lyfta på häcken och försöka röra på sig blir så omständigt att de sitter kvar handlingsförlamad tills pappan kommer hem, sen stupar de i sängen med orden att det är så jobbigt att vara förälder.... (och då pratar vi om barn som knappt piper)

På många föräldrar sitter krånglet och besväret bara i deras egna huvuden...

Alla gör olika. Du skriver att du lämnar ditt spädbarn till barnvakt. De som väljer att inte göra det kanske inte alls "gör det svårt", utan de är helt enkelt pålästa om anknytning och hur spädbarn fungerar och väljer därför att inte stressa bebisen med barnvakt.
Träffa farmor och farfar kan bebisen göra ändå med sina föräldrar närvarande.

Kunde vart ja själv som skrivit denna tråd!!! :D håller med helt och hållet!

Så då ska man åka iväg trots att man inte vill för att någon annan vill det?

Eller lämna ifrån sig barnet trots att man inte vill det?

För att...?

Vid upprepade tillfällen kan det bli ett problem, jo. Och det blir en stress för bebisen. Anknytning är liksom något verkligt. Inte något "hit och dit".

Bebisen har större behov av sina föräldrar än vad svärföräldrarna har av bebisen.