Vems ansvar?

Hittade två trådar nedan som bekräftade precis det som jag anade, att det är ett gemensamt ansvar.

Jag anser att jag genom att erbjuda tillfällan har uppfyllt min del av det ansvaret, trött på att vara som en jäkla morsa för honom också. Har han intresse så får han väl ta de tillfällena som erbjuds alternativt komma med egna förslag.

Att eventuellt stämma mig på umgänge när umgänge ges men sen tackas nej till är ju bara så korkat och hur lätt är det egentligen att tvinga iväg två 11, snart 12-åringar mot deras vilja, inte helt lätt vill jag påstå.

Och hur gärna vill man egentligen träffa sina barn när han skriver att det är synd om dom att åka på dagumgänge, bara iväg och sen hem igen (hans ord) utan då hellre skjuter upp det gång på gång, månad efter månad? Det är nu fyra månader sedan dom sågs senast och han har inte vid ett enda tillfälle under dessa fyra månader frågat hur barnen mår. Jag blir galen på denna människa!!

Förstår inte riktigt vad det har med saken att göra och det var dessutom 9 år sedan?

Ja med tanke på hur sällan umgänget är nu så är det han som kör och det är då inte mer än fyra mil mellan oss och motorväg hela vägen. Tidigare så var jag snäll och mötte honom halvvägs under en period men med tanke på hur lite han gör så är det sen ett par år bara han som kör.

Och nu har vi satt upp ett umgänge till helgen som kommer nu och han har inte hört av sig till mig på en månad så man kan ju undra om han hade tänkt att hämta dom på fredag eller ej. Jag har inte ens sagt något till barnen just för att jag vill slippa en eventuell besvikelse.

Nix, inget umgängeschema, har satt upp några månader framåt åt gången men har inget mer efter denna helgen.

Mitt ansvar är att erbjuda umgänge, inte att köra, den korta sträckan ska han klara själv och har gjort förut.

Tack, ja det är precis så det känns som om jag är hans j-a morsa trots att vi varit separerade i nio år och jag är omgift sen flera år. Suck, det känns som om människan är oförmögen att växa upp och planera sitt liv och jag är alldeles för snäll men det är ju som ni skriver att man har gjort det för barnen. Jag är mäkta trött på att försöka tillfredsställa hans behov speciellt när han är så motsträvig och barnen dessutom har insett hans uppenbart egentliga ointresse och drar sig för att träffa honom.

Nästa gång han hör av sig ska jag meddela att han hädanefter ansvarar för all planering och genomförande av umgänge och att han får lämna in förslag på umgängeschema i god tid innan så att vi och barnen kan ta ställning till om viljan finns och det går då.

Umgänget är till för barnen om och när dom vill, inte för en totalt oengagerad "pappa" som på sin höjd förmår sig att träffa dom en gång i kvartalet. Nu får det vara bra.

Precis så sa jag att han får lämna in förslag på umgängeschema och till svar direkt fick jag "Jag kan alla helger så när kan jag ha dom nästa gång?" Han bollade alltså över ansvaret på mig igen och jag behöver nog inte ens säga hur förbannad jag blev!

Jag kommer inte att höra av mig till honom igen, har han så mycket tid och intresse som han påstår så får han höra av sig.

Ja har nu åtminstone funnit svart på vitt att man som ensam vårdnadshavare inte kan anklagas för egenmäktighet när man inte skickar iväg barnen till den andre föräldern när det inte finns något fastställt umgängesschema. Detta är något som han tidigare hävdat och jag har då blivit lite nervös över att hålla barnen kvar hemma (när dom själva inte velat iväg) och han tjatat eller snarare hotat.

Jag lägger över allt ansvar på honom för barnen vill inte åka iväg, har frågat dom så många gånger nu att dom tom blev lite gnälliga på mig sist så jag gjorde det som jag borde ha gjort för länge sen, raderade all sms-historik och till slut också hans nummer så om han har något som helst intresse så får han ta kontakt för nu kan jag inte oavsett. Kan säga som så att direkt efter så fick jag värsta ångesten men nu när dagarna går så känner jag mig bara mer och mer lättad och kan lägga "idioten" bakom mig istället för att nästan dagligen se hans namn och idiotiska sms i telefonen och få ångest över att det var länge sedan jag hörde av mig till honom.

Jag mår så mycket bättre nu.