• mb08

    ofta gnällig ledsen arg ettåring

    Jag undrar om någon eventuellt kan peppa mig.... Jag ska inte säga att jag är orolig så, men lite bekymrad och uppgiven. Vår son är en såvitt vi vet fullt frisk 13 månaders bebis. Han var speciellt när han var yngre väldigt glad oftast. Han åt bra och sov ok så han var väl på det hela taget mätt och nöjd, liksom. Han var inte en "jättelätt" liten bebis, inte en sådan som var nöjd utan man fick bära och så mycket men så kan det ju vara. Det som liksom börjar bli rätt tärande är att han nu, sedan ett par månader, SÅ ofta är arg/ledsen/förtvivlad/gnällig. Alltså han har glada stunder också och kan leka själv ett tag, skratta och vara nöjd och glad. Vissa dagar är han ett solsken. Men så de flesta dagar är han vad man kanske skulle vilja säga som krävande. Han gnäller och gnäller och "bryter ihop vid minsta motgång". Vaknar, ledsen, går att underhålla, leka, och avleda men så kanske tex han snubblar till och då bryter han ihop och kan gråta i typ en timme. Trots att vi förstås tröstar och försöker. Gråter och är alldeles förtvivlad, nästan hysterisk, när han tex ska kläs på. Det hör till viss del ihop med trötthet, tex är det värst på kvällen. Men han sover inte så jättelite så han "borde" inte vara SÅ trött varje kväll, och hur som helst kan vi inte göra ngt åt det för vi försöker ge honom den sömnen han behöver men han vaknar ju efter viss tid från sin dagssömn och jag kan ju inte magiskt förlänga den . Alltså förlåt detta långa men jag är bara lite uppgiven. Jag känner inte att jag kan ringa bvc och säga liksom att det är så jobbigt min ettåring gnäller. Jag fattar ju att alla barn är gnälliga och ledsna av och till. Det är såklart inget konstigt. jag tycker bara att vår son verkar så orimligt ledsen. jag är lite orolig, det känns liksom som att något är fel. han kan ju inte säga om han har ont eller mår dåligt. Han har haft lite magproblem och då var han såklart extra jobbig, om man får säga så. sen blev det bättre. igår hade han lite diarré igen och var då hemskt jobbig hela dagen. då blr man ju jätteorolig att han har ont eller mår illa men liksom, jag kan ju inte hjälpa och jag mår så dåligt av att inte veta om han är sådär superjobbig och ledsen/arg för att han ont eller för att han bara "är sådan". Är det nån annan som har ett  barn som är "krävande" och egentligen mer ledset än glatt? Man hör ju liksom bara om dem som har barn som alltid är glada. jag tror ju inte på det egentligen, men det stressar mig ändå. Han är vårt enda barn så det är inte så att vi inte har tid att ägna oss åt honom. Vi leker och ger massor av närhet och kärlek. Jag känner mig så jäkla otillräcklig. Önskar bara att vi fick mer än en dag i taget som inte känns som PUH FY FAN i slutet av dagen. Jag vill ha min glada goa son varje dag, inte mitt ledsna lilla monster som INGENTING är bra för. Någon som känner igen sig ?!

    igen , ursäkta för superlångt babblande.

  • Svar på tråden ofta gnällig ledsen arg ettåring
  • Tioinio

    Hej!

    Ja jag känner igen mig!! Massor!! :)

    Ska börja med att säga att jag inte är någon expert :) vår son är 17 månader och vårt första barn. Men jag kan slänga ut lite tankar om vad din son troligtvis går igenom.

    Har du läst om de olika utvecklingssprången som barn går igenom? När de är inne i ett sånt språng kan de bli väldigt ledsna, gnälliga, klängiga osv. Det är superjobbigt, men jobbigast för barnet själv såklart!

    Vår son har varit ett litet "monster" sen han fyllde ett nästan. Inget passar. Han vill själv, kan själv, SKA själv. Gud nåde om du försöker säga emot! Men det är jättevanligt. Och jobbigt. Han kastar sig bakåt, dunkar huvudet i golvet, skriker i högan sky, blir hysterisk osv.. Vissa barn har lite mer temperament än andra. Jag försöker tänka att det är positivt. Han vet vad han vill. Och han försöker uttrycka det.

    Det är just det som är så frustrerande för barnen, de vet vad de vill och de tycker att de talar om för oss vad de vill men vi förstår inte. Tänk dig själv. Så jag har fått bra råd: välj dina strider!! Ha inte regler för allt! Gör det som funkar!

    Det är klart att vissa regler måste man ju ha och se till att vara konsekvent med dem. Men för övrigt, vem skadar det om han leker med maten? Vem skadar det om han öppnar alla skåp (barnsäkra och låt honom röja) osv osv osv...

    Här är det krig så fort vi ska ta på/ ta av kläder, byta blöja, borsta tänder, avsluta en aktivitet, åka vagn osv. Men att avleda är det starkaste vapnet! Och att berömma och uppmuntra. Vi klappar händerna och tjoar så fort något går som vi vill och det tycker i alla fall vår son är roligt. Vi har nog testat all avledning som finns. För det mesta måste vi vara två vid blöjbyte tex, den ens skyndar sig att tvätta och byta blöja och den andre spelar pajas!!

    - Känn efter i din sons mun, är det fler tänder på gång? Det kan ju göra jätteont. Just nu har vår son 4 på väg samtidigt. Tre kindtänder och en annan.

    - har ni gjort någon större förändring , tex slutat amma, börjat sova i egen säng/eget rum, börjat på dagis osv så kan hans humör bero på att han behöver mer närhet och trygghet

    - han kanske håller på att lära sig något nytt, detta är påfrestande och humöret blir påverkat

    - han kanske har ont såklart, så finns det misstanke om öronvärk eller magvärk osv så gå till doktorn. Alltid bättre att gå en gång för mycket än en gång för lite. Och du kan visst ringa BVC och säga att din son är gnällig. De är där för att lyssna och ge råd och stöd

    Du är i gott sällskap i alla fall och det är jättetufft! Men tänk på att det går över! Snart är han stor och du undrar var tiden tog vägen. Du gör ett fantastiskt jobb och din son behöver att du fortsätter att vara så kärleksfull och tålmodig som du är, för det är normalt att bete sig som han gör.

    Han vet att han vill göra själv men förstår inte varför han inte får.

    Slutligen, en pedagog sa till mig: det är inte så bra att alltid bara lyfta upp ett barn från en aktivitet och placera det någon annanstans bara för att det passar oss vuxna just då. Barnet har ofta byggt upp en hel fantasivärld runt sin aktivitet och behöver få avsluta aktiviteten lite långsammare. Så det är bra om man tar för vana att alltid prata med barnet och tala om vad man gör, inte bara lyfta bort det. För då blir barnet ännu mer frustrerat och ledset.

    Barnet kommer kanske inte vilja lämna aktiviteten ändå men jag tyckte det lät väldigt logiskt och sunt att tänka så.

    Lycka till och styrkekramar!

  • mb08

    tack för ditt svar!! jag tycker att det jobbiga är att han just är så ledsen. jag kan ju läsa av lite när det är mer gnäll eller argt, men det är det att han är så ledsen så ofta som tär så. han får absolut kladda och kasta mat (uppmuntrar nästan det) och vi har också valt vägen att barnsäkra allt och inte ha framme nåt vi är rädda om, för han är extremt klåfingrig och det går ju inte att säga nej hela tiden. Alltså, jag kan säga att jag är GLAD om han  röjer runt och pajar saker. För det gör han ju när han är på gott humör och drar omkring ensam på golvet som ett jehu. När han bara vill bli buren runt kan han ju inte röja alls... Det är inte bara närhet han vill ha heller för det funkar inte tex att sitta i soffan med honom i knäet utan då gråter han mycket ändå. Avleda är absolut det enda som kanske kan fungera men ofta funkar inte det heller. Idag hade han varit med pappa på en öppen förskola som han brukar älska men han hade varit ledsen där också.

    Min man och jag har just bytts av i ledigheten, men han var ofta såhär när jag var hemma också så tror ändå inte att det har påverkat just detta med humöret. Även om vi båda såklart förstår att det är en stor sak i hans liv att pappa är hemma ist för mamma.

    VI har varit hos doktorn tidigare och fått kostråd samt tog bakterieodling på avföringen men den visade inget. kostråden tyckte vi ju hjälpte först men nu är han som sagt risig i magen ibland (vaknar nedbajsad, så att det läckt på pyamas o lakan, klockan fem och är nästan hysterisk och det blir såklart inte bättre av att han måste börja dagen med att sättas i badkaret och duschas ren, men vad sjutton gör man!?)

    Har kontinuerligt känt efter tänder också, men känner ingenting och det har varit lika dregligt och händer i munnen-slajmigt urlänge.

    nu har också maten blivit lite av en ond cirkel för nu matvägrar han verkligen, och hans humör blir ju fruktansvärt när han är hungrig. detta är egentligen en väldigt hungrig liten kille som blir grinig direkt när blodsockret sjunker. så nu när han knappt äter blir det ju värre. men det går inte ned mer än ett par skedar hur vi än försöker. välling dricker han morgon och kväll men vill inte ge fler än 2 flaskor än dagen iom att det kan vara ganska tufft mot magen, även om det är majsvälling han får. 


    Det är bara såååå tärande att inte veta om ngt är fel eller om han bara är i en fas/har sådan här personlighet etc. Jag blir nästan alldeles darrig när han gråter och skriker såhär mycket.

  • Tioinio

    Hmmmm... Vilken tuff situation. Jag misstolkade nog ditt inlägg. Det låter kanske inte alls som en vanlig fas. Svårt att avgöra men så verkligt ledsen ska han ju inte vara hela tiden. Lider verkligen med er.

    Och enda gångerna som vår son har bajsat på natten så är det när han är sjuk.

    Jag ska inte uttala mig egentligen för vad vet jag? Men jag hade nog börjat tänka allergi eller något fysiskt. Gluten? Har han uppblåst mage? Går han upp i vikt?

    Laktos eller mjölkprotein?

    Vännens son har flera allergier och han fick tillslut matstrupsinflammation eftersom maten som han inte tålde hela tiden retade matstrupen och därav ville han inte äta längre. Men det går ju att behandla och givetvis måste man utesluta det han är allergisk mot.

    Du kanske ska börja skriva matdagbok för att se sambanden (om du nu ens misstänker någon födoämnesallergi).

    Vet inte vad jag ska skriva mer än att jag förstår din oro och frustration. Jag hade inte gett mig utan sett till att verkligen få prata med någon som kan förklara vad som händer.

    Lycka till!!!!

  • mb08

    ja vi var ju hos en barnläkare som sagt oc han tyckte vi skulle minska på laktos (tex köpa låglaktos-majsvälling) och inte ge så mkt vetemjölsprodukter. Enl. denna läkare är så små barn i princip inte laktosallergiska, men det kan ändå vara så att det är "jobbigt" för magen med laktosen, om magen är i lite allmänt olag så att säga. samma med gluten. jag frågade om allergitester men han tyckte inte man gör det på så små barn, alltså jag vet verkligen inte. ska be att få ett blodprov för gluten iaf. det kan man ju testa för, mjölkprotein går ju inte att testa men det har å andra sidan inte riktigt samma symptom som han har. Brukar ju ofta vara tex blod i avföringen. Imorse hade han faktiskt inte bajsat när han vaknade, men vaknade ändå 4.40 och somnade sedan iofs om hos sin pappa men bara en kvart , oc det är liksom alldeles för tidigt (för oss :) men även för honom själv - han är dödtrött så dags). Ja jag vet inte det är så SVÅRT att ha barn - var är manualen??!!

  • Sajood

    Vi har en dotter på 15 månader som har det lite jobbigt med magen. Hon har alltid haft en ganska seg mage och vi fick bära henne i famnen mycket när hon var mindre. Om du misstänker att magen bråkar och dessutom ser symptom på diarrée så vill jag tipsa om att det faktiskt kan vara förstoppning. Om det blir ett stopp så kan det läcka ut avföring som är väldigt lös. Förstoppningen gör förstås ont och kan ge dålig aptit och så... Vi fick råd från bvc att ge vår dotter Laktulos som hjälper trög tarm plus att vi håller nere på föda som riskerar att ge trög mage.

    Jag har förstås ingen aning om detta kan hjälpa, men jag ville ändå dela med mig av det eftersom du nämner magproblem i sammanhanget. Hoppas att situationen blir bättre snart! Du gör ett fantastiskt jobb, glöm inte det!

  • mammalovis

    Du nämner att han blir värre vid trötthet, hur mycket sover han totalt under dagen, en eller två vilor?

    Äter han varierat med ca 9 dl vätska, fibrer, grönsaker och frukt? Bajsar han regelbundet varje dag?

    Har han lärt sig gå ordentligt och har talet kommit igång? Kan han använda tecken för att visa vad han vill?

    Att ta bort laktosen helt brukar rekommenderas efter magsjuka i några veckor om det är problem. Små barn är inte laktosintoleranta utan då handlar det om mjölkproteinallergi. Vår dotter är testad för både gluten, mjölk, fisk mm. Hon sägs ha problem med förstoppningsdiarré och får 17 ml laktulos varje morgon till sina 11,5 kg. Vi har fått öka dosen successivt, men hon fortsätter bajsa allt från löst till krämigt. Vi har kört mjölkproteinfritt i två månader, utan större skillnad. Här fösöker vi hållna nere banan, majs och morötter till bara en gång i veckan och mer potatis än ris och pasta.

    I ert fall hade jag nog testat magmassage vid bajsuppehåll på 1-2 dagar, om han bajsar oftare normalt.

    Sedan har barnet ett behov av att ha kontroll över avståndet till föräldrarna när de börjar röra sig mer fritt. Att ni sedan bytt hemmaförälder kan ju också göra sitt.

    Vår dotter är 20 månader och har ett jäkla temperament. Idag blev hon vansinnig då jag delade clementinen i någon bit - hon skulle ju äta själv. Likaså vill hon ta på sig kläder själv o s v. Det svåra är att förutse när ett ilskeutbrott kommer, då hon är som en treåring säger de på förskolan. Hon säger nej till det mesta. Igår när vi varit och åkt pulka blev hon skitförbannad när vi gick in och skrek som en stucken gris i trappan och spände sig i en båge bakåt. Så en dag med henne blir det mycket skrik. Får hon däremot leka ifred från storasyster är hon nöjd och glad långa stunder. Att slå sig är väl inte kul, men hon är ändå ganska tålig, då hon är andra barnet.

  • mb08

    hej o tack för era svar med input!
    ja vi kanske skulle prova lactulos. vi ska tillbaka till doktorn nästa vecka för lite uppföljning, ska höra då. Har fått tips om proviva också, ska ju också hjälpa att få magen i balans och så. tycker inte det har gett ngn effekt direkt, vi hade magdroppar när han var mindre men märkte ingen skillnad med det heller. men man vet ju aldrig. 

    vi har inte hållit igen på stoppande mat, nog snarare tvärtom, eftersom hans problem varit att han varit så lös... han älskar också mosad kokt morot... och fick ju råd om majsvälling av läkaren. Fast enl. honom tror man (dvs de, läkarna) tydligen inte längre att majsvälling är direkt stoppande vid diarré men däremot är det väldigt milt mot magen. Små barns magar tål ju inte så mkt fiber och fullkorn, så vi har också fått råd att inte ge fullkornsprodukter. Inte för att han fick det direkt innan heller, men vanlig välling är ju lite fullkorn i så det slutade vi med. Nu för tiden är han rätt så hård i magen, dvs själva bajset är rätt hårt, men han verkar inte direkt ha problem med att få ut det så att säga. han är inte ledsen när han bajsar, såsom han var ett tag (då var han var lös i magen). Han bajsar oftast flera ggr per dag, men minst en gång iaf. Det som strular nu är att han kan bajsa på nätterna fortfarande, alt. tidigt på morgonen. Förutom att det bara generellt är jobbigt för alla inblandade så känns det ju inte helt i sin ordning att ett så stort barn som inte äter på nätterna  bajsar. tarmarna ska ju vila på natten. så nåt med magen är det fortfarande som är i olag. Skulle vilja ta ett glutenallergitest för säkerhets skull, så man vet. Fast jag tror inte det är glutenallergi egentligen, men man VET ju aldrig.

    Ang sömn så sover han oftast 2 ggr per dag men ibland bara 1 på senaste. en vanlig natt somnar han 19 och vaknar mellan 5-6. Ibland somnar han om hos oss och vaknar då runt 7, dessa dagar brukiar han vara för pigg för sin förmiddagslur så då blir det bara en vila mitt på dagen. Imorse var han nästan tokigt glad när han vaknade för andra gången där vid sju. Röjde runt som en galning, det var ljuvligt att se :)

  • Oscarsmamma84

    Låter som det är magen som spökar o gör honom olycklig emellanåt. Annars runt ett upplevde jag min son surare o argare. Min son har alltid haft ett hett temperament o viljestark som en åsna. Min son har problem med hård mage o får laktulos regelbundet o hans mage stör honom o gör honom vresig ibland.

    din son sover bra så han borde ju inte vara så jätte trött på kvällen. Jag hade nog kontaktat bvc o förklara läget att han är så ledsen jämt o du inte vet vad du ska görs riktigt. Även ta upp det med läkaren att han verkar påverkad av nåt.

    Hoppas att ni får hjälp för det är inget kul när man inte får hjälpen man behöver o det är så jobbigt när ens barn är missnöjt o man känner sig maktlös

  • liol1973

    Jag tycker också att det låter som magen som spökar, och det kan definitivt vara en matallergi. Att han bajsar så ofta och även på natten tyder på att något retar tarmen, och att det pendlar mellan hårt och löst indikerar också det att tarmen inte mår riktigt bra. Matvägran är även det typiskt vid matallergier då barnet tillslut själv kopplar ihop magontet med matintaget.

    Dottern är mjölkproteinallergiker samt allergisk mot baljväxter (vilket är en väldigt vanlig korsallergi till mp-allergi). Hon var matvägrare större delen av livet men 1.5 månad efter att vi tog bort mjölkproteinet började hon äta med aptit, och började också allt mer lita på att hon inte skulle få ont om hon åt ngt nytt (hon började visa nyfikenhet mot nya saker/smaker etc). Hennes humör var också mer neråt än uppåt, så fort som inte ngt jätte roligt/spännande hände. När hennes tarm skadats av en allergen är det precis som efter magsjuka för henne - dvs vi måste köra fiberfattig skonkost första dagarna annars blir avföringen aldrig normal igen. Men det viktigaste är så klart att få bort allergenerna.

    Med tarmsymptom är mjölkproteinallergi den vanligaste allergin bland små barn. Jag skulle därför kolla med VC/BVC läkaren om att prova mjölkfritt och baljväxtsfritt i två månader för att se om det gör ngn skillnad.

    För att få mjölkfriersättning behöver man läkarintyg, och med matvägran är det jätteskönt att ha ersättning som backup så att de får i sig näring i alla fall. När man utesluter första ggn är det också bäst att ta bort baljväxter i början eftersom så många mp-allergiker även reagerar på proteinet i dem. Om det blivit bättre efter dem två månaderna kan man prova med lite försiktigt med baljväxter igen för att se om dem funkar i alla fall.

Svar på tråden ofta gnällig ledsen arg ettåring