ofta gnällig ledsen arg ettåring
Jag undrar om någon eventuellt kan peppa mig.... Jag ska inte säga att jag är orolig så, men lite bekymrad och uppgiven. Vår son är en såvitt vi vet fullt frisk 13 månaders bebis. Han var speciellt när han var yngre väldigt glad oftast. Han åt bra och sov ok så han var väl på det hela taget mätt och nöjd, liksom. Han var inte en "jättelätt" liten bebis, inte en sådan som var nöjd utan man fick bära och så mycket men så kan det ju vara. Det som liksom börjar bli rätt tärande är att han nu, sedan ett par månader, SÅ ofta är arg/ledsen/förtvivlad/gnällig. Alltså han har glada stunder också och kan leka själv ett tag, skratta och vara nöjd och glad. Vissa dagar är han ett solsken. Men så de flesta dagar är han vad man kanske skulle vilja säga som krävande. Han gnäller och gnäller och "bryter ihop vid minsta motgång". Vaknar, ledsen, går att underhålla, leka, och avleda men så kanske tex han snubblar till och då bryter han ihop och kan gråta i typ en timme. Trots att vi förstås tröstar och försöker. Gråter och är alldeles förtvivlad, nästan hysterisk, när han tex ska kläs på. Det hör till viss del ihop med trötthet, tex är det värst på kvällen. Men han sover inte så jättelite så han "borde" inte vara SÅ trött varje kväll, och hur som helst kan vi inte göra ngt åt det för vi försöker ge honom den sömnen han behöver men han vaknar ju efter viss tid från sin dagssömn och jag kan ju inte magiskt förlänga den . Alltså förlåt detta långa men jag är bara lite uppgiven. Jag känner inte att jag kan ringa bvc och säga liksom att det är så jobbigt min ettåring gnäller. Jag fattar ju att alla barn är gnälliga och ledsna av och till. Det är såklart inget konstigt. jag tycker bara att vår son verkar så orimligt ledsen. jag är lite orolig, det känns liksom som att något är fel. han kan ju inte säga om han har ont eller mår dåligt. Han har haft lite magproblem och då var han såklart extra jobbig, om man får säga så. sen blev det bättre. igår hade han lite diarré igen och var då hemskt jobbig hela dagen. då blr man ju jätteorolig att han har ont eller mår illa men liksom, jag kan ju inte hjälpa och jag mår så dåligt av att inte veta om han är sådär superjobbig och ledsen/arg för att han ont eller för att han bara "är sådan". Är det nån annan som har ett barn som är "krävande" och egentligen mer ledset än glatt? Man hör ju liksom bara om dem som har barn som alltid är glada. jag tror ju inte på det egentligen, men det stressar mig ändå. Han är vårt enda barn så det är inte så att vi inte har tid att ägna oss åt honom. Vi leker och ger massor av närhet och kärlek. Jag känner mig så jäkla otillräcklig. Önskar bara att vi fick mer än en dag i taget som inte känns som PUH FY FAN i slutet av dagen. Jag vill ha min glada goa son varje dag, inte mitt ledsna lilla monster som INGENTING är bra för. Någon som känner igen sig ?!
igen , ursäkta för superlångt babblande.