Jag tänker nog att den som prompt ska kuska land och rike runt för att visa upp bebisen är den som beter sig som att det är "världens största grej att få barn".
Håller med dig Ts, jag tog oxå mot besök oc vi reste uutomlands när hon var en månad och jag och hennes pappa tar lika mycket ansvar fför han är hennes förälder som mig och hon har inte bblivit drabbad aav de val vi gjorde när hon är liten och hon har lika bra rrelation med mig som sin pappa
Det finns en anledning till att mvc och bvc nu börjat varna för familjeforum som detta, istället för att få stöd och råd är det många som blir uppstressade av alla "måsten" och vad man "får" och "inte får" göra som florerar på dessa sidor.
Själv är jag i efterhand själaglad att inte FL fanns när jag fick barn, då slapp jag alla "goda råd" från besserwissermammor och vår familj kunde leva precis som vi ville utan pekpinnar. Ärligt talat är det inget jag stött på IRL, förutom två gånger; den galna barnmorskan när stora barnet föddes och så en idiotkärring på Amningshjälpen, men de två såg jag som undantag, enstaka extremister. När jag sen gick med här på forumet blev jag alldeles paff över att det var så många som hade extrema åsikter om hur man tar hand om barn. Jag trodde liksom i min enfald att de flesta gjorde precis som vi och tog det lite chill, eftersom det var det jag såg. Tji fick jag.
Jag har aldrig förstått mig på det här med barn som projekt, alltså att barnen får ta över ens liv helt och styra precis allt. Inte heller det där med konceptföräldraskap, att man redan innan barnen kommer bestämmer sig för att följa någon slags märklig mall och aldrig avvika från detta. Samt naturligtvis knäppa alla som inte gör exakt likadant på fingrarna för att de "förstör" och skadar sina barn.
Nej, det är bara att ta eländet med en stor säck salt. Det är ju ändå inte riktigt så det ser ut i större delen av samhället, tack och lov. Låt de som vill sitta nakna i soffan i ett år fortsätta göra det, så lever vi andra livet istället.
Bla, bla, bla, bla...
Vem fan bryr sig om hur andra gör. Inte jag. Särskilt inte sådana här kioskmongon som sprider skit över andras val och sedan klappar sig på bringan som någon jävla gorilla.
Vad duktig du är, TS. Såååååååå duuuuutti... Var det det du ville höra? Tullenuttan då...
Skit på er.
Jag tycker att du har en väldigt svart/vitt syn på det hela, TS. Du får väl försöka tänka på att barn och föräldrar är olika. Relationer ser olika ut.
Att man väljer bort barnvakt till ett spädbarn betyder ju inte att man inte ser efter sitt förhållande? Alla föräldrar har helt enkelt inte ett behov av att dejta på som inget hänt under barnets första tid för att hålla liv i förhållandet, förhållandet står inte och faller med tid på tu man hand på bio utan är starkare än så många gånger. Vi valde bort barnvakt under våra barns första år men träffade barnens morföräldrar flera gånger i veckan under våra föräldraledigheter. Tillbringade då ofta hela dagar tillsammans här eller där. Vi hade inget behov, som ni har, av barnvakt för att underhålla vårt förhållande och spädbarn har definitivt inget ut av att föräldrarna befinner sig långt bort för att knyta an till och skapa en relation till andra människor. Vi gjorde på så sätt vi tror är bäst och led ingen nöd.
Att man väljer bort långa resor när barnet är litet behöver ju inte betyda att man inte tycker att det är viktigt att barnet får skapa en relation till mor och far föräldrar? Man kankse har ett barn olikt ditt, tänkt på det? Ett barn som skriker sig igenom hela bilresan, i dessa fall känns det kanske lämpligare att släkt besöker barnet eller något annat? Vi har barnens farmor utomlands och kände inte för att åka dit i början, hon tyckte dock att det var självklart att hon istället åkte hit så så fick det bli.
Jag tror också på ett jämställt föräldraskap, vi ser oss som likvärdiga för våra barn och för oss är det självklart att dela tiden hemma. Med andra barnet var vi dessutom hemma i flera månader tillsammans vilket gjorde mycket, därefter delade vi tiden hemma tills han var 2 år. Med första var vi hemma ca 9 månader var, då fick hon syskon och vi fortsatte hemma tillsammans som sagt fast då med två barn. Vi ser det som en självklarhet att hjälpas åt med allt så att båda får sova, kan träffa egna vänner och utöva egna intressen. Jag reagerar också på när någon kallar barnets andra förälder för barnvakt.
så klart alla är olika. Och nej vårt förhållande står inte och faller bara för att vi inte dejtar men vi vill göra det. för oss och för vår skull helt enkelt. Vi ville ha barn och vi älskar att hon kom och ändrade vårt liv. det vi ville undvika var att hela vårt liv skulle bli barn och inget annat.
Det är alldeles för många som resonerar som så att har man bestämt sig för att skaffa barn så ska man inte ha någon egentid.
Och nej vi väljer inte barnvakt för barnets skull utan oftast är det ju för att VI vill ha lite egentid som sagt. och farmor och farfar vill ha sitt barnbarn lite.