ofta gnällig ledsen arg ettåring
Hej!
Ja jag känner igen mig!! Massor!! :)
Ska börja med att säga att jag inte är någon expert :) vår son är 17 månader och vårt första barn. Men jag kan slänga ut lite tankar om vad din son troligtvis går igenom.
Har du läst om de olika utvecklingssprången som barn går igenom? När de är inne i ett sånt språng kan de bli väldigt ledsna, gnälliga, klängiga osv. Det är superjobbigt, men jobbigast för barnet själv såklart!
Vår son har varit ett litet "monster" sen han fyllde ett nästan. Inget passar. Han vill själv, kan själv, SKA själv. Gud nåde om du försöker säga emot! Men det är jättevanligt. Och jobbigt. Han kastar sig bakåt, dunkar huvudet i golvet, skriker i högan sky, blir hysterisk osv.. Vissa barn har lite mer temperament än andra. Jag försöker tänka att det är positivt. Han vet vad han vill. Och han försöker uttrycka det.
Det är just det som är så frustrerande för barnen, de vet vad de vill och de tycker att de talar om för oss vad de vill men vi förstår inte. Tänk dig själv. Så jag har fått bra råd: välj dina strider!! Ha inte regler för allt! Gör det som funkar!
Det är klart att vissa regler måste man ju ha och se till att vara konsekvent med dem. Men för övrigt, vem skadar det om han leker med maten? Vem skadar det om han öppnar alla skåp (barnsäkra och låt honom röja) osv osv osv...
Här är det krig så fort vi ska ta på/ ta av kläder, byta blöja, borsta tänder, avsluta en aktivitet, åka vagn osv. Men att avleda är det starkaste vapnet! Och att berömma och uppmuntra. Vi klappar händerna och tjoar så fort något går som vi vill och det tycker i alla fall vår son är roligt. Vi har nog testat all avledning som finns. För det mesta måste vi vara två vid blöjbyte tex, den ens skyndar sig att tvätta och byta blöja och den andre spelar pajas!!
- Känn efter i din sons mun, är det fler tänder på gång? Det kan ju göra jätteont. Just nu har vår son 4 på väg samtidigt. Tre kindtänder och en annan.
- har ni gjort någon större förändring , tex slutat amma, börjat sova i egen säng/eget rum, börjat på dagis osv så kan hans humör bero på att han behöver mer närhet och trygghet
- han kanske håller på att lära sig något nytt, detta är påfrestande och humöret blir påverkat
- han kanske har ont såklart, så finns det misstanke om öronvärk eller magvärk osv så gå till doktorn. Alltid bättre att gå en gång för mycket än en gång för lite. Och du kan visst ringa BVC och säga att din son är gnällig. De är där för att lyssna och ge råd och stöd
Du är i gott sällskap i alla fall och det är jättetufft! Men tänk på att det går över! Snart är han stor och du undrar var tiden tog vägen. Du gör ett fantastiskt jobb och din son behöver att du fortsätter att vara så kärleksfull och tålmodig som du är, för det är normalt att bete sig som han gör.
Han vet att han vill göra själv men förstår inte varför han inte får.
Slutligen, en pedagog sa till mig: det är inte så bra att alltid bara lyfta upp ett barn från en aktivitet och placera det någon annanstans bara för att det passar oss vuxna just då. Barnet har ofta byggt upp en hel fantasivärld runt sin aktivitet och behöver få avsluta aktiviteten lite långsammare. Så det är bra om man tar för vana att alltid prata med barnet och tala om vad man gör, inte bara lyfta bort det. För då blir barnet ännu mer frustrerat och ledset.
Barnet kommer kanske inte vilja lämna aktiviteten ändå men jag tyckte det lät väldigt logiskt och sunt att tänka så.
Lycka till och styrkekramar!